söndag 30 november 2014

Behind the scenes

Vi har ju i tio år skickat bilder av barn(en) som julkort. Innan dess var det samma tradition i mitt barndomshem.. Men ja, alltid (nå egentligen aldrig) är det inte precis en dans på rosor, det där med att ta bilderna och få dem till nåt man kan tänka skicka iväg som en julhälsning..

Här var vad vi kämpade med förra onsdagen, efter en dag hemma sjukledig med hemsk huvudvärk, svindel och illamående.  Hipp Hurra vad kuuul! Not.

Någon var på rätt dåligt humör..

 och det var inte det lättaste att ha barnens valda tema med på bilden..
Nu får ni gärna hålla tummarna att vi hinner få korten fixade innan jul! 

Jul Kul

Trulls dagis körde med Jul Kul konceptet också i år, i stället för den traditionella julfesten. En pysselkväll alltså. Förra året harmade det lite att inte man fick se plutten uppträda..men hallå, varför? Varför ska det egentligen alltid måsta vara så? Trångt och nervöst. Nu får de familjer som vill komma och pyssla tillsammans ett par timmar med färdigt uttänkt pyssel och material, och någon annan som sopar upp glittret efteråt. Vi gillar det åtminstone!

Så nu på torsdagen gick jag lite tidigare från jobbet för att hinna hit i tid. Och det bästa var att jag också fick Tripp övertalad att följa med på lillebrors kväll, och han var hjälpsam och verkade trivas!
 Medan Trull och jag pysslade ugglor, hjälpte Tripp Trapp att laga en smällkaramell.
 Den lilla julfiraren som noggrannt limmar det som ska bli en uggla.
 Ganska söta! Fast då jag tog med mig pysselidén till jobbet följande dag, så lade jag till vingar för ännu mer ugglelook..
 Så blev det paus med pepparkakor och glögg.
 innan vi fortsatte pyssla med fart. Nu med nåt roligt (för mig nytt) material. Det var visst majsmjöl med nåt, bad om receptet. Det kändes bra att jobba med och torkar sedan till fina prydnader. Fast glittret borde ha fästs med lim, nu märkte jag att allt ramlade av då det torkat klart.. Men fina blev de endå!
Så pysslade vi ännu julgransbollar och lite kottar med det mest spännande på länge, raklödder blandat med lim och någå färger!! Det blev fluffigt och intressant då det torkat, men tja, luktar ju lite konstigt! Heh.


Men ja, detta är verkligen ett koncept jag rekommenderar! Tackar så mycket för en rolig kväll!!

söndag 23 november 2014

Det doftar jul!

Blev sugen på pepparkaksbak i början på veckan. Mutade mellanbarnet med forsbesök mot pepparkaksbak, och han hakade på. Så på tisdag kväll, efer en sjuans morgon på jobbet, (härligt med "längre" kvällar!) så grävde jag fram alla våra kavlar, förkläden och formar. Så satte vi igång, med alla tre barnen, för en gångs skull! Tripp stannade tom hemma fast han planerat att åka iväg och scootta.

Ovant och stretigt till att börja med. Innan degarna blev samarbetsvilliga och ungarna fick tillbaka vanan.
" Puuuh, platta till dig, deg!"
 och i ljusterapilampans starka sken bakade vi på en god stund (inte så mysigt, men åtminstone ser man vad man gör!). Alla med var sin jämnstor klump.
 Trulls födisförkläde hade premiär. Handgjort i Äämerikä, köpt på loppis i mammas skola. Så sött!
 Och så fick man njuta av alla de slags pepparkakor, med glögg såklart.
 Slurp! (Fast själv gillar jag mer glöggen)
Och vet ni vad?! Det gick ju så bra! Ingen tappade nerverna (fick nog påminna ett par gånger då rösterna tänkte skena iväg, detta var bak för snälla barn!). För  första gången under alla dessa år, kändes det mysigt. Jag höll mig lugn. Hade kontroll. Hann tom baka fjärilar, fiskar och angry birds piggykungar helt ifred till sist. Vi småpratade och skrattade. Och jag kom ihåg att tacka och berömma. För Gu´så skönt då någonting för en gångs skull verkligen känns bra, att man känner den där gemenskapen jag så ofta saknar i vårt hetlevrade gäng. Mina finaste! 

