onsdag 22 februari 2012

En skidutflykt

Har redan länge haft det i tankarna. Att göra en skidutflykt med barnen. Sambon har inga skidor, han anser inte att det är hans stil och dessutom jobbar han hela veckan så nu när barnen är relativt friska så tyckte jag det var dags för en liten tur. Solen sken så vackert då jag förberedde, packade ner varm kakao och lite annat man kan tänkas behöva om man blir ute i snön lite längre.
Det blev gräl. Jag hade meddelat att det inte finns nå ordentliga backar för herr fartdåre här i knutarna, på rimligt avstånd för Trapps första lite längre tur. Slutligen hade vi väggar och golv fulla med svarta gummiavtryck (från pjäxorna) och så slängdes ytterdörren fast efter åskmolnet. Kvar blev jag med tre par skidor, en babypulka, en ryggsäck och en baby på ryggen.
Släpade med darriga armar allt ner till ängen, svettig och förbenat sur då den äldsta bara försvunnit från gården också. Nå hittade honom och så startade patrasket. Men redan vid start var det klart att detta inte sku gå fort. Stackars Trapp. Det var alldeles för halt för hans skidor, han var nog mer på rumpan än på benen. Idag hjälpte det inte ens att jag tog bort stavarna av honom, han bara föll och föll. Hostan blev också värre ju närmare palstan vi kom, solen hade gått i moln redan då vi kom ut, och det blåste hårt. Det blev klart att vi inte kunde fortsätta längre än till palstorna som ligger kanske 900 meter från oss. Där tog vi av oss skidorna och promenerade för att titta på ponnyna som flyttat till ladan för där gick de ute i inhängnaden. Underbart!
Tappert kämpande

Jag blev helt löjligt glad av denna syn. finns det finare än små lurviga ponnyn?!
Trull sov gott på ryggen i över en timme. Solglasögonen behövdes ännu då jag slängde upp honom på ryggen där hemma. Då han vaknade bad jag Tripp hjälpa mig att få bort dem. 
Trapp är helt förtrollad. Hela kvällen har han bara gått på om de härliga,härliga hästarna. Hur det sku vara om de sku bo här inne hos oss tex..Ack om man sku ha råd att låta dem få gå på ridlektioner där sen då manegen är klar. 

Bedårande, helt bedårande!
 Då det var dags att börja ta oss hemåt igen blev det inte till nåt med skidandet på de glashala spåren för Trapp. Det började också vara lite kallt, vi var ju klädda för härligt solsken. Tänkte att jag kommer lättare undan om jag gör såhär.
 Så med Trull på ryggen och Trapp i babypulkan, och hans stavar ännu dinglandes på min arm slintade jag hemåt. Tripp var ungefär hemma då vi ens kom iväg.. Att fort gick det inte och herre du milde vad tungt det var. Men vi klarade det. Fast nu bara darrar mina armar. Min lilla baby är inte så liten mer och några timmar med honom på ryggen kändes redan rätt mycket på mina axlar.
Kakaopaus tog vi på gåvägen mellan två gårdar där vi stannade för att åka lite peffis. Där blåste inte mellan husen och snöhögarna och bara en man gick förbi under tiden vi lekte där. Så rätt lugnt var det i våra trakter idag.

 Trull hade så jättegärna också åkt ner, blev arg som ett bi då inte jag hjälpte upp honom. Vi åkte alltså fram och tillbaka med babypulkan istället tills  jag såg att han frös. Då bestämde vi att utfärden  var slut. 
Tyvärr tog den friska luften inte bort bråkhumöret av oss så resten av dagen har varit ett ända tjurande. Men nå, imorgon lovade vi att försöka vara bättre vänner igen. Imorgon ska vi också på utfärd. Till mina föräldrar.

2 kommentarer:

  1. Duktiga du. Skall hålla detta inlägg i bakhuvudet om jag någongång i framtiden skulle få för mig något dylikt;)

    SvaraRadera
  2. Hah, jo gör du det. ;) I princip sku det ju ha funkat. Men då spåren var så hala och jag började bli orolig att han ansträngde sig för mycket då hostattackerna blev tätare så tänkte jag att det är bäst för alla att det bara blev en kort runda. Hoppas dock att det ännu kanske sku gå att skida en tur. För jag gillar liksom att g-ö-r-a nåt tillsammans med dem. Inte leka. Blaah. O Trull trivdes som tur på ryggen, eller var det bara för att han var så trött att han rätt fort somnade. Märkte inte ens det. Plötsligt då jag vände mig om för att kolla hans min så märkte jag att huvudet hänger långa vägar bakåt, helt avslappnat, sen kom snarken. :D Tur att manducan har dendär tygdelen man kan spänna fast huvudet med så det inte hänger så!

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)