fredag 30 november 2012

Dagen då snön täckte Helsingfors

Och det med besked!
Vi valde att inte ens gå ut på dagen då det blåste så fruktansvärt. Man fick ju kallt bara av att gå nära fönstret!
Kämpade en timme med att få den minsta att sova. Nope! Någon timme senare gick han själv i sängen men då var klockan redan så mycket att jag inte ville upprepa gårdagens katastrofläggning och förbjöd honom att sova dagssömn. Resultatet får ni läsa längre ner i inlägget.

Kakkakatastrof 1: Mammaaa, Lucke har kakka i byxorna! 
Kommer fram, finner en son som redan själv påbörjat blöjbytet till den påföljd att han bryskt hamnar in under duschen med en rätt ilsken mor.

Åker till Prisma för att lura ut oss. Ser garn framför mina ögon. Vi väljer färger till lite kommande mössor och köper ett par Dora dvd:n (förutom maten). Jag och de två små gillar dem. Nästan lite pedagogiska. Nästan.

Hade lite förträngt downsidan med snö. Att måsta lämna den lättmanövrerade trehjulingen för vintervila och ta fram den gamla trotjänaren jag köpte för 30€ för många år sedan. En gammal Emmaljunga sittvagn som går i liggläge och håller fast vilka tyngder. Det viktigaste är dock att den är i fullmetall (alumin, vad det nu är) och har fyra hjul! Så den kommer fram i snö. Fast tydligen inte all snö.. Nog fick man lite skuffa (nå med hela sin kroppstyngd!) och dra den bakåt över snövallarna vid övergångsställena. Tycker det är så farligt att de så ofta är oplogade. Armarna känner nog av det extra jobbet idag. Men man får tacka att man har ett så duktigt skolbarn nuförtiden att vi inte denna vinter behöver hämta honom från skolan. Det blev ju flera kilometer, alla dagar. I regn, snö, slask. DÅ kunde man vara slut ibland.

Stannade såklart ute då vi kommit till vår gård.
Kukkulan kuningas!

Oooo HOPP!

Två kungar på berget. Den lilla sku ju också hoppa han! Fast jobbigt är det nog att klättra i dendär munderingen, stackarn.

o jag. Älskar ännu rocken jag köpte förra året. Didriksons. Bakom mig ser ni ett barn som ropar på hjälp medan mamman fotar sig själv. Han hade sjunkit ner i djupare snö än planerat och kom inte upp själv.  Men first things first, eller hur?!
Kakkakatastof 2  (fast det handlar om kisi denhär gången)
Spelade memory med Trapp för sörsta gången på länge (han har ju blivit en bra spelkompis helt plötsligt!) då den yngre som övar sig på dethär med blöjfritt kommer och meddelar "kakka". Förstår att han menar att han behöver kisi. Säger att gå på pottan. Han kommer igen. Inser att pottan ju är i vardagsrummet och han inte hittar den, rusar iväg juuust i tid. Lämnar honom där för att jag inte helt litar på att Trapp är så mogen att han inte under tiden kollar under de resterande memorykorten. Det tar en stund..så hörs nåt som inte låter rätt. Den lilla självständiga har själv tömt pottan. Men missat byttan. Rätt rejält faktiskt. Sköljer. Fortsätter memoryspelet. Medan den lilla blir kvar i badrummet för att leka med en panter.

Kakkakatastor 3
Han kommer tillbaka till köket. Kakka! Uuuj. (Ja vi har kanske varit lite för negativa dåhan brukar göra det i smyg bakom någon dörr eller gardin..)
Följer efter honom mot badrummet. På vägen inser jag vad som hänt. Han hade satt sig på pottan på nytt, stigit upp, satt sig ner, stigit upp. Och hela han, pottan och golvet var brunt. Så det blev en andra dusch för dagen. Och så fick han ha blöja MED body med knappar resten av kvällen.

Om hur det gick med kvällen?! Ja han somnade, sittandes i köket, på golvet. Klockan sju med pizzan som inte ännu hade svalnat, oäten på tallriken.  Så inte kanske precis som jag tänkt mig. Men åtminstone fick vi en skön tumiskväll med Trapp. Sen får vi se vilken tid väckningen sker imorgon..

Den tredje

Gick till sambon. Han har gått i samma asiga mössor ungefär sedan vi träffades och jag ännu orkade gå omkring och shoppa till honom. Nuförtiden är det redan tillräkligt jobbigt att orka söka kläder och tillbehör till de tre barnen så han har inte fått nya mössor på ett tag. Nå igår blev hans nya klar, och han var nöjd. Det enda är att garnet var rätt tunt och detta nog inte blev någon bra vinterpipo, åtminstone inte om det viner som nu..Men det var den första jag liksom "stickade in" mot slutet så den sku passa huvudformen och det lyckades rätt bra. Fast ett par gånger fick jag göra det på nytt då den fört blev liiite för liten på höjden. Så sprättade jag för lite och då jag försökte göra den längre blev den som en spetsig luva.. Så fick göra om. Men till sist blev den ju bra.
Ännu sku det kanske löna sig att läsa beskrivningar.Nu gör jag ju allt enligt mina egna uträkningar och inre planer. Inte alltid så lyckat.
Lisää kuvateksti

Parkdag

Det blev bråttom på torsdag morgon. Plötsligt behövde alla varma skor,vantar och underdräkter. Det blåste förskräckligt och snön yrde. Trots att vi älskar snö är den där blåsten rätt jobbig. Minus fyra känns som minus aderton och de små hölls knappt stående.
Han var inte helt säker vad han sku tycka om vädret. Snön var bra men det kalla blöta i ansiktet..njae.
Med alla lagren kläder har han nu också jobbigt att stiga upp då han faller. Så ett par gånger blev han och ropa på hjälp med näsan ett par centimeter ifrån snötäcket. 

