onsdag 29 februari 2012

Du som brukar skida

Ja får jag fråga dig som brukar skida terräng, vad har du under dina skidor? Valla heter det visst?
Skidade nyss i över en och en halv timme, ute var jag en timme och förtiofem minuter.  Vallade skidorna innan jag gick ut med en sorts valla. Gick ner till ängarna. Startade och skidade kanske 150 meter. Vände tvärt om och skidade hem. Gick upp för att ta en annan sorts valla, den första gjorde att jag knappt hölls på benen. Helt sjukt hala skidor. Lade av den andra sorten, den för varmare väder då det var blött ute. Provade på nytt. Ingen skillnad, precis lika halt. Fortsatte ändå, bara för att jag inte ville ge upp. Det är liksom nu eller aldrig då det gäller skidning. Varje gång kan vara den sista för i år. Vem vet om det kommer snö nästa vinter. Man vet aldrig..

Gjorde nåt nytt också då det var för halt i spåren. Provade på det här med skridskostil på skidor. Ingen aning om vad det heter på riktigt. Ingen aning om jag gjör det rätt. Men huh så jobbigt. Redan att hitta balansen. Har aldrig "skrinnat" sådär långt innan, säkert över en kilometer. Rätt roligt, och man kan komma fram fort. Men jag är faktiskt lite rädd då det går för hårt. Dessutom är jag rätt säker på att jag ser ut som en idiot där stånkandes i för mycket kläder med svettet rinnande och benet i luften emellanåt då jag nästan tappar balansen. Men tja. Får väl bara bjuda på det. För nu är kroppen trött och det känns bra.

I morgon är det torsdag. På fredag är det avsked till pappan i huset för några veckor. Stackars små. Stackars mig.

tisdag 28 februari 2012

Innedag

Det fick det bli idag.
På morgonen då vi gick till klubben grät Trull då snön piskade i ansiktet, också fast han satt djupt inne under vagnens suflett. Det kom ner massor med snö och det blåste jättehårt. Riktigt snöstorm. De små klubbisarna hade bara gått för att mata änderna i dammen här i närheten, antar att de fick kämpa redan dit..
Då jag kring tolv gick tillbaka till parken var det redan riktigt jobbigt att skuffa fram vagnen. Inga plogbilar i närheten av våra gator inte..

Stannade i parkhuset i närmare fyra timmar. Båda de yngre trivs så bra där. Stora ytor för dem att röra sig på, bra att få bort lite energi just sådana dagar man inte har så stor lust att stå där i vinden/regnet/snöstormen.
En timme eller så höll han på för sig själv.Provade olka "arenor" (underlag). Tills det igen kom en stor flock med skolpojkar med sina beyblades och så hade de "turneringar" tillsammans. Ganska fint hur bra de kommer överens.

Gardinerna i ett annat fönster flaxade tom. då det blåste så hårt ute.Detta blev bara  täckt av snö.

