145 000

Sidovisningar. Känns rätt så huisigt, och ännu roligare sku det vara om någon ibland lämnade ens en liten kommentar bakom sig, så jag visste vem här kikar in ibland..

Onsdag. Helt färdig som människa. Vardagen är jobbig. I synnerhet i detta eviga, hemska, mörker!

Jumppa med barnen på jobbet i morse Har varit så underbart att se dem få springa, hoppa och vara lyckliga av att få ha så mycket utrymme kring sig. Det visade sig nämnligen att vi fick en tur i en riktig gymnastiksal, tidigare i höst. Alldeles för tidigt för att vara bekvämt för barnen och oss som jobbar, men det har nog SÅ varit värt fixandet och trixandet! Hoppas verkligen man sku få gå dit på våren igen.. För det är nog härligt att få beordra barnen att SPRINGA tills de inte längre orkat!

Det har varit en så hösslig vecka. Är det månne mörkret som får barnen att bli så högljudda. Minns att det var riktigt hemskt en tid före jul förra året, hoppas nu det inte blir ännu värre, då får man ta hörlurar till jobbet snart. Heh. Nä, får nog bara försöka hitta på program och dela in dem i mindre grupper. Våra fina men livliga barn.

Hemma är det likadant. Den yngsta är ju snäll för det mesta. Men de två äldre.. Bråk och skrik från morgon till kväll, hela jä*la tiden. Allt är fel, vi är idioter och behövs till about inget. Hurra.
Hohhoh. Giv oss styrka kan jag bara säga.. Lite lugnande på köpet kanske?

Den yngsta hade fyraårsrådgivning igår. Satt innan vi blev inkallade i rummet med händerna på öronen och var blek som bara vad. Då vi kom in i rummet föll han bara ner i en liten, ynklig, hög på golvet (fortfarande med händerna på öronen) och brast ut i storgråt. Lite nervös alltså. Sen fick han sitta i min famn och göra uppgifter. Viskade fram svaren och tog det alldeles för allvarligt och hårt om det inte gick perfekt eller om han inte visste svaret. Stackars liten. Ögonkollen gick inte bra. Vet inte om han inte bara förstod vilka figurer hon pekade på eller om han också har dålig syn. Vi får tyvärr alltså gå på nytt och kolla den nästa månad. Han meddelade redan att han hatar det och inte tänker gå tillbaka. Besöket avslutades med vaccin och han tjöt och vred sig för sitt liv. Hur hemskt känns det inte, varje gång!?  Men han var då 99cm lång och 14.9 kg. Min lilla fyraåring. Min skatt.

Edit. Angående fyraårsgranskingen. Den "viktiga, stora, kollen"  Han växer ju upp tvåspråkig. Går på svenskspråkigt dagis och talar mycket med båda föräldrarna. På rätt språk. Så jag sade åt henne på rdg att han talar båda språken ungefär lika bra. Kanske lite starkare svenska, jag var ändå hemma med honom i tre år. Hon undrade om inte vi ville åka till Mellungsbacka för närmaste svenskspråkiga rådgivning. Tackade mycket bestämt nej. Sade att jag bara tycker det är sorligt och verkligen uselt att det talas ryska, engelska, finska och estniska fast hur bra, men ingen som kan svenska. Öppnade lite mina tankar om hur hon också var så orolig för hans språkliga utveckling för nåt år sedan och han då ändå har bättre språkhuvud än hon. (nå riktigt så formulerade jag nog inte mig..).
Men ja. Nervositeten slog total knut på hans finska och han talade "finska" som Gröni, rödi, blåi, bolli, lådi, hjärti, äppli. Som jag fnissade inuti. I pappren står det alltså att han var väldigt nervös och har starkare svenska.

Kalas

Så var det dags att fira elvaåringen. Halloween brukar ju vara ett givet tema då han är född 30.10, så också i år.

