Parkdag

Så har vi hängt våra timmar där igen, i parken. Trull och jag i fyra timmar och Trapp i sex och en halv. Ändå gnällde de då jag ville gå hem.
Trapp har de senaste gångerna fått leka i "mörka rummet" efter klubben med sina kompisar. Ett mindre rum där det är mörkt, tyg för fönstret och svaga lampor. Dörren måste någon av de som jobbar i parken öppna med nyckel. Där har de byggt kojor av madrasser,bord,stolar, dynor och tyg. I timmar. O oj vad de njutit av privilegiumet. För det mesta är det nämnligen bara skolbarnen som fått äran att vara där, man måste kunna lita på barnen i rummet då dörren ofta är fast så de får vara i fred. Efteråt ska man sen också plocka tillbaka alla sakerna på rätt plats, och det har de också gjort.
Då klubbkompisarna gått hem så har han fortsatt att bleyda med skolbarnen, idag både ute och inne.  Snart går det bättre att göra ute också då vantarna kan tas bort utan att man börjar frysa av att röra på de små metallsnurrorna. Inte länge kvar tills det, tror jag. Idag hade vi ännu vinterkläder på hela patrasket. Barnen som går i parkens eftermiddagsversamhet däremot, jag många går omkring i t-skjorta. Brrrr. Undrar hur många av dem som "råkar" få vårflunssa då de rullat omkring på den dyblöta marken eller i snöfläckarna det ännu finns gott om på gården. Nästan ingen av dem använder ens utebyxor. Annat är det i Tripps skola där de ska vara ordentligt klädda då de är ute. Tror och hoppas jag. För än är det vinter kvar säger mor.. 

En av skolpojkarna hade med sig sin arena som alla fick prova bleyda på

Den mindre hade cykelpremiär på minsta sparkcykeln i parken. Lite svårt men ganska roligt ändå.

 Några av de andra mammorna i parken som har palstan var idag och kollade hur där såg ut. I början av veckan var ännu allt täckt av tjock snö. Nå nu hade det tydligen kommit fram en hel del jord redan så jag ville också gå och se på vår i dagsljus (har ju brukat springa förbi bara i mörkret). Så då middagen var framdukad tog jag min kamera och drog på mig stövlar och rock och promenerade iväg över åkern. Lite besviken blev jag nog. Alla gångarna badar i djupt isvatten där det inte än ligger snö kvar. Lera och ogräs överallt. Men några små tecken på liv såg jag som tur. Som dessa gröna,sköra som jag planterade på hösten och glömde skriva ner VAD de är. Nå, snart märker man väl vad de ska föreställa. Liv är det i alla fall i dem, liv!! Härligt!

Klätterhortensian är också vid gott mod,blåbärsbuskarna i nedre kanten av bilden likaså. Så hoppas vi att hararna lämnar dem ifred detta år. Har inte kommit över nåt billigt nät/staket som jag sku behöva för att ksydda en hel del de brukar gilla att smaska på (och så den där lilla terroristen då som på nåt sätt ska hänga där och "hjälpa till"). Dammen som syns på bilden simmar inte grodorna i på en tid, tjockt med snö och is där än. Men det närmar sig nu, snart får man ta tag i spaden och se hur allt vaknar till liv. Oj så jag väntar!