lördag 17 december 2011

För trött helt enkelt

Det är alltså orsaken till tystnaden på bloggen. Jag har fotat och funderat ut inlägg i huvudet, många gånger i dagen faktist. Men så har jag satt mig vid datorn och bara inte orkat ladda upp bilderna, inte orkat plita ner några ord i rätt form utan för många skrivfel. Så jag har bara läst vad andra pysslat med istället. O levt. Kämpat för att göra det sådär lite mysigare hemma, stämningen alltså. Försökt lura fram ännu lite mer tålamod då det känns som att man sprängs av ilska. Försökt beta av alla hushållssysslorna fast jag i trötthetsdimman i misstag ställer osten i torrskåpet och smutskläderna i roskisen. Klarat av vardagen helt enkelt, samtidigt som jag försökt göra ens lite inför julen. Dessa veckor då sambon har kvällstur är ibland lite jobbiga tycker jag. Det är jag som för Tripp till skolan då, i regnet har vi traskat till skolan i mörkret.Väckarklockan som ringt halv sju efter någon timme av hackig sömn. Hua! O Trapp har haft klubb tre gånger denhär veckan. Så dit har man också fått skynda sig, alltid skynda sig, både då man för och hämtar. Kommer aldrig iväg i tid.

 På Luciadagen bakade vi lussebullor.Själva Lucia är mina söner inte alltför imponerade av, så detta var vårt firande. De med russin är Trapps, Tripp gillar tydligen inte russin. Våra bullor är utan mandel, goda, men jag undrar hur mycket godare de ännu vore ifall man tillsatte mande. Mmmm.

Jag har torkat bord och golv några gånger i dagen. Att man ens ids utsätta sig för detta.

Sista plåten sku till klubbpersonalen. Ställde äggklockan att ringa och började borsta Trapps tänder. Då jag borstat färdigt fattade jag att det nog gått en rätt lång stund redan. Antingen ringde klockan aldrig då de sku gräddas en så kort stund eller så hörde jag den bara inte över allt oljud. Hur som hellst möttes jag av en rykande ugn med svartbränd bullor. Någon hjälpreda hade dessutom vridit upp ugnsvärmen till 300. Nice. Fick baka en ny sats nästa dag. De fick igen jäsa så länge att de blev sega. Men eftersom det är tanken som räknas delades de endå ut till klubben och till Trapps bästa väns familj.

Det har varit horribelt väder. Mycket deppigare kan det inte bli. O vi har promenerat med Trapp och Trull för att undvika den sandiga parken.
 Trapp har också rymt två gånger denhär veckan. Ena gången for han hem från parken. Då jag kom hem hade han redan gått tillbaka. Följande dag då vi var på väg och föra bullorna till hans vän blev han arg på mig då jag inte kunde ta genvägen över berget med vagnen och sprang åt andra hållet. Eftersom vi redan kommit så långt mot vännen gick jag och förde vår julgåva och hoppades ungen sku överleva ensam på åkrarna. Men han hade gått därifrån till den största pölen jag sett på länge,mellan parken och vårt hem, där han glatt lekte med en annan klubbkompis. Kompisens mamma hade tydligen undrat lite vad han gjorde där ensam.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)