Dånande vatten

Förra veckan hade jag flera morgonturer. På tisdag hämtade jag barnen redan innan det hann bli mörkt, och den minsta föreslog en tur till forsen igen. Jag hakade genast på, och fick tom. den mellersta övertalad. Med dealen att vi efteråt sedan bakar pepparkakor.

Så vi steg av bussen på vägen och gick en tur vid det dånande vattnet. Vackert!
Det satt en stor mås på spaning. Tror den väntade för att se om fiskarna, där alltid finns gott om, skulle få något gott.. 
 Gaska rolig effekt med det forsande vattnet och den spanande fågeln.
 Hittade en gädda lite längre bort, på den lugnare sidan vid "viken"
 och imponerades igen storligen av det öronbedövande ljudet vid "vattenfallet". Vad roligt att de nu är så stora att man vågar gå hit utan att behöva vara så orolig över att någon våghalsig hoppar i.. Fär fint är det, varje gång!

lördag 22 november 2014

Mörker

Förra söndagen tog vi en "favorit i repris" då jag städat färdigt inne (och de yngre då redan var ute med deras far). Packade alltså lampor och glögg ner i väskan och gick till dem i parken. Därifrån gick vi vidare till det lilla berget i närheten, men Trapp med sin dåliga syn, är rätt rädd för mörker och vågade inte klättra uppför det hala berget. Vi stannade alltså nertill medan pappan och lillebror klättrade upp för att se ut över det mörka Vik.

Letade efter kryp under stenarna.
 och hade roligt med lampan
 medan den andra var nöjd med sin lilla utfärd upp på berget. Det såg ganska sött ut då de lånsamt gick neråt, och den ena pladdrade på som bara den..
 Så fortsatte färden hemåt. Trapp letade efter fiskar i tunneln vid ån/diket. Men nu såg han inga. Så gick han och pappan hem medan Trull och jag fortsatte mot dammen och änderna.
 Hittade ett par, och såg också lite fiskar på bottnen då man lyste med lampan. Ganska roligt att se vad det finns under den vanligen så grumliga ytan! Träffade också på en parkbekant med barn, innan vi fick rusa hem med en liten kissnödig en..

En trevlig söndagskväll. Det är alldeles för sällan vi går ut hela familjen (nå här fattades ju nog också en, men båda föräldrarna var ju åtminstone med!)

Ett rum att sova i..

Det är ju så att vi allt som oftast sover fem personer i vårt sovrum. Fyra på brädden i vår 160 breda säng och en i juniorsängen. Detta har pågått sedan den yngsta slutade snurra som en galning, alltså kanske ett år eller så. Innan det försökte vi åtminstone få ett av de äldre att sova i egen säng om nätterna. Nu har vi gett upp. Det vara endå inte förevigt, och så njuter vi dessutom av det, också vi vuxna.
Men en sak störde jag mig på.. Ett sikustält som flyttade in förra våren. Ett tält som egentligen dessutom sku till jobbet, men ungarna vägrade lämna ifrån sig då de en gång sett det.
Mysigt?!

Det tältet har då varit i juniorsängen (bytte nog så att madrassen kom på plastet som syns på bilden) sedan dess, fram till förra helgen då jag fick nog.. Tog alltså tillbaka "vårt" sovrum och gjorde det (semi) normalt.
Visst är det ännu trångt men det känns åtminstone mycket luftigare utan att man hamnar stirra på ett gräsligt tält hela tiden!

onsdag 19 november 2014

En park i skymningen

Lördag började med att Tripp åkte iväg på shoppingtur med hans mormor. Hans födispresent. Han vaknade och kände sig sjuk, och avskyr egentligen att gå till butiker. Men nu hade han varit duktigt och verkade riktigt nöjd med besöket då han återvände, fast skor de letade efter, hade han inte hittat. 
Under tiden hade jag passat på att städa. Sambon åkte redan på morgonen iväg och klättra..

