Mormor, Vargen och Elsa..

Förra onsdagen bjöd Trapps eftis på teater, Rödluvan. Teatern började klockan sex, och det kändes rätt så sent efter en sjuans morgon. Men teatern hade jag sett veckan innan på dagis och visste att den var värd att gå och se, så de två yngre och jag åkte iväg, efter en femton minuters försök till powernap och ett mellanmål där hemma.. Tripp var ju som vanligt och scoottade. Lite synd dock att han inte fick se pjäsen, för åtminstone vi gillade den!

Salen var fylld med förväntansfulla elever, föräldrar och syskon. Flera av "mina" dagisbarn har ju också äldre syskon här, så de satt också och väntade på att få se pjäsen på nytt, nu i tryggt föräldrasällskap.

Trull satte sig först på den mjuka mattan bredvid brorsan, men flyttade sig fort upp i famnen, då han började tänka tärmare på temat..

 Under själva pjäsen sku man inte ta bilder, så vi satt istället och njöt. Denna version var ju en snäll en, med en varg vars mage fylldes med stenar i slutet och skuffades ut i skogen, men det var nog tillräkligt spännande för de yngre. Här märkte man skillnaden på den yngre och den äldre publiken. De större barnen satt ju och tuffade till sig lite, talade högt om hur vissa scener genomfördes och ville se lösningen på det som skedde. De yngre sitter ju bara begeistrade och lever sig in i pjäsen och ser den som verklig. Man märkte också att de är hemma här, och att föräldrarna var på plats. Många var rätt oroliga (det var ju sent också) och i synnerhet då det tog slut blev många rätt vilda. Jag som då varit omringad av barn i tolv timmar hade inte riktigt ork för bus då mer. Hade ju också i färskt minne förra öppna skoldagen då glasögonen gick sönder. Det händer så lätt olyckor då de är många och uppspelta.. Tyvärr.

Efteråt fick man då ta bilder.

Så här ser ni Vargen, Rödluvan och mormor. Så duktiga alla tre!

 I synnerhet vargen imponerade på oss. Hade ju talat med honom redan på dagis och mindes att han talade så varmt om sin dotter. Hade dock glömt namnet och bad Trull fråga om det samtidigt.  Den lilla modiga vågade nämnligen saligt skaka tass med den stora vargen med sjup röst. Älskar honom lite mer varje dag, han är så öppen och glad. Där står den lilla plutten och talar med vargen som så många äldre var rädda för..

 Vargens riktiga dotter hette alltså Elsa. Men nu tror den lilla att Rödluvan heter Elsa, trots många försök till rättelse. Sist sade han tom. att han vet att det är Rödluvan men man kan kalla henne Elsa. Och varför inte?! De bara kanske inte riktigt förstår vem han talar om på dagis.. Och tro mig. Detta har han nu talat om dag och natt sedan dess. Så vi tackar er för lite vardagsförgyllning!!

 Efter saft och kex var det dags att börja bege sig hemåt i mörkret. Då vi gick förbi dagiset måste jag ta en bild på Trapp i det fina ljuset..

 Älskar skuggorna och stämingen dessa kalla ljus ger vid de gamla sjukhusbyggnaderna.

Då vi kom till busshållplatsen såg vi att det var tjugo minuter till följande buss. Klockan var då en hel del över sju och det blev bara kallare och kallare. Så vi bestämde oss för att gå till följande hållplats för att hålla oss varma, ungefär en kilometer. Trull satt skönt i sin kärra långt under filten, hade varit smart nog att ta med den för att hinna till skolan i tid. Vi hade det riktigt trevligt, i den kyliga luften, samtalandes om teatern och annat man inte alltid hinner om inte man har tid tillsammans.