Denna filur bara blinkade med alla lampor han kunde. Oj glädjen då man räcks upp till strömbrytarna! 
Annors försökte jag läsa en tidning där. Gick med den i handen i någon timme och hann läsa kanske två sidor. Man sitter inte bara och skvallrar med min yngste son i släptåg. Har sett att vissa mammor kan göra så. Det ser så trevligt ut på nåt sätt. Jag vandrar efter honom från rum till rum och kollar att han inte hinner med alltför många hyss. Han är nämnligen snabb. I nåt skede släppte jag honom ur sikte en stund. Då jag försökte hitta honom fanns han ingenstans. Sprang runt huset några varv tills en flicka i tamburen frågade mig om jag söker en baby? Jo, sade jag. Nå han hade kommit emot vid dörren och hon hade inte fått i honom så han hade rymt ut. Herregu´! Snabbt rev jag på mig mina skor (på fel fötter) och sprang ut i snöstormen. Följer stigen  där man ser färska fotspår som leder mot parkeringsplatsen. Min unge! Där tultar han omkring i kläderna du ser på bilden ovanför, faller,stiger upp (tur lyckas han åtminstone med det då han inte har overall på sig), faller igen. Rusar fram med hjärtat i halsgropen samtidigt som ledaren från uteeftiset springer fram från deras lilla gård. En av deras pojkar hade haft vett att gå och säga till henne att där gick en baby i innekläder.
Alltså vilken liten fåntratt. Tänk om han gått längre bort? Om jag sku ha stått och pratat några minuter längre och litat på att han står och blinkar med lampor,gräver i någon pappersroskis eller inspekterar nåt personalrum (ja för han pysslar mest med sådana lite mer förbjudna grejjer). Hemskt! Nu gick vi fort in och tog av blöta kläder och så råkade det finnas ett par passliga långkalsonger i byteshörnan (som jag faktiskt förde dit själv igår). Unge! Huj så jag blev rädd en liten stund. O hur det kändes i mammahjärtat att se parveln där i drivorna med bara små mockasiner på fötterna och tunna bommullskläder. Men han lärde sig inte ens nåt. Stod och vaktade vid ytterdörrarna på en ny chans. Man får verkligen vara noga med denna unge.

Då vi gick hem där kring fyra hade det fortfarande inte varit någon plogbil på vägarna. Nu var det redan riktigt svettigt att skuffa fram vagnen genom snön som tog i korgen under vagnen och gick långt över mittdelen på hjulet största delen av vägen.. Men visst är där vackert nu igen. För att tänka positivt.

På kvällen var jag riktigt huslig av mig. Tortillas, pannakaka och morotssemlor fick jag till stånd. Fast semlorna fick nåt fel och blev rätt platta och fula. Goda var de som tur ändå. Det gäller att passa på nu då det finns en annan vuxen hemma som kan se efter terroristen medan jag står i köket.

Nu tog den godaste sylten dock tyvärr slut.Pappas drottningssylt.

Dagens sötnos

Som kan säga kakka. Som säger det jätteofta,högt och tydligt. Älskar att sitta på byttan och är duktig på att också göra behov där. Men många gånger tror jag han bara säger ordet för att få sitta på den roliga tronen. Sötnos.

Nyduschad då middagen inte riktigt träffade bara haklappen..

måndag 27 februari 2012

att inte vilja missa chansen

Idag var det minusgrader hela dagen. Så inga nya pölar hade bildats i spåren och för en gångs skull hade jag tillräkligt med valla under skidorna, nästan lite för mycket till och med. Ut i skogen hade jag ändå inte lust att skida, sådär nästan mitt i natten. Har nästan varit lite mörkrädd på sistone. Skidade en kort bit i skogen där den gränsar mot åkrarna och det är bra belysning, resten av tiden skidade jag på åkrarna och runt,runt på spåret som finns mitt på ängen. En timme och femton minuter, så hårt jag kunde. Så vill jag påpeka att jag verkligen inte är så snabb. Fast ifall jag låter bli att jämföra med vissa andra bloggerskor som skidar sjuka längder på sjuka tider så är jag väldigt nöjd med mig själv. Tänk att denna soffpotatis fått sig utslängd på skid-och springturer såhär flitigt hela vintern.Tänk att jag gillar det och njuter av det. Att jag är ledsen då jag tänker på att jag efter fredagen inte kommer att komma ut och motionera (ordentligt,utan barn!) på två hela veckor. Hemskt! Får se vad mitt huvud tycker om det..

En grå parktur

Ingen annan var ute då vi kom till parken idag. Lite tråkigt. Blev ingen lång tur då minstingen bara gnällde och gnällde. Han kommer att vara så,så lycklig på sommaren. Fri som en fågel utan halare och ylledräkter,tjocka vantar så händerna inte kan användas,pipon och kaulurin som gör att nacken knappt kan röra sig.Skor som kommer nästan upp till knäna. Ja stackarn, nog förstår jag att han är olycklig.

Mamma vänta,jag sitter också på en egen! Ta bild på oss!