På Trulls kalas för en månad sedan dök nästan alla inbjudna upp, och var hungriga. Då tog maten sgs. slut, lite för fort. Så nu hade jag bullat upp ordentligt..och så kom en hel del färre. Så det blev att äta upp en hel del av resterna förra veckan, men o andra sidan, hur illa är det nu att börja dagarna med tårta och morotskaka (som jag ännu plockade morötterna till från palstan förra veckoslutet, alltså i November!).

 Pumpbordduken, orange ros och tex. ögongodis på bordet.

 Ostkaka.

och schokotårta med Spindeltema. Det är alltså ett benrangel som railar in i spindelns mun.. Här ville jag få in både Halloween och scootintresset på samma kaka. Scootningen är endå HAN. Det är snog så roligt att fundera och planera dessa tårtor. Nu var det bara lite krångligt att få benranglet att stå, tills jag stoppade in ett par coctailstickor i honom.. Heh. 

 Elva ljus. Känns ganska huisigt!

 Happy Birthday.. O Trull han sjöng så hårt och rent. Det är nog säkert hans favoritsång dethär! Tripp fick också bestämma kläderna själv denna gång. Han älskade verkligen blusen jag gjorde till hans födelsedag och har bara velat ha den sedan dess.. Det känns ju bra, men måste nog kanske fixa en till att byta mellan..

 Så blev det paketöppning. Inte så många paket i år. Det är inte så lätt att hitta på nåt längre, så han hade önskat sig små kuvert för framtida behov istället. Riktigt bra, det finns endå så mycket han behöver med jämna mellanrum just till sin hobby. Men de fian tröjorna han fick av sin moster gillade han!

 Tripp och hans Gu´mödrar.

 Min största, stiliga,  skatt! <3

Och nu är det som tur en lång tid till nästa fest! För fast det är roligt sen då allt är klart är det nog endå så stressigt att fixa till denna släkt i denna lilla trea..

Halloweentemat

Vad är väldigt viktigt inför ett elvaårskalas med halloweentema?! Jo en eller två pumpor såklart!
I år var det helt egna pumpor från palstan vi gröpte ur med Trull. Han var helt ivrig och faktist väldigt hjälpsam. Jag skar och gröpte men han tömde ut allt i de olika skålarna. Orkade dessutom hålla på tills de var färdiga, och fick såklart välja min.

 Glada miner! Och visst blev de fina! Känns bara lite tassigt då de står där på bordet tillsammans med sommarblommor i bästa skick, i november..

 Spindeln har varit med i många år nu. Men häftmassan i butikerna blir bara sämre och sämre. I år hölls inte den upp med den häftmassa jag köpt och vi fick tejpa upp den istället. Det svarta i taket är fladdermöss i rad, och så fanns det spindelnät lite i hela lägenheten.

 Ballongerna i blomman var nya för i år, och så köpte jag ballonger med bilder på som jag tyckte var rätt fina. I fönstret hängde mera spindelväv, fladdermöss och spindlar.

Först då vi dekorerat klart var det dags att sätta igång med att baka. Och till min stora glädje kom ungarnas farfar och hämtade de två yngre till dem över natten. Aah, tid att fixa ifred! Hurra! Det blir endå alltid tight, men dett ahjälper redan så mycket. Att de inte bara drar fram som virvelvindar medan man försöker fixa.

Fredag, fågelkväll!

Morgonen började med Effica-kurs för min del. Nu har man då rättigheten (plikten?) att fylla i också det på jobbet, fast man bara är vikarie.. Nöjd är jag ju, nu har jag fått vara där ett år, och trivs nog så!
Mycket var det att ta in och så himla jobbigt att sitta stilla på föreläsning framför en dator! Är ju så van med att hoppa omkring hela dagen, vet att jag aldrig sku klara av ett stillasittande jobb! Huj!

Blev ju egentligen sjuk redan på torsdag och meddelade redan då att jag inte kommer tillbaka till jobbet efter kursen. Lungorna kändes heta och luftrören trånga. Ögonen värkte och under kursen slog världens huvudvärk ännu till. Så åkte hem emellan för att spy lite av smärta innan jag måste iväg efter barnen. Sen väntade ett underbart butiksbesök då vi ju sku ha kalas på veckoslutet och butikerna var ju stängda på allhelgona (lördag).