Alltså varje gång jag ser gänget traska iväg, hela Lokkikerho, känns det bara så himla fint i hjärtat. Han med sin grupp. Hans andra gäng. Inte alltid så glad att klä på sig och bege sig iväg, men väl framme är han alltid glad och nöjd med vad de gör! Denna höst har de verkligen satsat på utevistelse och så fri lek. 

Denna filur fick premiäråka i parkens babypulka och provskotta lite snö.

En förtiofem minuter klarade vi väl av innan det började kännas som om vinden trängde sig igenom alla lager man hade på sig och då förflyttade vi oss in i parkhuset för MLLs  familjecafé som ju är varje torsdag. Massor med barn och vuxna igen. Lite för mycket nästan, men antar att det är bra att så många hittat dit, isynnerhet dagar som denna då vädret är dåligt är folk hellre där och umgås än ute.
Trull trivs men förstår inte varför han inte får vara i båda de stora salarna som vi brukar. Men då klubben är samtidigt måste de få ha det ena rummet för sig. Letade efter honom i nåt skede och visste genast var han var fast jag redan hade hindrat honom flera gånger innan det.. Där satt han nöjt bland alla de stora klubbarnen och lekte med duplon. Trapp sa att de andra bara hade skrattat.

Så var det dags att traska hem.
Efteråt somnade han ju såklart, den lilla. Men då han sover så gott då han somnar senare så ville han absolut inte somna på kvällen igen. Så då de två andra somnat steg han upp, promenerade till soffan, tog fjärrkontrollen och satt på tv:n. Att egentid blev det inte just av igår.

onsdag 28 november 2012

Välkommen snö!

Ja den lilla centimetern som föll inatt.. Men lite snö är bätte än ingen snö!

Mycket stora,frågande ögon här.. O kalla fingrar trots kort utevistelse.
På kvällen blev det pepparkaksbaket jag lovat Tripp då jag inte hade lust att släpa patrasket till skolans ringdanskväll ikväll. Kanske nästa år då Trull fattar vad man ska göra.

Det var inte precis lugnt kring bordet trots bra feelis och julkanaler på ipadens radio (sååå praktiskt!).
Men alla var med!

Gillar mina former! Här är (som ni ser på bilden ovan) bara en bråkdel av alla fina former. 
Så blev det ännu jultårtor då jag gillar dem mer än pepparkakorna..
Fast de blev lite mörka då tänder sku borstas samtidigt.. 
Nu väntar vi på den utlovade snön. Mera,mera! Lätt för höghusbor att säga, jag vet, men ungarna älskar ju den!!

tisdag 27 november 2012

En solig Novemberdag

Den 27 för att vara exakt.
Visst var det lite kallare på morgonen, men solen sken och livet kändes pikulite lättare. Förde Trapp till klubben och gick på veckohandling med Trull. Det gick faktiskt rätt så bra, bättre än vanligt åtminstone, tom. utan mutor och fast vi inte rymdes i bussarna varken dit eller tillbaka..

På balkongen blommar sommarens tåligaste växt, stjärnögan. Den struntade de dumma smålusen i (det var en av de FÅ som inte strök med i deras attacker!) och den är ännu fin och har vuxit massor!
Hur många sommarblommor har knoppar och slår ut i November liksom?!
Gick mot parken där kring tolv och Trull fick cykla dit. Man vet aldrig när vintern slår till med buller och bång. Men idag var det ännu perfekt cykelväder!

Det går ju så smidigt nuförtiden! Och snabbare kommer man fram då inte precis allt behöver inspekteras..
Efter någon timme i den krispiga luften i parken kom vi hem. Tupplur för lilla dinon. Vänta på Tripp att komma hem från skolan.

Så var det dags för nåt jag inte gjort på ganska exakt nio år. Då var jag på bio för att se sista delen i triologin om Sagan om ringen.Tripp var några månader gammal. Nu var det Tripps och min tur att gå på bio, tillsammans, på premiären av Fem legender. Hade fått biljetterna av min kusin som inte var så intresserad av familjfilmen, han visste att den sku komma till nytta i detta hushåll.
Ganska häftigt med 3D måste jag säga. Att det blir så verkligt, kommer så nära. Filmen var bra och lite spännande. Velade lite mellan att ta med mig Tripp eller Trapp (han har aldrig fått gå på bio än) men är nog nöjd att jag valde den äldre och erfarnare, Trapp kunde nog ha tagit det lite fööör på riktigt. Dessutom ser han väl inte i 3D så vet inte vad han sku ha fått ut av det, utan glasögonen är ju filmen helt suddig.