Här är man nöjd. Brorsans rallykälke rocks!  
Någon hade gjort en fin gropgång.

Såpbubblepremiär för i år. Skickade några bubblor till Lova

whaat?? Bollar? 

Risgrynen

Den lilla gnisslar tänder. Medvetet och högljutt. Försöker man stoppa honom gör han det ännu mer och med inlevelse. Nå, idag före vi gick ut märkte jag nåt sorligt. De nedre framtänderna är fulla av grå,  långa märken, som skråmor, antagligen av gnisslandet. Så förutom att det är tortyrljud han pysslar med så förstör det tydligen också (som jag hela tiden också sagt åt honom.Att ungen inte lyssnar. ;) ) tänderna helt på riktigt. Hur ska man få en ettåring att sluta med dåliga ovanor? Idéer?

man ser det inte men tanden till höger har likadana streck på sig. 

Sushi och nästan sushi

Det första syftar på att vi verkligen hade sushi som middag igår igen. Ingen fisk denna gång men hade en massa avocadon då de var billiga förra veckan så sambon gjorde maträtten han kan bäst.. Tror inte jag någonsin tröttnar på sushi. Nam.

Den andra syftar på våra fiskar. För en gångs skull bytte jag vatten prick en vecka efter senaste gång, sådär som man ska göra men som inte alltid blir av.  Kan inte säga annat än att tur att jag gjorde det.
Funderade för någon dag sedan då de liksom flöt omkring lodräta och "åt luft" från ytan, en stund, sen glömde jag bort det.
Funderade tidigare på dagen att vattnet var lite underligt grumligt för att vara så nybytt. Tänkte att jag måste ta mig till östra centrum för att köpa "bra bakterier" för akvariet på burk, om vattnet tänkte bli grönt som ett tag förra sommaren.
Nå då jag sugit ut en del av vattnet förstod jag plötsligt. Den stora pumpen var ju inte på!! Bara den lilla som mest fungerar som extra stöd var på och den orkar verkligen inte rena 300l guldfiskvatten (väldigt smutsande fiskar!). Sambon hade nåt tag, tydligen redan för närmare en vecka sedan dragit ur stöpseln i misstag och satt telefonen på laddning istället. Jösses. Tänk vad hemskt! Tur att jag för en gångs skull plikttroget,på dagen, putsade smutsgrisarnas hem. Tänkt att jag inte fattat att hummet från pumpen fattats, och att vattnet inte strömmat. Men nu, nu ser de gladare ut, de fina fiskarna. O så var det ju egentligen bra att pumpen varit avstängd så länge att jag hamnade tvätta alla filter i den (det blidas nå farliga bakterier i den ifall den är avstängd en längre stund), det var tydligen ett tag sedan sist, och stanken då jag öppnade den var rätt så häftig. Uj. Men det korta,enkla vattenbytet (tänkte jag då jag noggrannt putsade glasen förra veckan) blev ju "lite" mer utdraget nu..
O så hoppas man att sambon lärde sig att man alltid kollar vad det är för stöpslar man sliter ut ur kontakten.. Argh.

you tried to kill us,eh?! 
smaklig måltid!

söndag 26 februari 2012

Dagar som denna

Då jag inte ens vet hur jag ska förklara hur dålig jag egentligen är på detta med barnuppfostran. Då jag på allvar tror att de kanske hade det bättre utan mig. Då jag försöker och försöker och alla bara stretar emot, jomar, gnäller,hatar och tycker jag är sämst. Ja då blir jag till slut sämst. Sitter ensam och gråter inne istället för att vara där ute med dem. Hade packat allt klart för den första hela familje-skrinningen någonsin. (Sambon har aldrig sett dem skrinna) Men så tog det timmar av skrik och hot för att få på dem kläderna. Då jag blev utskälld totalt för att ha lämnat hockeyklubborna inne rann bägaren över och jag gick hem med Trull som nu sover på balkongen istället. Ingen skrinning. Kakaon har jag lust att hälla i lavoaren. Ännu ett misslyckat försök. Ännu lite mer självhat.  Vill INTE höra nåt annat, det är inte det jag fiskar efter, har bara inget annat ställe att ösa ut känslorna på nu. Har inte ens kommit till terapin sedan hösten, inte kan man ändå gå dit med barnen i släptåg. Vet ju att man inte ska skiva då man är arg. Men kanske det inte är samma då man mest är arg på sig själv. Att man kan vara en så misslyckad person. Jag blir bara ledsen. O tycker synd om mina små.