Vi åkte lite längre till butiken. Trots huvudvärken och illamåendet kunde jag bara inte missa dem då jag visste att de var där vid en butik, fåglarna.

Det var trängsel nu kring dem. Men Trull vandrade rätt fort fram och sträckte ut armen.

Den verkar ju gilla att sitta där på den lilla, lyckliga, axeln. 

 Och Trapp. Han blev olycklig då dens näbb eller klo fastnade lite i hans tröjas tumhål och den blev lite rädd och flög iväg. Oron att den nu inte längre gillade honom.. Som tur tror jag inte den misss det nästa gång.

 Vi stod där en god stund och tittade på dem innan Trull fick nog och ville gå och köpa kalasmaten. Vi hann endå höra dem tala för första gången, roligt!

 Nu hann ju inte jag hålla dem, får nog börja ta mig till Malm oftare för att "bara gå förbi" butiken där de ofta lär vara då de går förbi på promenad. Heh.

Ifall någon ska på djurmässan nu på veckoslutet, så kan ni bonga dem där!

Världens finaste pumpa!

De hade maskerad på dagis på fredag. Frågade Trull vad an ville vara och han svarade mer än bestämt: PUMPA! Jahas. Då var det bara att börja fixa till en pumpdräkt. Ville inte betala 20€ för en färdig dräkt som han kanske bara har denna ena gång, så försökte komma billigare undan.
Hittade en t-skjorta och en orange pipo på UFF. En mask för 3€ på BR och så hade jag en äcklig svart t-skjorta och tyglim här hemma. Resultatet blev, om jag så själv säger det, mycket fint! Sydde ännu gröna blad och en stjälk fast på mössan och tycker det blev bra.

Han ville absolut att minen sku vara glad och han var nog själv så glad som den finaste pumpan i världen! Gull-unge! Maskeraden hade gått bra och han var mycket nöjd med sin outfit!

Själv hade jag maskerad på jobbet redan på torsdag och hade råkat hitta en älv/häx/vad man nu vill klänning på samma UFF för 2€ och hatten hade jag hemma från förr. Vi hade en jätterolig dag med disco, popcorn och saft och pysslande av spökliga saker. Jag också dansade så svetten rann med barnen, tills jag började känna mig sjukare igen.. Det är nog så härligt då man ser hur alla barnen är glada, att förgylla vardagen lite, nåt annat än samma, tråkiga vardagslunk. Detta var nog en högt uppskattad dag och alla förutom en var tom. på plats!

11 år!

Natten till den 30 var busy busy. Min kära, stora, pojke sku fylla på morgonen och min planerade present hade jag inte hunnit göra. Så jag vakade, knöt och färgade och hoppades att den sku hinna torka till morgonen, alltför få timmar senare.. Och ja, den hann!

Det han önskat sig nu sedan sommaren, och jag inte hittat någonstans. En batikfärgad blus!

 Som tur började jag först 8.20 så vi hann sjunga och så fick de äta gott morgonmål innan skolan (jag hade redan rusat iväg vid det laget). Tänkte ju inte få liv i den stackars trötta pojken. Vi fick sjunga Happy birthday flera gånger om, högre och högre och så ännu skaka lite. Men så fick han sina paket. Blusen då, en favorit! Knäskydd, en Lego starwars kalender han också velat ha flera år, Trapp hade valt en minecraft figur och så fick han lite cash för att köpa nåt han behöver senare. Han var nöjd.

Efter skolan åkte han självklart iväg för att scootta. Hade kommit överens med mamma att hon sku komma och fira honom klockan sex, men då van varken syntes till eller svarade i telefon hann jag redan bli lite orolig att han bestämt sig för att fira sig själv på det sätt han gillar bäst (alltså scoottande, fri som en fågel). Men tadaa, prick klockan sex kom han ju in och fick sedan (eller ville då) hjälpa till med att laga middagen jag tänkte han sku gilla. Smörgåsar i smörgåsgrillen, hans favorit.

