måndag 20 oktober 2014

Love is in the air

För en vecka sedan, på lördagen, var det dags för min kära yngsta kusin att få sin prins. O kära nån sådan huvudbry klädseln ställde till med. Har bara varit på lite mer avslappnade bröllop (de få jag nu ens blivit bjuden till) och ägde verkligen inga festblåsor som sku ha varit passliga. Att vara ensam med barnen varannan vecka och ordna kalas veckoslutet innan gjorde att det blev en liten panikkänsla där mot slutet.. Men slutet gott, allting gott. Hittade nåt jag kunde känna mig nöjd med. Trots att mina kära barn inte precis var så uppmuntrande med sina ord "mamma, du ser lite tjock ut.." och den yngre kommenderade mig att ta av mig klänningen då jag provade den här hemma.

På morgonen var jag ju i de äldres skola, på öppna dagar. Då det var så fuktigt i luften på morgonen blev mitt hår tyvärr rätt så platt, trots att jag satsade och sov med "knokor" i håret så det sku vara lite lockigt. Men endå kände jag mig rätt nöjd då jag såg på mig i spegeln, innan mamma kom och hämtade mig med bil, för att åka iväg.

Hörni, jag smetade på läppstift och allt! Men tröjan ersattes av en sjal som var i samma tyg som klänningen (föll ju för det skiftande tyget) i kyrkan, och genast då festen började fick jag så varmt att jag gick omkring i  klänningen med bara små axelband, som sådan. 
 Bruden fick sin prins, och prinsen sin prinsessa! Båda log ungefär så brett man kan le och man bara vet att de passar varandra perfekt, power couple! Så himla söta och kära! Önskar er allt gott!!

 Så var det dags att åka till festplatsen. De hade hyrt en tvåvåningsbuss, och som mamma till tre pojkar som alltid har älskat "londonbussar" måste jag ju njuta av och föreviga vår bussfärd! Det var faktist lite som på borgbacken då man satt på första raden upptill! Vi spände tom. fast säkerhetsbälten!
 och var lite spända då vi körde på mindre vägar som verkligen inte var anpassade för såhär höga bussar.. Grenarna slog ju emot fönstret och dikena var rätt nära..
 Men vi klarade det (såklart!).
Minglade en tid, fick lite tilltugg och champagne. Och så var det dags för det vackra paret att komma till festplatsen efter fotograferingen de var på. SÅ lyckliga, man blev ju helt lycklig själv också!
 Min vackra minsta syster var brudfrämma och skötte fint sin uppgift, med tal och allt!
 Gillade deras fotoram! Men tyvärr gick en av gästerna och fällde kameran i golvet i nåt skede av kvällen, och den gick ju såklart sönder. Buu! Stackars ägare! Väntar med iver och spänning på att få se bilderna från minneskortet, åtminstone var det hemskt roligt att ta dem!
 Det var jätte god mat, dricka och snapssånger (tror inte jag sjungit sådana med min släkt tidigare!). Rörande tal och bilder man fick se.
 Det blev också fullt på dansgolvet i slutet på kvällen och rusningen på dansgolvet höll i sig tills festen tog slut där kring midnatt. Härligt att se alla så glada!
 Och så åkte ännu många av oss "yngre" iväg mot stan i taxin. Det är inte precis alla kvällar jag åker iväg mot en bar med min syster (har nog aldrig hänt tidigare tyvärr, kanske det borde fixas nåttag igen, fast vi då tydligen inte precis delar musiksmak. Heh).
Där dansade jag tills fötterna började skrika. Skorna jag hade var pyttelite för små och då hade jag gått och dansat i dem i sådär femton timmar. Kunde knappt gå på ett par dagar. Men det var det SÅ värt!

En oförglömlig kväll för det kära, härliga paret, men också för oss gäster! Så fint ordnat och ljuvligt att se alla så glada!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)