lördag 25 februari 2012

Fredag

Det var så blött ute att vi tog en innedag i parken. Hade tänkt att Tripp sku få lära känna skolbarn som brukar vara i eftermiddagsverksamheten där, kanske få en ny vän. Han har ju stackarn inga vänner som bor här på området. Skolkompisarna bor längre bort och tycker han börjar vara i den åldern att det säkert vore roligt att bara ringa och fråga, eller plinga på och fråga ifall någon sku vilja träffas och leka. Nå. Ingen skolpojke råkade ju vara där just den dagen. Jättesynd! Men Trapps nuvarande bästa kompis råkade vara där med sina yngre syskon och med honom bleyda de i några timmar innan vi gick hemåt så Trull sku sova.


På väg hem hittade de stora isblock som fallit ur en slags ränna. Väldigt imponerade var hela gänget.
På kvällen gick jag på veckouppköp och reasök till Prisma. Försökte vara smart och köpa skor till nästa vinter då de är på -50. Mätte pojkarnas fötter och provade på innersulan i skorna, båda fick skor som är två storlekar större än de nuvarande skorna av samma märke. Sedan är det bara att hoppas på det bästa, att de verkligen passar nästa år. Men i en familj med tre pojkar så brukar de nog passa någon i nåt skede ifall de råkar vara av fel storlek för den de är köpta till. Åtminstone är jag nöjd att jag försökt tänka lite framåt.

Vågade inte köpa lila åt den yngre fast det ksu ha funnits. Han anser att lila är en flickfärg tror jag. Åtminstone tycker han den är ful och vägrar ha nåt lila klädesplagg på sig. Envist. Tripp igen gillar färgen.
Hittade också strumpor med frotebotten på rea. Men storleken märkte jag inte förrän hemma.

En torsdag på besök

Nej vet ni, min energi. Den är slut. Har satsat på att överleva dagen,att inte låta tröttheten förstöra lovet för pojkarna. Så det blev inga inlägg på några dagar. Är säker på att alla varit sååå nyfikna på var jag hållit hus. Visst?! *blink,blink*
Nå på torsdagen fick vi äntligen iväg oss till mina föräldrar till exempel. Egentligen var ju planen att vi skulle ha tillbringat måndagen där men så var vi sjuka. Nu rann det bara lite snuva på de yngre och lite hostbobbor flög väl över bordet, men vi hoppas att bobborna inte längre smittade så mycket.
En bra dag var det. Vått och grått ute men det gjorde inte så mycket. Vi har ju bra kläder. Inne serverades vi både goda fastlagsbullor och så var det pizzakväll. Hemgjord. Väldigt gott!

Ute trivdes den yngsta nästan bäst på parkeringsplatsen då där var så bra skottat. Den skottade snön däremot blev en perfekt peffisbacke för de större (och mig!)! De två större utforskade trädgården som låg under massvis med snö,men den yngre klarade sig helt enkelt inte där. Han hittade däremot en pöl. En pöl! Han var också den ända som inte hade goretex skor på sig. Men hans kuoman höll splashandet och halaren att han hela tiden satt sig i vattnet. Ni sku ha sett minen då han gick där! Vet någon som kommer att vara svår att hålla borta från pölarna då det smälter.Får väl klä honom i torrdräkt så han kan ligga där utan att bli kall..  


Han fick nåt jag mindes vi hade i förrådet fastknuten på baken. De ursprungliga banden är på villovägar men gummibandet  funkade helt bra.