Pressfotograferna var tyvärr inte så intresserade av oss så jag måste ta en (suddig) bild själv. ;)

Bra karaktärer och snabbt tempo, bästa filmen han sett, enligt Tripp. Bilden lånade jag härifrån.

måndag 26 november 2012

Den andra

Alltså mössan, mössan. Trapps egna. Med skärm för att inte glasögonen genast ska bli våta vid regn och slask. Gladare färger än jag väntat mig att han sku välja, riktigt fina!
Igen. Det tog kanske fyra gånger innan jag fick mudden rätt, den bara snurrar sig varje gång jag börjar på ett nytt projekt. Här var dock kanske orsaken den att jag satte igågn på torsdagens familjecafé..kanske inte det bästa stället att försöka göra nåt som behöver ens en gnutta koncentration.. Men igår fick jag äntligen den klar. O riktigt lyckad, den med. Fast lite längre sku jag ha kunnat göra den, den vill lite glida upp så öronen synns, om inte man rycker ner den med jämna mellanrum. O då sprättade jag ändå upp (efter att ha sytt fast bollen också) och stickade fler varv.

Hur gick det då?

Nå de två männen från glasfirman klampade in, i tron om att de sku byta ut ett trasigt fönster,men det var ju en av låsgrejjorna som blivit förstörd. Efter funderande och planerande, kollande och grubblande satte de i gång. Flera timmar senare, med svettiga män som duktigt svalde de fula orden man såg att de tänkte medan de med våld hackade sönder plastgrejjen som höll fönstret i lås , fick de upp det!  Bar ut det i korridoren, bytte ut det trasig låset mot ett nytt och satte tillbaka det. så de lyckades! Men inte helt smärtfritt. Kan inte fatta varför låsdelarna (nio stycken) på det yttre fönstret är av plast. Redan väder och vind förstör ju plastet och denna låsdel har någongång säkert fastnat i samband med fönsteröppning och då man försökt få upp det har plastdelen man sätter fönsteröppnars "nyckeln" i helt enkelt blivit rund så inget längre bitit på den. Helt löjligt då de på insidan är i redig metall (och alltså håller!).
Men nu. Nu har man då ingen orsak längre att inte tvätta det stora fönstret. Förutom då att jag idag flyttade in det lilla växthuset från balkongen och satte det framför förnstret för att se om chilin sku övervintra igen. Det är ju liksom i vägen nu.. ;)

Tre gånger

Det var en tid sedan jag senast fick till det, att springa tre gånger under en vecka, som hon där från Nickby ju lade ut som utmaning för nåt år sedan. (Fast Micaela, hur går det för dig med det nuförtiden?!!)
Det har på nåt sätt varit så mycket annat på sistone att det bara blivit att springa en eller två gånger i veckan. Men igår tog jag mig i kragen, och eftersom jag sprang också på måndag och tisdag (trots att sambon hade kvällstur, lite applåder!) så blev det då tre gånger för denna vecka. Jee!

Spänningen stiger..

Vårt vardagsrumsfönster (STORT!) har inte gått att öppna på tja, sådär åtta år. Sambon har ibland tvättat det från utsidan genom att klämma ut sig genom de små vädringsfönstren på båda sidorna om det och med livet hängandes på en repstump har han sedan snabbtvättat det balanserandes på den hala och oplåtliga aluminiumkarmen under fönstret. I somras klagade jag till husbolaget, fönstret går inte upp.Det är sönder! Gårdskarlen: Vi har stött på detta förr, nog går det upp!
Så kom de.Och jag fick bevisa att kvinnor inte alltid har fel. De fick ju såklart inte upp det! Inte på första gången. Inte på andra. De beställde en man från firman som installerat fönstren. Han bara tittade på det och sa att detta kan han nog inte göra nåt åt! Nyss fick jag ett samtal från samma firma.
 Har någon hämtat fönstret? 
Ööh, nej, hurså? Det går ju inte att öppna!
Aa. Nå men vi kommer och tar det! 
Jaha, men det går fortfarande inte att ÖPPNA liksom!
Nå, vi fixar det!
Så ja, om en stund får vi se. Åker de iväg med ett fönster eller inte. Fortsättning följer..

torsdag 22 november 2012

Disco

Vår stora Tripp fick gå på skoldisco igår. Femmorna ordnade det för att samla pengar till klassresan. Först tänkte han inte komma iväg då sambon hade kvällstur och jag inte tyckte de små sku vara ute så sänt längre, men så hoppade hans farfar in och kunde köra hem honom så han fick gå!Härligt!
Följde honom dit med de små. Trapp var livrädd för mörkret fast han hade sitt mjukisdjur, pupu, med sig. Små ynkliga ljud hela vägen hade han också.. Sötnos, min lilla tuffis.
Fixade hålet på jeansen och pipon klara tjugo minuter innan vi sku vara på busshållplatsen..
 Det var kö ut på gården där man sku köpa sin biljett till discot så antar att där var en hel del små ivriga discotyper. Han fick en liten summa för att köpa godis och dricka för. Hem kom han lycklig. Han hade tydligen snurrat på nåt lyckohjul rätt många gånger istället och kom hem med en hel del småtjafs som han var nöjd med (det är huvudsaken!). Lite hade han dansat men mest hade han väl sprungit undan flickor som varit påfusiga..
Dagens kuriosa. Hans far lär ha sålt långsamma danser till flickorna i skolan då han var liten pojke på disco. *Fniss*

