11 år!

Natten till den 30 var busy busy. Min kära, stora, pojke sku fylla på morgonen och min planerade present hade jag inte hunnit göra. Så jag vakade, knöt och färgade och hoppades att den sku hinna torka till morgonen, alltför få timmar senare.. Och ja, den hann!

Det han önskat sig nu sedan sommaren, och jag inte hittat någonstans. En batikfärgad blus!

 Som tur började jag först 8.20 så vi hann sjunga och så fick de äta gott morgonmål innan skolan (jag hade redan rusat iväg vid det laget). Tänkte ju inte få liv i den stackars trötta pojken. Vi fick sjunga Happy birthday flera gånger om, högre och högre och så ännu skaka lite. Men så fick han sina paket. Blusen då, en favorit! Knäskydd, en Lego starwars kalender han också velat ha flera år, Trapp hade valt en minecraft figur och så fick han lite cash för att köpa nåt han behöver senare. Han var nöjd.

Efter skolan åkte han självklart iväg för att scootta. Hade kommit överens med mamma att hon sku komma och fira honom klockan sex, men då van varken syntes till eller svarade i telefon hann jag redan bli lite orolig att han bestämt sig för att fira sig själv på det sätt han gillar bäst (alltså scoottande, fri som en fågel). Men tadaa, prick klockan sex kom han ju in och fick sedan (eller ville då) hjälpa till med att laga middagen jag tänkte han sku gilla. Smörgåsar i smörgåsgrillen, hans favorit.

 Och så fick den stora pojken själv tända ljusen på den lilla kakan. Fast ljusen skrattade han lite till, men då inte jag hittade elva vanliga så fick det duga. Tio plus en liksom. Heh.

Tänk att min plutt inte är någon plutt längre. Stora pojken som ofta beter sig som en tonåring, vågar så mycket och kan så mycket. Han har skärpt sig massor nu på sista tiden i skolan och har varit helt salig då det kommit gula meddelanden istället för bara negativa. Han åker omkring till olika skateparker med buss, helt ensam också och klarar sig fint. Jag är så lycklig att han funnit sig grej, fast hjärtat snörper sig då jag tänker på hur farlig just denna gren är. Men det är ju det som gör honom lycklig och har gjort honom till en mer balanserad unge. Att få röra på sig, lyckas och tom. ha en hel del som ser upp till honom. Fast det blir en massa gräl med min förstfödde som beter sig så "teini" och ju är SÅ lika mig till sättet, så är han nog endå världens finaste unge och man får nog vara stolt över honom!!

Grattis finaste du på din elvaårsdag!! <3