Ett veckoslut

Som var över innan det ens började, känns det som. Sambon var och klättrade från tidig morgon till sen kväll på lördag så det blev inte riktigt veckoslutsfeelis då man hängde med de tre (som inte kan sluta bråka).

Tog en liten tur i solskenet. Den lilla orkade nu fint sitta kvar på cykeln hela vägen till närbutiken (knappt en halv km från oss) men bara ett par små pauser vi pölar och rutchbanor. Snart susar han väl fram.

Den sötaste cyklisten

som nog får öva sig innan han hinner ikapp brorsan som åker SÅ hårt på sin. 

En pöl. En cykel som låg mitt i pölen. Då blev det en liten paus innan styrstången torkats av igen. Den var ju våt.

 Var förresten lite stolt då vi gick mot butiken. Tripp kom åkande emot oss och var rädd. Större pojkar hade jagat honom utan orsak och nu ville han vara med oss. Att få gå omkring med tre fina pojkar, nog är det rätt häftigt. Tänk. Våra barn! Som vi lyckats hålla vid liv dessa år. Där åkte de omkring, alla på gröna fordon. :) Mina fina ungar.

Så hamnade jag gå till butiken med den lilla lös. Han hade också en liten butikskärra. Att jag avskyr att inte ha honom i vagnen under kontroll.. Nu körde både han och Trapp omkring som dårar på gångarna och jag kände mig lite som supermom som klarade av situationen utan att få spader. Men det blev ett väldigt kort besök.

Planen var egentligen att gå till palstan med dem.Men det blåste så förskräckligt och det började så småningom bli dags för middagstillrädning så vi gick bara bort till hoppgropen för att drick den utlovade saften.

Trapp hoppade lite

och så satte vi oss ner för att kasta stenar i diket. En lång stund. Jag tog också min stjärtunderlag jag brukar ha i vagnen och satte mig lugnt ner för att njuta av stunden. Varför göra det mer konplicerat än det behöver vara liksom.
Också härifrån cyklade den lilla sedan hem. Det tog bara en stund för han måste åka över den kuperade bron minst fem gånger. Och kolla på dittan och dattan. Han älskar att vara ute.O han älskar vatten. Lite för mycket för att jag ska kunna ha honom nära åar utan att ha hjärtat i halsgropen..

Hemma drog vi ut lite böcker (för tionde gången den dagen). Han kollade svärden på bilderna.

för att kunna vara med i lekarna. Bröderna lyssnade på xenoblade (ett spel) musik och fäktades mot monster. 

Så hjälpes vi åt att baka en äppelkvargbulla. De stolta bagarna var dock lite ledsna då de smakade. Den ena gillade inte kvargen den andra gillade inte äppelbitarna.

Igår for dagen änna snabbare. Hann inte med nåt tycker jag. Ett par buskar och blommor flyttade jag omkring på palstan. Och så var det mörkt och dags att lägga barnen. Då den lilla äntligen somnat stack jag iväg på en springtur. För en gångs skull just innan det började vräka ner. Sambon har kvällstur denna vecka och då brukar jag inte orka ge mig ut då han kommit hem.