Sötaste skalbaggen klättrade upp för den lilla backen. 

och rutchade ner igen (med lite hjälp av mig).
Många gånger. Väldigt nöjd! 
Roligt,roligt med en massa snö för små typer!! Vi hade med oss en massa grejjor också för att leka med.
Inne tränade vi på det här med trappor. Tyvärr räknade jag inte gångerna vi for upp och ner, upp och ner men höll väl på någon timme tycker jag. Den lilla var alldeles svettig. Det här med att backa ner tyckte han var en väldigt dålig idé. För mesigt. Inte gör vi ju heller så har han märkt.


Nam! 

Masken de alltid vill leka med. Trots att de yngsta egentligen är rätt rädda för den.  

Skräckblandad förtjusning kan man väl säga.

Sniff fick också en hel del uppmärksamhet och gott att mumsa på.
Man får bara vakta väldigt noga vad den yngsta gör. Paaj-paaaj och så nappar han plötsligt hårt tag..

och mammas orkidéer blommar på som tokar. Hotade med att jag hämtar mina skrangliga dit på grönbete.


Då mörkret lagt sig och det blev läggdags åkte vi hemåt. Tog ännu och sprang då barnen somnat. Sådär sex kilometer i snösörjan.Det låg redan stora pölar på vissa ställen och fötterna blev sådär underbart våta i det iskalla vattnet som trängde in. Uj. Under skorna hade jag nabbar, undrar om det är det som gör att det de senaste gångerna kännts så tungt att springa. Fast så har jag ju också haft lite paus och hellre vintersportat med lite skidning istället. Men nog är det effektivare huvudavslappning att springa, tycker jag. Så mycket tyngre, åtminstone för mig som inte kan springa långsamt.

Innan jag somnade funderade jag på allvar ifall man sku orka pyssla ihop små plakat åt de ansvarslösa hundägarna på området. I stil med Jag hoppas du slinter och faller i din hunds avföring. Är så arg på dem då de struntar blankt i att det bor närmare 12000 människor på området. Varav en stor del är barn. O så lämnar de gulleplupparnas (och de lite störres,läs häststorlek!) korvar där mitt på den smala upptrampade gången i snön. Argh. Slängde också alla springkläderna direkt i tvätten då jag kom in, känns så snuskigt att veta att pölarna man just sprungit igenom så det stänkt på en är fyllda med sk*t. Väntar så inte på att snön smälter här omkring och alla stinkande bruna högar uppenbarar sig och samlas på mina barns skor och kläder. Uj,uj UJ!

onsdag 22 februari 2012

Lite vår

Tyckte de var sådär lite våriga, våra lakan jag bytte idag. Fina hur som hellst. Mina favoriter tror jag faktiskt.

Nej, vi använder inte sängöverkast. Bara ibland om vi får mycket gäster. Nu vet du det.

Förbjudet

O oj så han är medveten om det. Likväl struntar han i det. Också. Brorsans skattkista (typlåda).


Tidigare har jag varit tvungen att ta ner helkroppsspegeln i sovrummet då han alltid bankade på den. Nå, idag fick jag ta ner följande spegel, den i vardagsrummet. Den hängde och flängde lite för hårt lite för många gånger tidigare på dagen. Har blivit lite hönsmammig då det gäller speglar efter att jag hörde hur en flicka hade fått en stor spegels skärvor över sig. De kan ju gå i så många, vassa bitar. Denna spegel var också rätt tung och hängde på bara en skruv (på en vägg som smulas sönder hur lätt som hellst) så tänkte att jag tar det säkra för det osäkra denna gång.

Vid läggdags hittade vi plötsligt samma unge man sittandes på Tripps dyna. Uppe i loftsängen. Han hade klättrat upp på stegen hela vägen och kommit över kanten. Ganska duktigt. Men himla farligt. Tripp fick ju hjärnskakning då han senast föll ner därifrån.

Förbjudet. Ha.ha. Det struntar han väl i.