 Och så fick den stora pojken själv tända ljusen på den lilla kakan. Fast ljusen skrattade han lite till, men då inte jag hittade elva vanliga så fick det duga. Tio plus en liksom. Heh.

Tänk att min plutt inte är någon plutt längre. Stora pojken som ofta beter sig som en tonåring, vågar så mycket och kan så mycket. Han har skärpt sig massor nu på sista tiden i skolan och har varit helt salig då det kommit gula meddelanden istället för bara negativa. Han åker omkring till olika skateparker med buss, helt ensam också och klarar sig fint. Jag är så lycklig att han funnit sig grej, fast hjärtat snörper sig då jag tänker på hur farlig just denna gren är. Men det är ju det som gör honom lycklig och har gjort honom till en mer balanserad unge. Att få röra på sig, lyckas och tom. ha en hel del som ser upp till honom. Fast det blir en massa gräl med min förstfödde som beter sig så "teini" och ju är SÅ lika mig till sättet, så är han nog endå världens finaste unge och man får nog vara stolt över honom!!

Grattis finaste du på din elvaårsdag!! <3 

Pumpfest (eller stalka papegojorkväll..)

Vi har då, de två yngsta och jag, blivit lite förälskade. I två papegojor. De har uppträtt på Gardenia då där varit "Päivä maalla" (en dag på landet) och reser då tydligen en hel del omkring både i huvudstadsregionen och också längre bort. Då jag senast då såg papegojmannen och de fina fåglarna utanför hans "dagsjobb" (en punnitse&säästä butik) sade han att det sku ordnas en pumpkväll på Gardenia där de sku uppträda. Så jag joinade ett papegojforum för att kunna se när denna pumpkväll skulle ordnas och när och var de annors uppträder. Kände mig smått löjlig. Att stalka papegojor. Men de är helt underbara, och tyvärr väldigt allergiframkallande, så inget som helst alternativ för denna familj. Buäää!

Men nu sku det då bli pumpakväll. Onsdag kväll klockan 17. Jag slutade jobba 16.39.  Tur var det sambons morgonturvecka, så han hämtade barnen, åkte hem för att äta lite mellanmål och så träffades vi vid Gardenia så fort jag hann fram.

Tyvärr var de flesta andra små gäster utklädda och de våra blev lite ledsna då inte jag tagit fram kläder åt dem. Men allt kan man inte hinna med, och det viktigaste var väl endå att vi var på plats påpekade jag!

Jag hade också varit lite rädd då bussen verkade vara full med folk som var på väg till Gardenia, men väl framme kändes folkmängden just passlig. Inte för mycket folk men inte heller så lite att det sku ha känts dåligt för de som ordnat det hela.

Och det var ju så fint ordnat!

De hade släckt de stora lamporna så stämningen sku vara rätt. Vid karpdammen fanns någon fin ångmaskin som spred ånga/dimma över vattenytan och dessutom hade en lampa som bytte färger. Coolt! Man märkte på fiskarna att de trodde att det var natt då det var så mörkt. De låg och vilade och var inte alls sådär aktiva som då det är ljust.

 Man fick fotografera sig själv som pumpa.

 Och så det bästa. Man fick hälsa på de härliga fåglarna Jeton och Kadi. Trull hade ju fått hålla den ena en ministund då tidigare på hösten, så han var inte alls rädd utan gick bara fram och sträckte ut armen. Titta nu på den där minen. Han älskar ju djur!

 För Trapp var det första gången. Han hade väntat och väntat. Men så tänkte han nästan backa ut, det blev väl plötsligt så stort då stunden var kommen. Som tur fick jag honom övertalad att prova. För oj vad glad och stolt han var! De väger ca. 400g dessa fina fjädervänner, och håller bara försiktigt balansen med fötterna. Klorna klipper han också på dem sådär en gång i månaden.

 Så fick man känna på olika saker i lådorna. I den ena låg nåt kallt och slemmigt, huu.

