Jag hade ju äran och glädjen att få bli fadder till ett underbart litet flickebarn jag. Nåt helt nytt för denna pojkmamma (och är lite rädd att det kan sluta illa med shoppande i nåt skede, plötsligt ser jag en massa underbara klänningar och tunikor som jag har någon jag
kan köpa sådana till..). Tur nog har mamman till flickan, hon jag känt sedan första klass, så noga stil att det inte går att shoppa loss helvilt utan att tänka på att det också ska duga. Bra så!
Den tredje var det namngivningsfest på deras släkts sommarställe. Ett underbart,underbart ställe där jag spenderat tid redan som barn på våra roliga flickläger.. Det blev en superfin dag med släkt och vänner och solen som riktigt hyllade festen. Hade gärna haft med mig barnen också men utan bil fick det bli bara jag som åkte iväg tillsammans med en gammal klasskompis och hennes familj. Som jag inte träffat sedan lilla minisysters storasyster fick sitt namn för snart tre år sedan.. Man fick droppa in när man ville för att njuta av dagen, och vi kom i god tid och hann bra grilla och prata.
Jag valde de största blommorna från palstan och hoppades de sku komma fram vid liv.
Linda och minisyster i klänningen Linda själv sytt till henne. Denna gång hade hon hunnit med dekorationer och allt. Hon har alltså sytt en egen till varje flicka. Imponerande! Jag sydde en till Trapp i tiderna, men den går inte riktigt att jämföra med sådanahär skapelser..
Det var en massa barn på festen. Härligt med leksällskap och skratt!
Den bästa idén på en tid. En tidskapsel från födelseåret, istället för normala dopgåvor, gärna med följebrev.
Jag visste vad jag sku ge då jag såg denna. Fast det kanske verkar lite tråkigt med en kastrull. Men slowfood, rawfood och Angrybirds är väl rätt nutid, tycker jag.
Kusinen vaktade att allt gick rätt till då paketen lades i.
Så började själva ceremonin.
Mostern sjöng en vacker sång hon verkade lyssna på,helt tyst.
Storasystern nappade sin lilla skatt i famnen, mycket vant, medan mamman läste dikter och berättade om namnen de valt. Kanske den bästa storasystern jag någonsin träffat faktiskt!
Den lilla sötnosen fick heta
Mira. Minisyster Mira. Ja eller minisyster ska man ju inte längre tala om, men det hängde ju med en tid. Rätt mini är hon ju fortfarande om man ska vara ärlig!
Faddrarnas tur. Ninni var snäll och agerade spontan fotograf! Fint med lite minnen med mig med också!
Vi fick bestämma att hon får öppna tidskapseln (eller tidskappsäcken som flickorna kallade den) då hon fyller tjugo, och så säkrade vi den med kedja och hänglås.
Tavlan med nyckel ska hänga i hennes rum och själva kappsäcken ska vara gömd. Vi faddrar har också extranycklar och jag ska försöka bevara den väl!
Ja tom. låset passade in i alla de fina dekorationerna Linda igen orkat pyssla ihop.
Mira i faddern Katjas famn. Hon är Lindas kusin och är för tillfället bosatt i Sverige med sin stilige man David och en son som är lika gammal (och vild) som Trull. Fina människor verkar de vara!
och så jag, stolt och lycklig.
Så blev det bjudning med all världens godsaker, med rätt nepalesisk touch. Mums!
och jag vet inte hur många chokokaksbitar dessa två underbara ungar åt, men fick sedan höra att åtminstone Anila (storasystern) varit med och bakat själv. Ja då förstår man ju att det smakar extra gott!
Tack för en alldeles underbar dag, och för att jag fått denna fina uppgift jag så länge faktiskt längtat efter. Ska göra mitt bästa för att vara en bra fadder för lilla Mira. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)