Vi tar det endå, onsdag

Minneskortsläsaren har fått spunk och vägrar sammarbeta. Men till sist fick jag bilderna laddade från kameran.

Onsdag. En riktigt dålig dag. Med hot och mutor, skrik och tårar. Taggarna både utåt och inåt.

Trull sov en stund. Plötsligt hör jag ett duns från sovrummet. Hittar honom under sängen. Han hade tydligen kravlat sig från sin säng till vår, satt sig för nära kanten och fallit baklänges. På vägen träffade hans lilla nacke en "fot" till skyddet som borde hindra barnet från att falla i golvet. OM den alltså är instucken under madrassen, inte om den ligger på golvet. Han hade fått riktigt ont för det tog tom. en stund innan gråtet kom igång ordentligt. Tur att det inte gick värre.

Skolan började åtta utan att jag sovit mer än någon enstaka snutt här och där. Skolvägen är sådär 6 km (åt ena hållet) med buss och gående. Det tar sådär en timme fram och tillbaka på morgonen om jag har bara skolpojken med, han går med raska steg.  Det tar sådär två timmar på eftermiddagen då jag har alla med. Denna kväll var det ännu föräldramöte på kvällen, så jag fick slakt släpa mig dit ännu en tredje gång då sambon kom hem på kvällen. Men istället för att köpa en bussbiljett hem efter mötet köpte jag en påse cheeseballs för mina futtiga euros (ja ni minns Kela inlägget här under kanske) och gick hem istället. Slapp ju störa de somnande pojkarna då också och fick lite motion på köpet. Win-win. Fast skorna och kläderna var kanske inte helt passande, och smålog åt min tunga väska.

Kände mig inte bara lite fånig då jag riggade upp kameran där vid vägen

skorna och mina fula naglar jag ej hunnit lacka. 

Så hade jag ännu lite arghet inuti och fick spader över lakanen som inte blivit bytta på evigheter. Tog alltså frustationen ut på dem. Mycket skönare att gå och lägga sig!  Sänkte också bottnet på Trulls säng, han har börjat öva sina stå-konster i den. 

Nya lakan i båda sängarna. Spjälsängens sida brukar egentligen vara nerfälld.

Snipp snapp snut så var den hemska dagen slut.