En skidutflykt

Har redan länge haft det i tankarna. Att göra en skidutflykt med barnen. Sambon har inga skidor, han anser inte att det är hans stil och dessutom jobbar han hela veckan så nu när barnen är relativt friska så tyckte jag det var dags för en liten tur. Solen sken så vackert då jag förberedde, packade ner varm kakao och lite annat man kan tänkas behöva om man blir ute i snön lite längre.
Det blev gräl. Jag hade meddelat att det inte finns nå ordentliga backar för herr fartdåre här i knutarna, på rimligt avstånd för Trapps första lite längre tur. Slutligen hade vi väggar och golv fulla med svarta gummiavtryck (från pjäxorna) och så slängdes ytterdörren fast efter åskmolnet. Kvar blev jag med tre par skidor, en babypulka, en ryggsäck och en baby på ryggen.
Släpade med darriga armar allt ner till ängen, svettig och förbenat sur då den äldsta bara försvunnit från gården också. Nå hittade honom och så startade patrasket. Men redan vid start var det klart att detta inte sku gå fort. Stackars Trapp. Det var alldeles för halt för hans skidor, han var nog mer på rumpan än på benen. Idag hjälpte det inte ens att jag tog bort stavarna av honom, han bara föll och föll. Hostan blev också värre ju närmare palstan vi kom, solen hade gått i moln redan då vi kom ut, och det blåste hårt. Det blev klart att vi inte kunde fortsätta längre än till palstorna som ligger kanske 900 meter från oss. Där tog vi av oss skidorna och promenerade för att titta på ponnyna som flyttat till ladan för där gick de ute i inhängnaden. Underbart!
Tappert kämpande

Jag blev helt löjligt glad av denna syn. finns det finare än små lurviga ponnyn?!
Trull sov gott på ryggen i över en timme. Solglasögonen behövdes ännu då jag slängde upp honom på ryggen där hemma. Då han vaknade bad jag Tripp hjälpa mig att få bort dem. 
Trapp är helt förtrollad. Hela kvällen har han bara gått på om de härliga,härliga hästarna. Hur det sku vara om de sku bo här inne hos oss tex..Ack om man sku ha råd att låta dem få gå på ridlektioner där sen då manegen är klar. 

Bedårande, helt bedårande!
 Då det var dags att börja ta oss hemåt igen blev det inte till nåt med skidandet på de glashala spåren för Trapp. Det började också vara lite kallt, vi var ju klädda för härligt solsken. Tänkte att jag kommer lättare undan om jag gör såhär.
 Så med Trull på ryggen och Trapp i babypulkan, och hans stavar ännu dinglandes på min arm slintade jag hemåt. Tripp var ungefär hemma då vi ens kom iväg.. Att fort gick det inte och herre du milde vad tungt det var. Men vi klarade det. Fast nu bara darrar mina armar. Min lilla baby är inte så liten mer och några timmar med honom på ryggen kändes redan rätt mycket på mina axlar.
Kakaopaus tog vi på gåvägen mellan två gårdar där vi stannade för att åka lite peffis. Där blåste inte mellan husen och snöhögarna och bara en man gick förbi under tiden vi lekte där. Så rätt lugnt var det i våra trakter idag.

 Trull hade så jättegärna också åkt ner, blev arg som ett bi då inte jag hjälpte upp honom. Vi åkte alltså fram och tillbaka med babypulkan istället tills  jag såg att han frös. Då bestämde vi att utfärden  var slut. 
Tyvärr tog den friska luften inte bort bråkhumöret av oss så resten av dagen har varit ett ända tjurande. Men nå, imorgon lovade vi att försöka vara bättre vänner igen. Imorgon ska vi också på utfärd. Till mina föräldrar.

Slutet på tisdagen

För nej det stannade inte bara vid semlebak och utelek.Det blev också innehäng i ylleunderställ, fastlagsbullsbak (och middag såklart, jag bor i köket när alla är hemma,börjar vara rätt trött på det) och ännu en skidtur då barnen somnat.

