tisdag 22 april 2014

Virvon varvon och rekordpromenad

Vi var ute i god tid med sökandet av kvistar i år. En dag då jag haft morgontur föreslog jag för de två yngre att de sku komma med mig för att hämta lite videkvistar, och de var positiva till idén. Tog bussen hemåt som vanligt men steg av vid Viks djursjukhus för att jag visste att där växer rätt mycket vide på vägen mot östra centrum. Där går också ett gammalt, nuförtiden oanvänt, tågspår. Så Trapp och Trull promenerade glada längs det medan jag gick nedanför, på gåvägen, med kärran jag brukar ha med för att transportera våra saker.. Plockade rätt fort tillräkligt med kvistar. Men Trapp hade sett en "tunnel" i andra ändan av tågspåret (en bro som går över den) och ville så gärna gå hela vägen dit. Försökte försklara att det var rätt lång väg, att man också sen måste ta sig hem därifrån då ingen busshållplats finns där riktigt i närheten, men han hade bestämt sig. Och så gick vi. De hand i hand på spåret lite högre upp på kullen, jag längre ner, men ett glatt leende på läpparna, över solen som redan börjat värma, över att de för en gångs skull var sams och så söta tillsammans. Tyvärr har jag inte orkat släpa med kameran på sitone och har ju bara en usel gammal telefon utan några finesser, så har bara synen i huvudet, men bra så denna gång.
De promenerade fint enda till "tunneln", och därifrån fortsatte vi hem via skogen där de sparang upp och ner för backarna med så hård fart att "håret virvlade och kinderna guppade", plockade med en gammal charmig,rostig, kastrull och förde den till palstan (där Trapp till sin stora glädje märkte att krokusen blommar, de har sjungit en trudelutt och dem i förskolan) och fortsatte hem. Väl hemma märkte jag att de duktigt promenerat redigt över fyra kilometer, en sådandär vanlig vardagskväll efter en lång dagisdag. Jag var stolt! Och så glad över mina fina barn. Det behövdes verkligen, en sådandär varm kväll, både ute och inne i hjärtat.

Kvistarna började vi sedan "jobba med" kvällen innan palmsöndagen. Här i Helsingfors är det ju då man går omkring och läser upp ramsan för att få godis..

Det var redan rätt sent då vi satte igång, med för första gången ever, bestämde jag mig för att låta barnen jobba och inte bara själv sitta uppe med fjädrarna hela natten.

Barnet på bilden var nu kanske inte den som hjälpte mest, men han satt nöjd med en sax och övade sig på att klippa i påskservetter, nöjd med sin "uppgift". Det var också han som satte igång att städa undan allt då han tyckte det var dags att gå och lägga sig. Gullunge!
 Trapp förvånade mig! Pyssel har inte varit hans stora intresse på nåt sätt, och fingerfärdigheten har ännu lite att förbättras på, om vi säger så (har säkert också att göra med synen..). Men han satt SÅ duktigt och tejpade och hade sig, i flera timmar och såg för en gångs skull ut att njuta av det hela!
 Såhär många pysslade han ihop med sina egna små händer, ännu ett par följande morgon! Så kan säga att han verkligen jobbat för sitt godis i år!! Och så var han ju så stolt över att få dela ut de han prytt!
 Tripp måste göra av hans läxor då vi började pyssla, men så joinade han pysselverkstaden han också för ovanlighetens skull. Här är hans fina kvistar!
 På palmsöndagen morgon hann vi ännu pyssla med lite annat pyssel (mest för att få den där lilla typen att hållas lugn). Det blev fina små kycklingar.
 Den lilla orkade tom. pyssla två han, min lilla pysslare.
Såhär fina blev de första, och fiskarna kollade intresserat på baksidan av dem.. 
 och då klockan började närma sig ok att plinga på grannars dörrar tiden drog vi på oss våra fina trollkarlskläder. I år var det tyvärr bara en som gick med på att få fräknar på näsan, och så kollade han oroligt i spegeln att han fått "pipin".
 Trapp stackarn fick gå omkring med ett stort plåster då utslaget på hakan bara blivit värre sedan föregående dag..
 Och till sist fick vi också Tripp medlockade så vi kunde gå ut hela gänget tillsammans. Vi gick bara i granntrapporna och ett parr radhus på gården, för det var riktigt usligt väder, regn och blåst. De stackas fjädrarna slokade sorgset på kvistarna vi bar hem igen.
 Men godis fick de så det räckte och blev över! Nam! Väl värt lite jobb dethär! Och den lilla gubben på bilden njöt nog igen av att "virpoa" (gå runt och "påska"). Han är nog en sådan social en. Nu plingade han glatt på alla dörrarna, ställde sig först i ledet och läste upp ramsan och tackade snällt. Som mindre ville han ju promenera rakt in hos de som öppnade. Nu lärde han sig fort vad som gällde! Tre år men med fyra påskar bakom sig! Baby , en tid då jag tydligen kallade honom för terrorist  och så förra året .

I år fick jag igen bli lite besviken. Hade köpt massor med godis och bara två gäng med åtta barn sammanlagt kom förbi, fast jag satt upp lapp på dörren i nåt skede att man är välkommen.. Nästa år sätter jag nog lapp nere på ytterdörren redan.. För nu åt ju våra kära upp allt godis då jag inte var hemma en dag (och sambon tog sig en liten lur..fniss)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)