Farsdagsveckoslut

Lekte köksmästare på lördag. Lagade äntligen nåt på all pumpa Trull gröpte ur våra egna pumpor för en tid sedan. Det blev en god pumpsoppa, med aningen för mycket ingefära, men det är väl bara bra för hälsan. Doftade himmelskt, men var kanske mer i vuxensmak (för åtminstone vi två gillade den!).

Pumpa (egen), morötter (egna), potatis, tror det kom med någon lök också, ingefära (riven, redig, bit), salt, egen pepperonichili (tydligen rätt stark..) och andra kryddor jag råkade ta tag i (går ju alltid enligt feelis).


Vacker färg. Och nybakt batong till.

 På själva farsdagen lät vi far sova ut. Det var väl kanske den bästa presenten. Så fick han en dyna, olika krämer till det fnasiga skinnet och gott att äta. På eftermiddagen fick Tripp hela gänget iväglurat till Isatis   för att klättra och hoppa i foampiten. Sambon som först varit lite emotsträvande var nog visst själv också nöjd med att de gjorde nåt tillsammans trots det ruggiga vädret.

Själv städade jag fort och smet sedan iväg till palstan för att gräva ner tre LITER narcisslökar vi fick av min moster till Tripps födelsedagskalas istället för en bukett att ställa i vas. Hoppas på blomprakt i våras, och hoppas jag inte förstörde alltför många tulpanlökar med mitt grävande i mörkret (hade ju nog pannlampa men mörkt är det ju ändå..) .

Innan jag gick ut märkte jag denna lilla husspindel i min blomlampa. Vilket ypperligt ställe att hänga på, vid alla små insekter som dras mot chilina och parikorna i fönstret.

 Så kom alla hem och det blev festmiddag, De slukade med god aptit!

 Och den minsta fick också ett riktigt skålglas han var nöjd med! Pommac är hans absoluta favorit!

 Och till efterrätt blev det pumpkinpie (av resten av pumpinnehållet) med grädde. Aj att det doftade och smakade gott. Fast tyvärr delade inte kanske barnen min djupa förtjusning. Men pappan uppskattade den glutenfria versionen som tom. lyckade rätt bra!

Detta var väl dessuotm första gången vi firade farsdag helt hemma. Min pappa är på resa hos sina föräldrar i Frankriket (eller nå nu är han väl på sin färd mot Afrika) och Farfar var på begravning. Rätt så skönt att inte känna tvång att måsta hinna hälsa på hos alla! Mycket mer avslappanat såhär!