Pingvinen (som han tyvärr gillar väldigt mycket) sjunger ännu högt och ljudligt I wish you a merry christmas medan den dansar.
ahaa, det är såhär man får deg att jäsa. 

och goda blev de!
Skidturen däremot. Oj huhhuh. Tänkte att det fortfarande sku ha varit plusgrader som på dagen..Nej, det var det inte. Så jag gled omkring med mina hala skidor och kom ingen vart. Armarna fick åtminstone jobba då jag ungefär hamnade dra mig framåt med stavarnas hjälp. Föll också, och någon såg. Heh. Nå motion som motion får man väl tänka.

edit. By the way, det pratas om sylt eller mandelmassa. Eller hur man inte vill höra talas om det.Jag säger att nå av allt såklart!

tisdag 21 februari 2012

Fastlagstisdag

Dagen till ära tänkte jag ta ut de stackars barnen som suttit inne en hel vecka. På morgonen var det happening i parken men då blåste det så förmorrat och snön yrde rakt från sidan, så jag tänkte att vi skippar det då Trapp ännu hade stegring igår och Trulls näsa som läcker alldeles förskräckligt. Bakade istället morotssämlor för första gången på länge. Nam. Efter Trulls tupplur hade vädret lugnat sig, nu kom det bara lite vatten från himlen (why oh why?! ). Så vi drog på oss varmt med kläder och gick till parken en stund. Alla verkade nöjda med lite frisk luft. Efteråt var Tripp bara lite trött för han var den härliga storebrorsan och drog båda bröderna hem i pulkorna.

kärt återseende med gungan



lejonet syns ännu lite

flodhästen har redan gömt sig under snön

Tripp gjorde konster

Starka,starka storebror och en SÅ nöjd Trull som fick sitta i "stora pojkars pulkan" i tåget
 (jag drar en tom babypulka)

Rambo

Trull, eller Rambo, underhöll oss igår med att glida omkring i ett par alldeles för stora tigertofflor och ett för litet hårband. Sötnos.

(O så blundar alla för klädpåsarna som är på väg till förrådet)

söndag 19 februari 2012

En paus

De andra i familjen är ännu sjuka, hamnade inhibera Trapps ögonläkare och besök till mina föräldrar imorgon då febertermometern ännu visar alldeles för mycket. Jag blev trött på degandet och tog skidorna under armen och drog till skogs. Lite över en timme plumsade jag fram i snöstormen, ställvis hamande jag skida med snö upp till knäna. Pulsen hölls hög fast det gick långsamt, i synnerhet då det började bildas små snöklumpar undertill på skidorna. Kändes lite extreme med snön som piskade i vågrätt läge och jag hade väldigt gärna  haft ett par skidglasögon, ouch, mina ögon. Än en gång lät jag min inre medelålders tant gå in i matbutiken, svettig och med kinder som var tomatröda och lite svullna efter skidturen. Dessutom var där en hel del folk. Nå, jag överlevde och skämdes inte ens så mycket som jag borde ha. Tänkte bara ta vara på tillfället då jag nu ändå var ute och rörde mig. Att skida hem med en tung ryggsäck på ryggen och en påse i handen (ja,ja det blev så då jag tog det nödvändigaste för någon dag framåt) var gansak pain. Det märks att jag skidat tre dagar i rad nu. Armen som påsen hängde på var helt matt då jag kom fram, men nog är det skönt då man känner att man gjort nåt. Som pris fick jag med gott samvete äta av fastlagsbullorna jag tog ur frysen. Nam.

Försökte fånga vinden på bild men man ser inte hur snön flyger i sidoläge

den branta backen jag föll i igår kändes ingenstans idag pga. av den djupa, rätt så våta snön

Våra ängar är som öken då det blåser, det blidas dyner i snön, ganska fint!

Men gladast blev jag då jag såg en ponny i ladan. Äntligen har någon flyttat in där, underbart!

snö,snö,snö. Palstorna sover gott under ett tjockt lager snö.

Inte orkade stackarn ens äta upp hela bullen. Glad var han ändå. Mitt gryn. Fem dagar feber nu.