Då vi gick mot busshållplatsen från skolan med Trapp och Trull tröttnade jag på den lilla mörkrädda som plötsligt gick och dro på sig magknip också, och lät honom sätta sig bakom Trull i vagnen.. Där var det tryggare och egentligen blev också Trull nöjdare då han fick sällskap, fast det blev rätt trångt. Så söta de var.

Gick via Prisma för att Trapp sku få välja ut färger till en egen mössa han med. Men då han frågade efter den imorse fick jag nog göra honom besviken, den är lååångt ifrån klar än!

Trumvirvel och fanfarer!

På lördag kommenterade jag hos Johanna K att jag hittade ett gammalt stickprojekt i en låda och fortsatt på det efter en lite krånglig start med en hel del uppsprättande.. Var imponerad av pipon hon hade stickat klart.
Så började en tanke gro i mig.
Har letat efter en pipo till Tripp ett tag nu. Han vet vad han gillar och inget har riktigt fallit honom i smaken trots en hel massa olika butiker vi varit in på. Så jag frågade vilka färger han sku vilja ha på sin mössa då och så fixade jag fram dem. Googlade på nätet efter mössor och stickbeskrivningar. Så planerade jag en egen i huvudet och tog fram stickorna och satte igång på söndag kväll.
Det började bra och jag var nöjd en bit upp på mudden. Så märkte jag att jag satt ihop den fel och den hade en twist på mitten så den inte sku gå att räta ut och ha på huvudet. Sur slet jag upp projektet och började på nytt. efter en tid upp på arbetet insåg jag att färgen inte sku räcka till till hela mudden och så sku det se dumt ut med färgbyte mittpå. Så jag sprättade upp allt igen.

Tredje gången gillt, på onsdag kväll:
Det blev en fin mössa och han var nöjd!
Tänk att jag kunde!

En måndag

Denna vecka har vi inte gjort så mycket. Har en Trull med forsande näsa igen. Men vid gott humör. Har själv också varit lite seg, lite febrig. Men klubbar, vänner, föra Tripp till skolan, matuppköp..inte får man ligga stilla och vila heller som föräldraledig.
På måndag var pappa på besök och så hämtade vi en yllehalare som vi köpte via loppis på Facebook. Jättepraktiskt! Folk som bor på området köper och säljer, bara att gå i några minuter och voilà, så är båda parterna nöjda.

Matade änder på vägen tillbaka.
Vissa var riktigt påfusiga och åt från handen också, om man vågade..
Trapp var lite rädd för dem som kom riktigt,riktigt nära.Jag igen var lite rädd för Trulls fingrar.

Oj så han älskar dem!

Så gick vi som vanligt på måndagar till bokbussen. Fyllde brunnen intill med lite stenar.
Gick hem. Väntade på Trapp som var hos sin kompis E:s mormor på besök.Det är inte så många han har varit på tumisbesök hos. Han fick förresten släpa med sin sittpall till skolan på morgonen för att kunna sitta tryggt i mormoderns bil. Både sonen och jag var glada då han kom hem och sade att nästa gång behövs inte egna pallen, de har en extra i bilen!  Misstänker att det inte är många från tvåan och trean längre som sitter på pallar eller i bilstol, som vår Tripp brukar om vi åker med någon hemifrån (har ju inte egen bil).


söndag 18 november 2012

Lördagsäventyr med Trull

Var riktigt modig tidigare på kvällen. Tog min kära virvelvindsson på två år på buss och butiksresa utan vagn. Hade inte ens sele med, eller manducan. Hoppades att den lilla sku vara så till sig att det sku gå bra. O vet ni, det gick det också! Som tur behövde vi inte vänta på bussen så länge, för där var det lite tråkigt och vattenpölarna på vägen var sååå intressanta. Men i bussen. En liten, pladdrande sol som fick sitta på bänken som en stor pojke. Vägen till Prisma var lite skrämmande (för mig), för ungen vägrar ju blankt att hålla en i handen och han bara sprang framåt av glädje. Hade hängt en liten lampa på hans halare så att han sku synas i mörkret och han såg så himla söt ut i mörkret med ljusskenet runtom och dinopipon som fladdrade där han skyndade sig fram med korta ben och ett stort smil i ansiktet.
Då vi kom fram måste jag tyvärr tvinga honom in i en butikskärra. Det var ju så mycket folk i butiken! Han meddelade nog också fort fäädig medan han försökte klättra bort, men jag skyndade mig framåt och mutade med tuggis. O för en gångs skull klättrade han faktiskt inte bort!
Efter det korta besöket slängde jag väskan upp på ryggen och lyfte ner den lilla nöjda typen till friheten igen. O han småsprang till busshållplatsen och steg nöjt på bussen, som var full med människor. Tur nog fick han en plats att sitta på och han log brett mot kvinnan bredvid. Tur nog var det inte någon surpuppa för han pladdrade lyckligt (och högt) på sitt språk och i nåt skede märkte jag att han höll på och smekte hennes ben.. Försökte ju såklart få honom att sluta men hon verkade inte ta det så hårt. (En gång på sommaren blev ju en ung man i Prisma smått i panik då den lilla kom och kramade om hans ben plötsligt. Han bara stod och glodde ut i tomma intet med en min som skrek HJÄLP!)
Då vi var framme försökte han nog stiga på bussen som kom efter oss också och ville inte alls hem, men det var ett lite kortare proväventyr denna gång. Fast det gick bra är detta nog inget jag vill syssla med alla dagar än. Han är snabb och han är yr! Har jag de andra med mig kan jag ju inte ge honom 110% uppmärksamhet hela tiden, och det är nog vad som krävs ännu.

