Kunde jag för första gången på länge ens tänka mig att sätta mig i en bil pga. min brutna svanskota, vi hade mina föräldrars till låns. Resan var säkert inte ens en kilometer men aj kära nån så det kändes. Utfärdsmålet var dock värt det, så vackert vi har det här i Vik! Det var dessutom en lika underbart vacker dag som idag.
 |
| ett barn är ännu inne i trygga värmen |
 |
| Trapp hade inte ännu glasögon, min stackars blindi, om vi bara hade vetat. |
 |
| den mycket runda kvinnan, trött,sjuk (sådär kroppsliga värkar alltså) och lite nervös då D-dagen passerat för en tid sedan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Blir så glad för varje kommentar! :)