Höstlov- torsdag

Eftersom vi nu har en ung skolelev så höll jag ett par dagar ledigt då han hade höstlov. Då hade jag frågat sambon tidigare om han vill hålla ledigt med barnen, men nej, det behövde han inte. Nå. Det visade sig i början av veckan att hans klättringsvänner bjudit honom till mellersta Finland för att klättra över lovet, och han tackade ja. Så nu gick vi misste om två personers löner för dessa dagar. Och med dödströtthet i bagaget, var det ingen glad "fru", som blev ensam hemma med hösttrötta avkommor. Man kan säga att det inte precis varit lugnt och fridfullt här hemma på sistone. Så synd! Det känns så hemskt då allt ska bråkas om, allt ska vara en strid och nej,nej nej. Bara den yngsta håller min sida och lyssnar ibland på vad man säger. Så ja. Höstlovet var nu kanske inte sååå avkopplande, men visst, en skön paus från vardagen på jobb, skola och dagis.

Vi gick till parken. Där hade jag inte varit på länge. Nu var det dessutom öppet och sakerna var ute på gården. En gammal bekant parktant från Trapps parkklubbskarriär var också på plats och vi talade om allt möjligt en god stund. Jag önskar att alla sku förstå hur viktigt det är med god parkverksamhet i detta land. Härliga människor som jobbar för barnen coh familjerna, som vågar tala och fråga hur man mår. Då man går där ett par år (nå i mitt fall nio-tio) så blir man ju som vänner och får stöd i vardagen, bara av att få släppa ut lite av sina trötta tankar.

Under tiden kan de små till exempel lära sig cykla på trehjulingar.

 Då parken stängde förflyttade vi oss mot den andra ändan på den stora parken, där det ligger en liten del avskilt med staket. Där fortsatte de leka. Tillsammans. Jag satt och såg mig omkring och njöt av naturen. Fast det var rätt kallt..

 De har som tur börjat hitta på mer lekar tillsammans. Visst styr och ställer den ena, men den andra verkar vara nöjd endå.

 Nu lagade de fina bakverk

 och åkte ute på stormande hav i skeppet, simmade i havet med hajar och åt då en massa gott de lagat..

 Så tog vi våra cyklar och cyklade iväg mot närmaste skogsdunge för en viktig uppgift. Släppa lös sniglarna! De som flyttade till oss i början på juni.. Nu var det ju lite på gränsen på för kallt för att släppa dem fria, men får bara hoppas på det bästa!

Vi försökte välja ett ställe där det såg ut att finnas passlig mat och jord att gräva ner sig i. Håller tummarna att de var nöjda med stället. Tack för sällskapet! 

 Solen sken och det var fint. Men kära nån så kallt!

och då pirogerna var uppätna och saften uppdrucken var det ett ilsket bi som var för kall. Så vi fick cykla hem med fart.

Fast där fortsatte ilskan så stark att han fick klä på sig varmare kläder efter en innepaus och gå ut igen. Så det blev nog åtminstone en ordentlig utedag kan man säga! Bra så!