måndag 26 november 2012

Spänningen stiger..

Vårt vardagsrumsfönster (STORT!) har inte gått att öppna på tja, sådär åtta år. Sambon har ibland tvättat det från utsidan genom att klämma ut sig genom de små vädringsfönstren på båda sidorna om det och med livet hängandes på en repstump har han sedan snabbtvättat det balanserandes på den hala och oplåtliga aluminiumkarmen under fönstret. I somras klagade jag till husbolaget, fönstret går inte upp.Det är sönder! Gårdskarlen: Vi har stött på detta förr, nog går det upp!
Så kom de.Och jag fick bevisa att kvinnor inte alltid har fel. De fick ju såklart inte upp det! Inte på första gången. Inte på andra. De beställde en man från firman som installerat fönstren. Han bara tittade på det och sa att detta kan han nog inte göra nåt åt! Nyss fick jag ett samtal från samma firma.
 Har någon hämtat fönstret? 
Ööh, nej, hurså? Det går ju inte att öppna!
Aa. Nå men vi kommer och tar det! 
Jaha, men det går fortfarande inte att ÖPPNA liksom!
Nå, vi fixar det!
Så ja, om en stund får vi se. Åker de iväg med ett fönster eller inte. Fortsättning följer..

1 kommentar:

Blir så glad för varje kommentar! :)