Innan mörkret lade sig

Jag kom ut och springa medan det ännu var ljust idag! Tänk er! Det är sannerligen en tid sedan det hände senast.  Jag gillar ju att springa i mörkret. Gillar de tomma gatorna och att man smälter in i omgivningen. Men idag var nog helt uppfriskande, omväxling piggar väl upp liksom. Valde skogsvägen, trodde våren kommit. Men nej, sådan tur hade jag ändå inte. Det var tjockt med snö på vägarna än. Men åtminstone var vägen sgs. folktom, tror att regnet och det gråa vädret en fredag kväll kanske möjligtvis hade nåt med saken att göra. Nå, verkligen inte mig emot. Jag njöt. Mina ben då. Njae, inte så mycket. De är nog rätt sönder mina smalben och vrister. Men vi klarade oss och nu ska jag försöka massera dem till liv igen. Äh. Viljan finns ju liksom men så sätter kroppen sig emot. Blah. Nya skor borde åtminstone till en början införskaffas. Men med vilka överloppspengar då liksom. Ungarna ska ju alla ha nya skor och vårkläder de också. Men dessa har nu redan rätt många år på nacken ,ok lite graviditetspauser i springandet,men många år av riktig användning har de nog också.