söndag 28 september 2014

Höstens höjdpunkt?!

Söndagen den 14 september var det dags, dagen vi väntat på så mycket, att vi tom. valde att inte åla ut på havet med svärföräldrarna då de bjöd oss till båten för första gången i år (och då älskar ju barnen båten!) Det var dags för Päivä maalla, vid Gardenia! 

Vi var som vanligt lite sent ute, detta är inte familjen som vistas ute tidigt på veckosluten.. Så vi fick lite skynda oss då vi väl kom iväg.

Vi hade tur. Då vi kom till torget mellan matbutiken och kyrkan kom vår skjuts, traktorn med flak, just åkandes. Jag sprang och förde kärran under ett tak och låste den och så rusade vi ännu in i kyrkan (mitt första snabbesök där) för att hämta ballonger medan folk steg av flaket. Så var det dags att kliva på. Spännande! No är det ju ganska roligt att åka ungefär 1,5 kilometer på ett skumpande traktorflak med en massa andra människor. det är så skoj att se på ovetande bilisters och bussfolks miner när man åker förbi! 

Och OJ så de var nöjda, mina två små. Den äldsta valde att stanna hemma, blää. Han sku istället åka och scootta. 
 Väl framme vid Gardenia kollade vi lite på djuren. Fåren.
 Den underbara grisen!
 och tre höns.
 Så gick vi vidare mot korna
 och tittade på hur de stod där och köade till mjölkningsmaskinen. Vi råkade dessutom få se en med luckan på sidan, närmast oss. Ganska äckligt! Men så länge de inte lider så..
 I år hade jag läst min läxa och visste att man i ett hus fick prova mjölka. Trapp var nog lite besviken över att det inte var en riktigt ko man fick öva sig på, men jag tror inte en ko sku genomlida en dag av sådant pineri. Hah.
 och båda fick fina bevis på att de nu kan mjölka!
 Inne i huset stod också en rätt intressant plastko!Snygg!
 Så köpte vi massor met meterlaku, för att jag älskar dem..
 Efter det var det dags.. FRANK! (skördetröskan från cars för icke insatta)
 Vi stod i kö en låååång stund, för att vissa föräldrar inte riktigt handlar detta med att också tänka på andra än de egna gullepluttarna. Det var en mor som lät sina juveler sitta där och trycka och dra i allt. Frågade ännu då han kom ut att nog hann han väl trycka på ALLA knappar?! Då talar vi endå om sjukt dyra, riktiga maskiner! Nej. Det var nog många som skakade på huvudet bakåt i kön..

Men till sist fick de sitt pris för det snälla köandet och fick klättra upp på förarplatsen. Häftigt!!
 De andra traktorena tittade vi bara på från utsidan innan vi fick skynda oss vidare.
 Jag blev helt paff då den lilla, helt utan att tveka, sade JA då jag frågade om han vill prova rida. Och så satt han där som en liten sol på Blondi.
 Och Trapp som inte vågade förra året var nu också helt färdig för att njuta av den mjuka färden på Kristalli, samma som Tripp red på förra året.  Han såg nog också bara lycklig ut där uppe!
 Men sen.
Trapp stannade plötsligt och ville dra på sig tröjan. Han visste att de underbara fåglarna fanns vid glashuset och drop på sig tröjan så inte de sku skrapa honom.
MEN.
De var just på väg bort! Farbrorn satte en av dem på Trull för några sekunder och så gick de iväg.

Minen. Hur hela det lilla ansiktet sjönk ihop.
Så rusade han iväg!
Bort bakom husknuten, trodde jag.
Men efter en stund började vi leta. Ropade och hade oss. Den sista traktorskjutsen skulle ju snart gå också! Vi sökte överallt! Frågade folk som kunde känna igen honom. Men nej. Han var borta! Vi sökte säkert en kvart, tjugo minuter. Blev lite till mig för att vara ärlig.
Så ringde jag till Tripp, jag visste ju att han borde vara och scootta, men tänkte att om han sku vara i närheten kanske han sku kunna hjälpa till att leta. Men då jag ringde sa han att han ännu var hemma! Och samtidigt som han sa det, hörde jag att vår dörrsummer ringde i bakgrunden! Det var Trapp som just, utan att säga nåt till oss, promenerat hem 1,5 kilometer!
Blev nog både arg och lättad samtidigt kan man säga! Dessutom kom det ännu en sista, sista, traktorskjuts som förde Trull och mig tillbaka, så nu inte åtminstone han behövde lida av storebrors humör.

Men en sån dag. Härlig, enda tills det gick lite snett i slutet.. Rekommenderar vekligen att du går nästa år, om du bor i knutarna (och inte idioterna väljer att lägga ner Gardenia, som de planerar!) 

2 kommentarer:

  1. Usch, vad obehagligt!! Barnen kan nog orsaka hjärtklappningar ibland... Men TUR att allt slutade väl!!

    SvaraRadera
  2. Nå verkligen! Dessutom fattade han inte liksom varför jag var sur arg/ledsen/rädd. Nog känner han ju vägen och är en "stor pojke" som kan röra sig i trafiken. :D
    Och visstä ÄR han ju det, han har ju vuxit upp som fotgängare och bott här hela sitt liv. Men man kan ju inte bara försvinna sådär.. Får nog snart ta och skaffa en mobil åt honom om han tänker börja vara såhär modig i trakten..
    Och ja, TUR att allt slutade väl! :)

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)