 Så bjöds det på saft och rostade pumpafrön. Trapp gillade inte alls dem, men Trull åt nästan hela påsen!

 Pumputställning. Deras egna pumpor vi ju lite kollade in tidigare på hösten.

 Halloweenfärgläggningsbilderna imponerade och Trapp orkade färglägga hela bilden medan jag..

 Ja jag gick och satte mig vid fåglarna. Talade med mannen och gosade med denna fina flicka. OJ om man bara kunde ha en sådan själv också!! De är ju bara sååå härliga!

 Så gick vi också och pysslade fina fladdermöss. Hade just pysslat liknande på jobbet, fast utan pinnar. Tyckte det var en bra idé med pinnarna, då kan man ju både leka med dem eller också sätta dem fast i en blomkruka!

 Så blev det kammokuja för barnen. Hade tänkt att Trapp sku krypa in först och Trull sedan. Men Trull var snabb, tog en liten blå lampa han hittade och kröp in. Då Trapp började krypa in kom en liten Trull ut tillbaka med sådan fart att storebror fick ont i näsan. Stackarn hade blivit jätterädd för någon handske inne i tunneln och gick bara an om detta resten av kvällen..och veckan.

 Det var fint dekorerat också. Pumpor och fladdermöss.

 spöken här och där

 och lek med ljus.

Så fick pojkarna ännu hålla fåglarna en gång till innan klockan plötsligt var sju och stället stängde. Var nog väldigt glad att vi orkat släpa hit oss trots regn och mörker, det var ju en ljuvlig kväll!

Pojken och forsen

Varje dag då vi åker till eller från dagis och skola åker bussen över Vanda å, och gammelstads fina fors. Gillar att kunna sitta och njuta av vattnet från bussfönstret, vackra vyer och varierande omgivning enligt årstiderna.

Men vi åker alltid förbi. Förr vågade jag inte stiga av med barnen. Måste medge att jag varit lite rädd att den minsta faller i, han är så förtjust i vatten och forsen är så mäktig.

Nu ville jag stanna. Hade gärna haft båda de yngre med. Men Trapp meddelade att han nog redan sett den med förskolan och åkte hellre hem ensam med bussen, Tripp var hemma och lovade släppa in honom. Efter ett samtal för att kolla att han var tryggt hemma så bara njöt vi med den lilla naturälskaren. Han hade så väntat på detta!

Vi började med den lugnare och mer naturliga sidan. Här kan man se en massa fina fåglar om man har tur. Inte helt vanliga heller alla gånger.

 Så gick vi vidare mot "vattenfallet". På vägen råkade en fiskare just få upp en forell? med sin jättehåv som han bankade till döds framför oss. Fick svara på några frågor innan vi kom fram. Då glömde han allt annat.

 Jag måste säga att jag var lite rädd. Han är så liten och brons hål är såpass stora att han bra sku rymmas igenom dem., så höll  i honom. Överbeskyddande? Kanske. Men då man hör det otroliga dånet av vattenmassan så blir man nog imponerad!

 Där uppe, just ovanför "vattenfallet" åker då vår buss alla dagar. Nu ska vi bara se till att vi stiger av här lite oftare, de dagar jag har morogontur och det ännu är lite dagsljus kvar då vi åker här förbi. För nog är det ju fint, och en trevlig omväxling med en lite annorlunda kvällspromenad! Trull var ju självklart mycket imponerad och pratade nog med inlevelse om stället efteråt! Älskar att han njuter så av allt man låter honom uppleva. Man blir så glad av hans glädje själv också!

Palstakväll i höstrusket..

Förra veckoslutet var de små juvelerna till farmor och farfar, hela bunten. Ah. Tystnaden! Lördagen spenderade jag hemma. Städade och gick igenom, tvättade ikapp och annat "jätteroligt". Blev alltså "jätteglad" då jag på söndagen vaknade upp till en grå och regnig värld.. Hade ju planerat att jobba på palstan!
Såg istället på nån hömppäfilm med sambon, minns inte när vi senast sku ha gjort nåt sådant. Sedan samlade jag mod, klädde på mig utekläder och varm mössa och cyklade iväg för att hämta ett par loppisskor några kilometer härifrån. Huh. Det var motvid och kom ju knappt framåt i stormen!


