Palstakväll i höstrusket..

Förra veckoslutet var de små juvelerna till farmor och farfar, hela bunten. Ah. Tystnaden! Lördagen spenderade jag hemma. Städade och gick igenom, tvättade ikapp och annat "jätteroligt". Blev alltså "jätteglad" då jag på söndagen vaknade upp till en grå och regnig värld.. Hade ju planerat att jobba på palstan!
Såg istället på nån hömppäfilm med sambon, minns inte när vi senast sku ha gjort nåt sådant. Sedan samlade jag mod, klädde på mig utekläder och varm mössa och cyklade iväg för att hämta ett par loppisskor några kilometer härifrån. Huh. Det var motvid och kom ju knappt framåt i stormen!


Jätteinspirerande och mysig vy..

Trots det hemska vädret bestämde jag mig för att riva lite ogräs (det mådde ju ännu så bra och man vet ju att det övervintrar, så varför inte fixa det nu genast liksom?!).  Fingrarna frös till is då de blev blöta och vinden kylde ner. Försökte varva med lite jordvändning då och då för att inte stelna helt. Rätt fort fick jag dessutom gräva fram pannlampan för att se vad jag höll på med. Känner mig alltid så löjlig då jag står där och lyser upp i mörkret. Men visst är det praktiskt att kunna fortsätta jobba fast mörkret lägger sig. Nu är då kanske en tredjedel av höstjobbet gjort. Får hoppas på en mild höst helt enkelt, för denna vecka är det igen min ensamvecka med ungarna och då kan man inte göra nåt där, sådär på riktigt åtminstone..

Det var ju rätt deprimerande med allt dött där nu. Men så lyste pannlampan på de fina tegelstenarna framför verktygslådan. Har ju inte ens reagerat på hur fint mossan fyllt hålen.

Med mig hem hade jag lite kvarglömda lökar, gräslök och en hel bunt med fina, färggranna rädisor som jag planterade i augusti eller september. Tänkte chansa, och det var ju värt det! På sommaren ville inte denna färgblandning bli till nåt, det var väl för torrt kanske?

Så fick laga sallad med färska rädisor i härliga färger. Inte så illa i slutet på oktober!