Annors var hans fadder också hos oss idag. Min kusin Poffer alltså. Han gav en fin Angrybirds blus till födelsedagen men efter första tvätten hade hälften av färgen lossnat och blusen blev bred och vriden. Den var ändå köpt från AB-butiken så man tycker den sku hålla.. Så Poffer kom och hämtade den för att byta ut den till en ny. (Hoppas det bara var ett måndagsexemplar!) Han fick för en gångsskull se ungarna som sig själva. De brukar ju bara ses på kalas och då visar de ju upp sina bästa sidor. Idag var de då sannerligen inte lugna och blyga, alls! Men bra så!

fredag 16 november 2012

Dagens kuriosa

Imorse, senast vid åtta, ställde sig en tant för att baka eller laga mat mittemot vårt vardagsrumsfönster, på andra sidan gatan. Där finns ett såkallat invånarshus som är ett ställe där det ordnas en massa program, som musiklekis, loppis, tillfälliga cafén och större och mindre fester. Man får låna det eller hyra det om man bor på området. Och varje dag händer det nåt.  Nå imorse ställde sig en tant i det stora fönstret i husets stora kök med ett förkläde på och satte igång med knådandet, kavlandet och rullandet. Det konstiga med det är att hon fortfarande håller på. En lång dag har den stackaren haft, och inte ser hon ut att vara färdig än. Nu har det joinat en del människor som smått hjälper till. Får se om det är stor fest i morgon.
Ja jag vet! Får man ens skriva ut att man är såhär medveten om vad som händer i ett fönster på andra sidan gatan?! Men o andra sidan. Vi har gardiner som slutar halvvägs i fönstret (ja huur snyggt är inte det?!) Så hon vet väl precis vad vi sysslat med idag, vi också. Vi hänger ju bara i detta rum. Fast hon har nog inte hunnit ta många pauser för att titta upp från det hon jobbat med.

onsdag 14 november 2012

Aamos dag hos läkare


För en tid sedan mindes jag att vi ju hade ett tandläkarbesök, femårskontrollen för Trapp, inbokat i November. Hittade inte lappen någonstans. Grävde en tid i gamla väskor och kassar och fann den till slut. Kollade datumet. Samma datum som hans ögonläkare, såklart.. Men tiderna hade några timmars skillnad och jag tänkte att vi nu fixar allt på en gång och hoppas att alla hålls vid gott humör den dagen.

Idag var den dagen.

Så efter lunch åkte vi iväg till hälsostationen. Hade preppat honom om dethär med den rörliga stolen. De brukar inte gilla den så mycket om det kommer oväntat (vissa tandläkare är inte så bra på att berätta vad som kommer att ske till barn..). Han klarade det fint och fick beröm för fina och bra borstade tänder.
Hans lillebror däremot. Han har tydligen tandläkarskräck. Det fick jag erfara redan då vi var till tandläkaren med Tripp för en tid sedan. Då var han helt hysterisk. Samma på hans försenade ettårskontroll, hopplöst! Idag satt han bara där med händerna djupt nerstuckna i munnen, tårar i ögonen och hade rädda ljud medan han ryckte till för varje litet ljud det hördes från maskiner och korridoren. Stackars liten! Hoppas han hinner mogna innan han måste dit då han fyller tre, annors blir det nog inte av. De är ju inte precis medgörliga vid den åldern heller..
Glömde ju vara paparazzi då Trull var så rädd.
 Efter tandläkarbesöket blev det en stund över innan sambon sku vara hemma och ta emot Trull. Så vi passade på och gick för att köpa "priset" då hans krysstavla var full. De har nog inte precis hjälpt till i hushållet på en tid men han har samlat på kryss av att ha haft lappen på ögat, varit snällt i klubben och ibland städat sina och lillebrors saker, bl.a. Och nu fick han ett par idag.
Det blev en gul/orange tjock,arg fågel från Prisma. De hade en massa nya med vintertema också.Nu drömmer han om dem från Starwars.
Skyndade hem där vi lämnade Trull med pappan som slutat lite tidigare för att kunna vakta busungen medan vi åkte iväg till ögonläkaren. Det vore omöjligt för Trapp att koncentera sig på sina viktiga uppgifter med den ungen i rummet..
För en gångs skull fick Trapp också vinka till den lilla i vardagsrumsfönstret.