Då vi haft min mamma här en stund, och hon åkt iväg efter vår sena lunch, gick vi ut. Tänk att det skymmer redan så tidigt, om det alls blir ljust om dagarna.. Hur hemskt känns inte det!?! 

Hade med mig fresbeen. Han sade att han inte kastat förr, Trapp, men han var ju jätteduktig!! 
Hade också passat på att ta med såpbubblor. Det var en tid sedan sist redan.. Men det blir nog så klottigt med vantar. Bollarna var dock väldigt fina under den stora lampan i parken.
 Fast några bra bilder blev det nog inte!
 Så förflyttade vi oss mot den mindre sidan, i andra endan av parken. Eftersom där inte fanns lampor var det dags att ta fram våra egna.. Såg rätt så mysigt ut då de höll på!
 Så inledde vi vår glöggsäsong. Och vad är nu ett mer passande sätt att sätta igång, än ute i det kalla vädret. Skönt med lite inre värme!
 Då vi började gå hemåt ringde telefonen. Den fina förstdödde, som jag hade bett att komma med oss ut, ringde och sade att han kommit till parken. Så vi hängde kvar en stund till.
 Han var snäll och skjutsade lillbrorsan.
 Och var så nöjd över den nya favoritskjortan han fått av sin mormor, att han var ute i bara den (med ylleställ undertill!). Min lilla coola elvaåring.
 Så efter flera timmar ute i skymningen, kunde vi med gott samvete gå hem och fortsätta med lite mer glögg och ett par kex. Fast han ville nog ha tre till!

måndag 17 november 2014

Solig blomprakt i november

Hade kvällstur förra veckan. Såg alltså en solig balkong, vilket jag inte gjort på flera veckor. Ganska uppiggande och glädjande, om jag får säga. Känns inte som November på dessa bilder.  
 Stjärnögonen är så stora, som små buskar, och blommar med kraft. Nejlikan har också återuppstått ifrån en halvdöd i somras.
 Fuchsiorna, som är sticklingar ifrån fjolårets övervintrare. Oj så det lönade sig! Lejongapen jag tog hem från palstan i höst är jag också så glad över.
 Alltså, vilka perfekta blommor!

Med dessa soliga bilder önskar jag er en fin vecka! Här börajde den rätt tung med morgontur och tre sjuka kolleger (av möjliga 7, mig medräknad). Måndag. Bara fyra kvar nu.. Heh.

söndag 16 november 2014

Farsdagsveckoslut

Lekte köksmästare på lördag. Lagade äntligen nåt på all pumpa Trull gröpte ur våra egna pumpor för en tid sedan. Det blev en god pumpsoppa, med aningen för mycket ingefära, men det är väl bara bra för hälsan. Doftade himmelskt, men var kanske mer i vuxensmak (för åtminstone vi två gillade den!).

Pumpa (egen), morötter (egna), potatis, tror det kom med någon lök också, ingefära (riven, redig, bit), salt, egen pepperonichili (tydligen rätt stark..) och andra kryddor jag råkade ta tag i (går ju alltid enligt feelis).


Vacker färg. Och nybakt batong till.
 På själva farsdagen lät vi far sova ut. Det var väl kanske den bästa presenten. Så fick han en dyna, olika krämer till det fnasiga skinnet och gott att äta. På eftermiddagen fick Tripp hela gänget iväglurat till Isatis   för att klättra och hoppa i foampiten. Sambon som först varit lite emotsträvande var nog visst själv också nöjd med att de gjorde nåt tillsammans trots det ruggiga vädret.

Själv städade jag fort och smet sedan iväg till palstan för att gräva ner tre LITER narcisslökar vi fick av min moster till Tripps födelsedagskalas istället för en bukett att ställa i vas. Hoppas på blomprakt i våras, och hoppas jag inte förstörde alltför många tulpanlökar med mitt grävande i mörkret (hade ju nog pannlampa men mörkt är det ju ändå..) .

