torsdag 1 september 2011

Grått och vått

Det har varit för mörkt. Ute och inne. Inne i mig. Hittar inte ord för känslan. Ledsen. Tom. Det är jobbigt med rutiner och måsten. För oss alla. Alla gnäller, gnabbas och har kort stubin. Det börjar igen, korta meningar i skoldagboken. Vad han gjort (eller inte gjort). Tröttheten i ögonen då vi hämtar honom. Utbrottet som börjar från den stund han ser oss tills ögonen går fast inför natten. Olusten inför varje start på dagen. Mindre än tre timmar sömn (och inte sammanhängande). Mörkt, sade jag det. I hjärtat. Men gu´så jag egentligen är lyckligt lottad. Varför känns det då inte så? Jag har fina barn. Vi har det bra! Men var hitta glädjen igen?

Dagens höjdpunkt är då man får leka med skolbarnen på skolgården.

Ufon kan ju användas som stå-stöd också! 

Mitt skrutt och jag olovligt tidigt på morgonen då jag redan varit av och an till skolan.
Sådant som kan få mig att le. Blomman för dagen som blommar för fullt trots sjukt mycket regn.

3 kommentarer:

  1. Jag har helt samma känslor som du just nu. Det är jobbigt, jätte jobbigt. Jag gråter några skvättar ibland och det lättar för en kort stund men sedan är det lika igen. Kämpa på! Kramar!

    SvaraRadera
  2. Äsch, vissa dagar känna allt bara blä, vissa är det bra igen. Man måste nog få vara lite deppig emellanåt för att kunna vara riktigt lycklig tror jag :)

    SvaraRadera
  3. Jessica- Det är det jo. Att jag försöker komma ur min depression gör ju inte det lättare heller. Käkar ju redan piller för att inte bli kvar i det svarta, så jag försöker mitt bästa med att orka och kämpa och försöka hitta det positiva. Ja ni verkar inte ha det lätt ni heller. Sorgligt! :( Hoppas det lättar så småningom,hoppas det verkligen!

    Ja, Hanna, så är det ju! Man måste ju veta vad det är att må riktigt dåligt för att kunna må riktigt bra! Men som sagt väntar jag nu på den känslan! ;)

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)