Ifrån vilket man kan vinka ända till busshållplatsen. En viktig rutin alltid då någon går iväg!
 Den nya fågeln fick komma med och åkte i två olika bussar till läkarstationen på Mannerheimvägen.
Han fick bl.a. försöka ta i bilder i 3D förutom att berätta vad han såg på tavlan med figurer.
Fågeln satt i famnen hela tiden.

Medan vi väntade på att ögondropparna sku börja verka gick vi på café. Vi kom just i tid! Fem minuter senare stängde de.
 Synen hade blivit lite bättre igen. Någon rad mer såg han med vänstra (sämre) ögat. Så kämpandet med täckbehandlingen har nog lönat sig trots allt bråk den fört med sig!! I början såg han ju knappt översta raden!

Vi gjorde som den lilla pojken med de vidgade pupillerna ville och tog en längre, men roligare, väg hem. Här fick gula fågeln åka spårvagn in till stan.
 Där vi gick via den stora godisbutiken vid järnvägstorgets metrostation (hittade av min favoritgodis tuttifrutti i genomskinligt plast som jag drömde om då jag väntade Trapp men då inte hittade som lösgodis) och ner till metron. Rulltrappan ner var rätt spännande.

och så åkte vi till Igelkottsvägen där vi ännu bytte till det sista färdmedlet, buss.
Som jag sagt tidigare. Nog är det ganska härligt att bara rå om ett barn ibland! Att hinna prata och svara på frågor och funderingar, hålla i handen och ta saker i bara hans takt. Man glömmer ju nästan hur härlig han är då han spexar och härjar med bröderna..som då vi kom hem och hela kvällen var ett enda härjande (från allas sidor!). Men på tumis är han en helt annan, underbar typ. Mitt hjärta. <3 Min Aamos.

tisdag 13 november 2012

inte en helt vanlig tisdag

Dagen började som en vanlig tisdag. Klubb halv tio. Hem igen med den minsta. Lite lek.
Vi fick av min barndoms hästar hem på söndag. Helt härliga och pojkarna gillar dem också!
Trulls blus och fina byxor är från Valtteris loppis där jag var på lördag.
Kolla nu hur söt bild på baken

Så kämpade han mot sömnen tills han hade förtio minuter på sig innan vi sku vara och hämta Trapp. Så jag hamnade väcka honom. Uj så det är motbjudande att väcka sådär sött sovande gull-ungar! 

Hängde i parkhuset några timmar. De yngre fick var sin tågbana i var sitt rum. Så blev det inte bråk. Tur var där rätt lugnt.  I nåt skede kom Tripp från skolan och stannade en liten stund för att leka. Så fortsatte vi tillsammans mot palstan med den stackars döda fisken under vagnen.
 Så därav rubriken. Det är inte alla tisdagar det ordnas begravningar. Det var den första för de två yngre.
Kokis begravdes vid dammen. Pojkarna hjälpte till och vi sade några ord under tystlåten stämning.

Trull stod och hände halvvägs ner i tunnan under tiden. Om inte han hällde vatten på sig från vattenkannorna. Sen undrade den fånen varför han frös så han skakade efter en stund.. Men man hann liksom inte sugas in i dyster stäming med detta patrask. Det fanns ju en massa is på vattenytorna liksom.. Huvudsaken är ju att de fick vara med och begrava, på sitt sätt!

Men nu är han då där. Intill sina små "rumskompisar". En sten ska vi ännu fixa. Men det var bra att vi fick graven grävd då det inte ännu var tjäle i marken. 
Vila i frid.

En två-åring

Trull hade sin tvåårsgranskning igår. Som jag misstänkt var han inte precis på samma sida i boken som vår nya "tant" (jätteung, tystlåten, bombsäkert inte mamma som antagligen nyss blivit färdig och vet vad som står i böckerna..). Han traskade in i rummet, såg en leksakslåda i skåpet under babyvågen, gick fram till den och lyfte fram den på golvet varefter han förnöjt började tömma den från sitt innehåll.
 Företagsam, sade hon. Jo väldigt självständig, svarade jag. För det är han ju! Hur många tvååringar för själv bort tallriken efter maten? Senast tömde han också innehållet i roskisen efter sitt fäädig, innan han lyfte upp den på den höga diskbänken. De äldre brukar inte orka bära bort deras kan jag tala om för er..
Hon bad honom bygga med klossar. Han byggde. Hon bad honom lägga tillbaka klossarna i burken. Han tog fram fler. Och byggde ett mycket högre torn! Sen städade han undan.
Hon bad honom sparka boll. Han försökte slänga koppi till henne. Vägrade sparka, kastade bara. Sade att han mer är inne på dethär med sähly. Men såklart kan han sparka bollen då han har lust. Nu råkade han bara inte ha det..
Han sku namnge djur och saker i en bok. Han gjorde det verkligen inte. För det första för att vi mer pysslat med sådant på svenska (och det talar de ju inte hos rådgivningen) och för det andra för att det var en usel bok! Han vet vad djuren heter om han ser bilder på riktiga djur. Inte dåligt ritade, skrattande saker med byxor som sitter på cykel eller kör bil. Nästa gång (ja för vi måste gå på talkontroll på nytt vid två och ett halvt) tar jag med mig en av våra egna böcker där han kan namnge (eller åtminstone säga hur de låter) nästan alla.
Så sku han vägas. HA! Jag sa att jag varit med om detta förr.Våra vågar visa att de själva bestämmer vad de gör och när.. Så efter en stunds fjanttande tog jag honom i famnen och så räknade vi ut hans vikt, som var 11,8 kg för alla intresserade. Bara 400g mer än senast då vi var på koll, i Juni. Men han är väl där på sin kurva som hon glatt visade mig (som struntar rätt långt i dem). Centimetrar hade det kommit fyra sedan sist, så nu är den lilla ungen 86,2 cm. Just passlig alltså!