Innan jag gick ut märkte jag denna lilla husspindel i min blomlampa. Vilket ypperligt ställe att hänga på, vid alla små insekter som dras mot chilina och parikorna i fönstret.
 Så kom alla hem och det blev festmiddag, De slukade med god aptit!
 Och den minsta fick också ett riktigt skålglas han var nöjd med! Pommac är hans absoluta favorit!
 Och till efterrätt blev det pumpkinpie (av resten av pumpinnehållet) med grädde. Aj att det doftade och smakade gott. Fast tyvärr delade inte kanske barnen min djupa förtjusning. Men pappan uppskattade den glutenfria versionen som tom. lyckade rätt bra!

Detta var väl dessuotm första gången vi firade farsdag helt hemma. Min pappa är på resa hos sina föräldrar i Frankriket (eller nå nu är han väl på sin färd mot Afrika) och Farfar var på begravning. Rätt så skönt att inte känna tvång att måsta hinna hälsa på hos alla! Mycket mer avslappanat såhär!

Farsdagskaffe

Det ordnades farsdagskaffe på Trulls dagis den 6 November. Tyvärr var det morgonen efter discot och lite jobbigt att få vissa upp ur sängen, men sedan hade det gått bra. De gick på bjudningen alla fyra, då det nu ändå är på vägen till skolan. De hade hunnit umgås och tom. spelat spel och tror alla var nöjda med hur dagen började! Den lilla hade pysslat ett fint kort med hamapärlor, han inte orkat göra med tidigare, inte åtminstone hela figurer. 

lördag 15 november 2014

De skrämmande discokillarna

De hade disco på skolan, med halloweentema, den femte. Det skulle bli Trapps första, och han såg nog så framemot det! Ja båda såg! Nog minns man ju hur spännande och roligt det var. Nu sku det dessutom satsas på kostymen! Pojkarnas far och faster hade tillsammans kokat ihop en vacker soppa.. Fasters studerar alltså till hälsobranchen. Kom fram att hon har tillgång till engångsskyddsdräkter.. och ja: siitä se ajatus sitten lähti. Som de säger i reklamen..

Googlade lite namnskyltar och varningsskyltar och hade roligt då jag pysslade ihop dessa. Barnet verkade också nöjt och gav tom. komplimanger!
Så sku skyddsdräkten göras läskig. "Mera blod mamma, mera blod! " Och jag sprättade på mera fingerfärg på strategiska ställen, handmärken och allt. Roligt projekt, sådär äckligt  och annorlunda. 
 Och så följande kväll då färgen torkat, var det dags att klä upp sig. Vi var nog nöjda båda två! Ebolaläkaren som var projektets bakomliggande idée.
 Den yngre fick ännu nöja sig med att vara vampyr. Men en ny kåpa fick också han i år och så hittade jag äntligen fakeblod förutom ansiktsfärgen. Han hade svart under ögonen också, fast det inte syns så bra. Han var också nöjd!
Och jag kan tala om för er att folk på vägen tittade på oss ett par gånger då vi åkte iväg med bussen.. 

 Den äldsta skildes åt ifån oss redan i god tid innan skolgården, medan den yngre helt tydligt var lite nervös. Mörk kväll, utklädda skolkamrater och så hittade han inte ens någon kompis i det utklädda vimlet. Så vi stannade kvar i sådär tjugo minuter med Trull innan vi fick den äldre broderna att ta ett broderligt ansvar över lillbrorsan så vi kunde gå. Och de hade haft det roligt och allt hade gått bra! Min mamma var så snäll att hon hämtade dem med bil då discot tog slut så de hann hem i rimlig tid, vår buss går jätte sällan på kvällarna och jag var ensam med Trull. Tack för hjälpen! Så kunde de vara enda till slut, vilket jag lovade Tripp förra året.