onsdag 12 november 2014

145 000

Sidovisningar. Känns rätt så huisigt, och ännu roligare sku det vara om någon ibland lämnade ens en liten kommentar bakom sig, så jag visste vem här kikar in ibland..

Onsdag. Helt färdig som människa. Vardagen är jobbig. I synnerhet i detta eviga, hemska, mörker!

Jumppa med barnen på jobbet i morse Har varit så underbart att se dem få springa, hoppa och vara lyckliga av att få ha så mycket utrymme kring sig. Det visade sig nämnligen att vi fick en tur i en riktig gymnastiksal, tidigare i höst. Alldeles för tidigt för att vara bekvämt för barnen och oss som jobbar, men det har nog SÅ varit värt fixandet och trixandet! Hoppas verkligen man sku få gå dit på våren igen.. För det är nog härligt att få beordra barnen att SPRINGA tills de inte längre orkat!

Det har varit en så hösslig vecka. Är det månne mörkret som får barnen att bli så högljudda. Minns att det var riktigt hemskt en tid före jul förra året, hoppas nu det inte blir ännu värre, då får man ta hörlurar till jobbet snart. Heh. Nä, får nog bara försöka hitta på program och dela in dem i mindre grupper. Våra fina men livliga barn.

Hemma är det likadant. Den yngsta är ju snäll för det mesta. Men de två äldre.. Bråk och skrik från morgon till kväll, hela jä*la tiden. Allt är fel, vi är idioter och behövs till about inget. Hurra.
Hohhoh. Giv oss styrka kan jag bara säga.. Lite lugnande på köpet kanske?

Den yngsta hade fyraårsrådgivning igår. Satt innan vi blev inkallade i rummet med händerna på öronen och var blek som bara vad. Då vi kom in i rummet föll han bara ner i en liten, ynklig, hög på golvet (fortfarande med händerna på öronen) och brast ut i storgråt. Lite nervös alltså. Sen fick han sitta i min famn och göra uppgifter. Viskade fram svaren och tog det alldeles för allvarligt och hårt om det inte gick perfekt eller om han inte visste svaret. Stackars liten. Ögonkollen gick inte bra. Vet inte om han inte bara förstod vilka figurer hon pekade på eller om han också har dålig syn. Vi får tyvärr alltså gå på nytt och kolla den nästa månad. Han meddelade redan att han hatar det och inte tänker gå tillbaka. Besöket avslutades med vaccin och han tjöt och vred sig för sitt liv. Hur hemskt känns det inte, varje gång!?  Men han var då 99cm lång och 14.9 kg. Min lilla fyraåring. Min skatt.

Edit. Angående fyraårsgranskingen. Den "viktiga, stora, kollen"  Han växer ju upp tvåspråkig. Går på svenskspråkigt dagis och talar mycket med båda föräldrarna. På rätt språk. Så jag sade åt henne på rdg att han talar båda språken ungefär lika bra. Kanske lite starkare svenska, jag var ändå hemma med honom i tre år. Hon undrade om inte vi ville åka till Mellungsbacka för närmaste svenskspråkiga rådgivning. Tackade mycket bestämt nej. Sade att jag bara tycker det är sorligt och verkligen uselt att det talas ryska, engelska, finska och estniska fast hur bra, men ingen som kan svenska. Öppnade lite mina tankar om hur hon också var så orolig för hans språkliga utveckling för nåt år sedan och han då ändå har bättre språkhuvud än hon. (nå riktigt så formulerade jag nog inte mig..).
Men ja. Nervositeten slog total knut på hans finska och han talade "finska" som Gröni, rödi, blåi, bolli, lådi, hjärti, äppli. Som jag fnissade inuti. I pappren står det alltså att han var väldigt nervös och har starkare svenska.


4 kommentarer:

  1. Jag finns här och läse men blir allt sämre på att kommentera, märker jag. Lycka till med dina äldre, det är tungt då de bara är negativa :( hoppas det vänder snart!

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag (som frågade akvariefrågor för kanske ett år sedan) läser jättegärna din blogg! Ni verkar ha så lyckligt och härligt och normalt familjeliv! :) Vackra människorn och vackra bilder! :) Inget akvarie har vi ännu skaffat, men det kommer! Fortsätt gärna skriva och lägga bilder! Tove

    SvaraRadera
  3. Min kommentarvkom tydligen inte fram...
    Jag läser din blogg ofta. :)
    Gillar ditt sätt att skriva, samt hur ofta ni gör olika utfärder! De ger inspiration att hitta på mera att göra med egna barnen!
    Fortsätt i samma stil! :)
    H: Sabina

    SvaraRadera
  4. Mia, roligt att du nu orkade glädja i novembermörkret! Och tack, idag har de försökt sitt bästa, man får bara hoppas att det blir lättare nåttag..för att orka. :D

    Tove. Hahhah, tänk vad skenet bedrar. ;) Vi som håller på och får dåndimpen var och varannan dag. :) Men normalt antar jag ju att det är. Rekommenderar nog fortfarande ett, men då genast ett där kring 100l så det är lättskött. :) De är nog så fina att titta på då det funkar, men ajaj att man håller på att tappa nerverna då det inte gör det (så är det nu med det mindre för tillfället, fullt med alger igen.. :( )

    Sabina. Ojdå, vet inte alls vad som ligger bakom, händer ibland med egna också på andras bloggar. Roligt att höra att du kikar in här, det gör mig glad! Tack, hoppas ni hittar på nåt roligt med barnen! Det behövs ju så lite för att det ska vara lite extra i vardagen.. :)

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)