Schockade förresten henne lite med ett negativt svar på hennes fråga om vårt mjölkdrickande. Sa att han dricker kakao ibland. Men inte dricker vi mjölk här i huset. I flingorna eller kaffet eller sen just i varm kakao ibland, men tycker nog det känns konstigt att man borde dricka sex deciliter om dagen. Sa att folk i andra länder verkar klara sig bra utan, att jag tycker komödrarsmjölk väl är anpassat till kalvar (som dock blir utan och skiljs frå sida mödrar så att våra barn ska få av den istället). Stessade kors mjölk kan väl inte vara så bra att dricka mängder av. O till maten ska man väl inte dricka av den. Då sugs ju inte järnet upp. Men vi blev då ordinerade kalktabletter. Ska se om vi sku börja med sådant. Kanske, kanske inte. Tror jag ska läsa lite mer om vilka grönsaker som har mest kalcium i sig istället.

Efteråt stannade vi ännu en stund i väntrummet. Det är ju det bästa med besöken..
Och efter skolan komTripp hem med kompisen Elvis igen. Gillar att ha av deras vänner här. Det funkar på nåt sätt bättre då för det mesta då alla försöker bete sig.
På kvällen höll jag på att få nervsammanbrott med Trull då han bara inte ville somna (har haft jobbigt med det på sistone). Men då han somnat där tjugo före tio så klädde jag fort på mig springkläderna och begav mig ut i natten. Vacker stjärnhimmel, men tyvärr visste jag inte att man sku ha kunnat se annat också på himmeln, så koncentrerade mig kanske mer på stegen på den mörka vägen. Bra avsnitt av a state of trance förresten, musiken jag alltid springer till. Det kommer ett nytt avsnitt av Armin van Buuren varje vecka, gillar det!

Farsdag

Firade pappa på farsdagen. Barnen var ju hos farföräldrarna och jag fick för en gångs skull äta ifred. Vi talade alla med mellersta systra min som är i Kina, via Skype, i nästan en timme. Så hon var liksom lite med på middagen.

Andra rätten var sniglar. Det brukade jag önska mig till födelsedagsmat då jag fick bestämma som barn.

Vi åt gott och drack gott vin. En lite lugnare farsdag. Pappa orkade inte ha nåt stort men nog måste man ju få krama om far sin på farsdagen! Till gåva fick både han och sambon blusar med ungarnas handavtryck. Fast det hände nåt med den till pappa och färgerna ville inte bli puffiga som de borde. Mitt förråd av "puffärgerna" är förresten slut nu. Och det dumma är att det inte längre säljs av dem. De har varit mina absoluta favoriter genom dessa år med barn.
Sambon fick en röd med avtryck på framsidan och pappa en svart med avtrycken på ryggsidan. Det är inte många år som handavtrycken är små och söta längre.. Brööööl.


På kvällen var det då dags att ta emot små sorgsna typer här hemma, så det blev inte så mycket firat med pappan i vårt hus. Men barnen hade gett sina kort och presenten efter att jag påmint dem ett par gånger.

