Söndag

Tripp och pappan åkte iväg till Puumalas skogar vid lunch ungefär. Bilen full med kraschpads (3 st, fniss) och en liten febrig pojke. Han lovade ta det lugnt och enligt pappan har han också varit riktigt lugnt. De sov i bilen inatt i sovsäckar medan sambons två vänner sov i tält. Eller så var planen åtminstone.

Med de yngre gick vi mot palstan på dagen. Fick som tur den yngsta att somna i vagnen då jag dragit ut på tupplurstiden så han var ordentligt trött och gav upp till slut. Ungefär en timme hade jag på mitt att jobba efter det tills en av grannarna där kom och sade hej och såklart gjorde det såpass högt att Trull vaknade. Efter det var spelet förlorat. Inte kan man göra NÅT med honom på plats. Eller kanske om han sku vara på plats. Nu var det främst diket invid palstorna som lockade med sitt rinnande vatten, dit sku han om och om igen då han inte lekte balansgång på mina tulpaner eller försökte ta sig in på andras områden. Huh! Sku så behöva ett litet område med staket runt för honom.Ordentligt staket, han ger sig inte i första taget om han ser en liten chans att rymma, tror jag.

Äntigen hade jag kameran med för att fota den vackra vyn där jag brukar springa. Det är en åker. Undrar om den är torr ens i slutet av sommaren, just nu är det som en stor sjö som går upp på gåvägen också..
Ja o kolla, gräset börjar vara grönt!!

Trapp var mer än nöjd och ville inte alls gå hem då jag fick nog av hans lilla bråkstake till lillebror. Leksakerna var pop efter vinterns paus och SuperMariotyperna hemifrån fick åka i bilarna.

En ovanlig syn, att han sover i vagnen.

Men sen var det som sagt slut på friden.
Han hann sluka någon liten harbajsboll också innan jag hann reagera. Minen var lite förvånad, tycks inte ha varit så delikat. 

Så gick vi hem. På vägen fick Trapp för sig att hoppa ner, om och om igen, i en gyttjepöl. Jag blev riktigt förbannad då jag innan vi gick hemifrån hade fått ett löfte om att han inte sku gå i lera med de sprillans nya goretexskorna jag grävde fram från förrådet (Tripps gamla han aldrig hann använda). Nå, efteråt insåg jag att jag tog det lite för hårt. Men ni sku ha SETT honom. Gyttjig från topp till tå med nån åkergyttja som blandats med hundbajset i diket, aah. Nå han fick promenera hem efter pengar med mig och så ännu till butiken utan att byta om hemma. Det verkade inte riktigt fungera som det straff jag tänkt mig. Fast han lovade nog att han inte gör om det. Vi får väl se. De brukar ha bra men kort minne mina söner.