Jätteinspirerande och mysig vy..

Trots det hemska vädret bestämde jag mig för att riva lite ogräs (det mådde ju ännu så bra och man vet ju att det övervintrar, så varför inte fixa det nu genast liksom?!).  Fingrarna frös till is då de blev blöta och vinden kylde ner. Försökte varva med lite jordvändning då och då för att inte stelna helt. Rätt fort fick jag dessutom gräva fram pannlampan för att se vad jag höll på med. Känner mig alltid så löjlig då jag står där och lyser upp i mörkret. Men visst är det praktiskt att kunna fortsätta jobba fast mörkret lägger sig. Nu är då kanske en tredjedel av höstjobbet gjort. Får hoppas på en mild höst helt enkelt, för denna vecka är det igen min ensamvecka med ungarna och då kan man inte göra nåt där, sådär på riktigt åtminstone..

Det var ju rätt deprimerande med allt dött där nu. Men så lyste pannlampan på de fina tegelstenarna framför verktygslådan. Har ju inte ens reagerat på hur fint mossan fyllt hålen.

Med mig hem hade jag lite kvarglömda lökar, gräslök och en hel bunt med fina, färggranna rädisor som jag planterade i augusti eller september. Tänkte chansa, och det var ju värt det! På sommaren ville inte denna färgblandning bli till nåt, det var väl för torrt kanske?

Så fick laga sallad med färska rädisor i härliga färger. Inte så illa i slutet på oktober! 

En annorlunda arbetsdag

Vi hade utvecklingsdag förra veckans fredag. Inga barn att ta hand om alltså, utan lite annat på agendan.

Först fick jag leta reda på Mellungsby och stiga av på rätt hållplats för att traska vidare till brandstationen. Där fick vi sitta och lyssna, prata och se på hemska videosnuttar om bränder. Var säker på att jag sku drömma amrdrömmar då eld alltid varit ett lite skrämmande element i mina ögon. Med all rätt då alltså. (Men sådär i efterhand kan jag ju tala om för er jag jah inte heller denna natt hann sova så mycket att jag sku ha drömt nåt..)

Efter att ha lyssnat och lärt oss i några timmar var det dags för action.

Hade aldrig provat släcka eld tidigare, så för mig var det nytt och lite spännande. Väldigt nyttigt alltså. För nog är det ju jätteviktigt att kunna och våga om det behövs!

Var förvånad över att den höll värmen så bra.  Det känns tryggt att veta att man faktist kan använda filten till att skydda sig också. Nu behöver vi bara en större hit hem också, den lilla insåg jag att nog inte alls är lika praktisk.

 Så kom det alarm och stegbilen åkte iväg. Måste ju föreviga lite åt egna ungarna..

 Efter det var det dags att prova på att släcka med brandsläckaren. Dessa var nu fyllda med vatten, men redan att få prova på att dra ut säkringen ger lite självförtroende. Nu vet jag hur man gör och vågar kanske prova om det behövs någongång. Fast självklart hoppas jag verkligen att jag aldrig, aldrig behöver!! Huuu!

Då vi övat klart var det dags att åka tillbaka till jobbet. Vi hade gemensam utvecklingsdag med ett annat rätt litet dagis och då de kommit med bilar fick vi alla åka tillbaka med dem, det sparade en massa tid!

Det blev lunch och så var det dags att tala genuspedagogik. Vi hade en föreläsare och det var nog intressant. Mycket hade jag läst och hört tidigare, hade råkat se henne på tv också, med ungefär samma föreläsning. Men det tål att upprepas! Ska försöka tänka ännu mer på vad jag säger och gör. Fast personligen är detta ett område jag sku ge rätt bra poäng till mig själv, har nog försökt kämpa emot detta flickor vs pojkar synsätt sedan Tripp föddes för elva år sedan.