Sorg i huset

Jag var ensam hemma igår på förmiddagen. De andra var hos svärföräldrarna för att fira farsdag och jag hade prickat in föregående kvälls fest i kalendern långt innan jag insåg att det var farsdag följande dag.
Steg upp nåt tag innan "lunch". Tänkte att jag sku hinna pyssla med lite saker innan jag sku iväg till pappa. Gick iväg mot köket för att fixa nåt att äta. På vägen steg jag instinktivt över nåt som låg på golvet. Är ju van att det ligger saker utspridda lite här och där. Men nu insåg jag nåt där mitt i steget. Det var nåt fel på det som låg där. Foten träffade i marken och jag kunde vända mig om och se. Och jag såg precis det jag varit rädd för. Det var vår Kokis som låg där. Vår vackra, vackra guldfisk. Stendöd. Torr. Brast ut i fulgråt.  Varför?! Varför?! 
Klädde en pafflåda med vackert blompapper och lade i hushållspapper. Försökte lyfta upp Kokis. Men du milde. Den hade redan torkat fast. Så jag hamnade rycka loss vår fina fisk från vårt golv. Hur hemskt?! Placerade den i lådan och ringde till de stackars små hos farföräldrarna. Den mellersta hade tagit det väldigt,väldigt hårt. Den äldsta hade väl försökt vara cool. Men då de kom hem på kvällen flödade det nog tårar från alla ögon i flera timmar. Det blev en sen kväll. Båda ville se den en sista gång i lådan också. Fast Trapp ångrade sig nog senare. Men kanske det var bra att han ändå fick ta farväl och inse dethär med döden. Att de inte stiger upp efter en stund som clonerna i spelet (han alltid talar om).
Imorgon ska det bli begravning på palstan. Där ligger ju redan Mini och Velmu.
Sen tror jag det bär av mot djurbutiker. Ska försöka hitta någon som är ens nästan lika vacker som Kokis. Synd att vi bara kan skaffa en till. Men då de sku behöva ett större hem.. Inte känner du någon som vill bli av med ett 400(+) liters?

Här kommer Kokis story. Mest för att jag vet att här finns vissa som kommer att villa se detta inlägg om och om igen..


Tripp fick två guldfiskar till sexårsdagen.Kokis och Jaffa.I det hemska lilla plastakvariet.

Så vi skaffade fram ett lite större. Och pump och hela faderullan. Ingen billig födispresent..
 O de var ju så smååå!<3

Så fick de en till kompis i gänget. Läikky. Guldfiskar trivs i flock .Men eftersom de ska ha minst hundra liter vatten per fisk så måste vi hålla flocken vid tre, det ryms helt enkelt inte ett femhundraliters akvarium hit. Eller ska vi säga, vi har inte råd med ett, tyvärr. :(
Dedär stenarna sku väl nästan rymmas i munnen på dem nuförtiden. :D
Hade helt glömt att Kokis faktiskt var så mörk som liten. 

och de växte redan en hel del fram till julen

och de var ju med på julfotot -09 också
Så köpte vi ett ännu större akvarium och fiskarna växte och blev väl omskötta
och alla har gillat att beundra dem. Som baby hade jag ju honom i sittern framför akvariet. Där kunde han sitta fast hur länge nöjd och bara titta på dem.

I nåt skede har de mörka fläckarna blivit färre och ändrat form

Tills de försvann helt och hållet
Kokis var en mycket social fisk. Eller så var den bara alltid hungrig? Då den var mindre (då vi ännu hade bara två barn och mer tid) tänkte jag att man sku ha kunnat träna den till att göra konster med hjälp av mat, såpass mycket gillade den att äta. Gick man förbi akvariet följde den efter på andra sidan glaset. Och så kom den upp till hörnet utan glas för att se om det kanske sku råka vara mattid nu.. Mycket orädd. Man kunde röra den utan att den brydde sig nämnvärt om det. Fast vi har försökt att man nog inte ska röra dem så mycket. De kan få bakterier i vattnet.
Så minns ni kanske hur det gick i början av Juni.  Hur de små fiskarna tänkte ta kol på den. Men vi skötte och hoppades och var stolta då allt slutade väl och den överlevde. Då började också sambon bry sig om dem. Lite. 

Stjärtfenans hål växte ihop och det såg ljust ut. Men så  för en tid sedan,en månad eller så, märkte jag att det på stället där hålet varit  plötsligt hade dykt upp ett svart märke. Försökte googla vad det kunde vara. Var orolig att det var någon parasit eller så för övredelen var lite utstickande. Att den sku dö eller så. De tar väl inte precis emot fiskar hos veterinären..
Men nu då jag såg bilderna på Kokis som liten inser jag att det säkert bara var hålet som växt ihop lite ojämt och det nya skinnet säkert blivit svart, som allt det orange då den var baby.
Men barnen såg ju genast vad det var för märke på stjärtfenan. Det var ju en ETTA! För att den var vår första, vackra fisk. Nummer ett! 

Här sköter Trull fint om matningen.

Det var genom detdär hålet som den hade hoppat ut, natten till farsdagen medan jag sov.  Hoppet ut i friheten. Trapp tänkte att den kanske hade sett av matbollarna på golvet då det ibland faller av dem på golvet då barnen får hjälpa till med matningen.
Jag har bara dåligt samvete. Sambon brukade alltid säga att någon snart hoppar. Men de är ju så stora och hålet så litet. Hade förr en annan glasskiva på där ännu så hålet var hälften så stort. Men då Trull lyckades fälla alla skivorna ner på fiskarna senast så tänkte jag att dethär var säkrare, den sista skivan är lite tyngre än dessa och vikten var ojämt fördelat på glasskivorna.
Men så gick det som det gick. Och vi sörjer. 

Här ligger den och väntar på att bli begravd. Vår fina guldfisk.
 Idag hade vi en kompis här på ett besök som bokats in redan för flera veckor sedan så det måste vänta tills imorgon, tyvärr.
Vila i frid fina fisk!