Sex år!

Den 7 Juni var det alltså dags för den stora dagen han väntat på sååå länge!


Han vaknade ju självklart först men jag lät den yngsta sova ännu ett tag innan jag bad honom krypa i säng igen så vi kunde sjunga för honom. Han lydde glatt order!

Han brukar önska sig kort. Vilket jag nu igen mindes just innan jag sku lägga mig mitt i natten.. Det blev att fort rita en Tyrannosaurus med ögonen i kors.

 Resten av dagen gick mest i grälandets tecken. De har varit riktigt, riktigt hemska på sistone. Om inte mot varandra så mot mig. Nu åkte Tripp iväg till farmor och farfar på eftermiddagen vilket också orsakade en massa tandgnisslan och gråt. Visst är det orättvist! Men det funkar helt enkelt inte längre att skicka iväg dem dit tillsammans så länge de är i detta ta livet på den andra stadie..
Vi fortsatte gräla då han åkt iväg. Min stressnivå hade nått oanade höjder iom. veckoslutets kommande släktkalas och ett hus där inga golvytor längre syntes, plus då de jobbiga barnen. Mamma som meddelat att hon gärna kommer och firar honom lite på kvällen sa jag att det inte passar till.. Men då han sa att han så gärna vill att hon kommer kunde jag ju inte neka mitt kära födisbarn det! Och tur var ju det! Efter en sista gråtskvätt och ett snabbdammsugande kom hon då alltså endå. Hon började med att föra honom till "vår" Prisma för att välja en present. En glad pojke och hans pupu åkte alltså iväg på utfärd.

Då de kom tillbaka blev det lite kaka och annat gott. En liten fest trots allt. Och är nog så glad att hon kom och lättade upp stämingen och gjorde det till en bra kväll efter den dåliga starten!

 Dagens nya bleidin (framför ansiktet alltså).

och lilla pupun fick också prova bleida. Kolla flytvästen den också hade på sig i Prisma. Vet ni vad det är för flytväst?! En för vinflaskor! Helt perfekt om man klipper hål på sidorna upptill. Benremmar, nackstöd, visselpipa och allt. 4.95 i Tarjoustalo. Trulls Bogi fick också en. 

Då mamma åkt hem blev det ännu pizzakväll för de två små och mig. så sist och slutligen blev det endå en helt lyckad dag fast jag först hade såå dåligt samvete då den inte började så bra. För kära nån, han ÄR ju så fin min sexåring. Då han vill.

Grattis ännu en gång min älskade unge!