tisdag 28 februari 2012

Innedag

Det fick det bli idag.
På morgonen då vi gick till klubben grät Trull då snön piskade i ansiktet, också fast han satt djupt inne under vagnens suflett. Det kom ner massor med snö och det blåste jättehårt. Riktigt snöstorm. De små klubbisarna hade bara gått för att mata änderna i dammen här i närheten, antar att de fick kämpa redan dit..
Då jag kring tolv gick tillbaka till parken var det redan riktigt jobbigt att skuffa fram vagnen. Inga plogbilar i närheten av våra gator inte..

Stannade i parkhuset i närmare fyra timmar. Båda de yngre trivs så bra där. Stora ytor för dem att röra sig på, bra att få bort lite energi just sådana dagar man inte har så stor lust att stå där i vinden/regnet/snöstormen.
En timme eller så höll han på för sig själv.Provade olka "arenor" (underlag). Tills det igen kom en stor flock med skolpojkar med sina beyblades och så hade de "turneringar" tillsammans. Ganska fint hur bra de kommer överens.

Gardinerna i ett annat fönster flaxade tom. då det blåste så hårt ute.Detta blev bara  täckt av snö.

Denna filur bara blinkade med alla lampor han kunde. Oj glädjen då man räcks upp till strömbrytarna! 
Annors försökte jag läsa en tidning där. Gick med den i handen i någon timme och hann läsa kanske två sidor. Man sitter inte bara och skvallrar med min yngste son i släptåg. Har sett att vissa mammor kan göra så. Det ser så trevligt ut på nåt sätt. Jag vandrar efter honom från rum till rum och kollar att han inte hinner med alltför många hyss. Han är nämnligen snabb. I nåt skede släppte jag honom ur sikte en stund. Då jag försökte hitta honom fanns han ingenstans. Sprang runt huset några varv tills en flicka i tamburen frågade mig om jag söker en baby? Jo, sade jag. Nå han hade kommit emot vid dörren och hon hade inte fått i honom så han hade rymt ut. Herregu´! Snabbt rev jag på mig mina skor (på fel fötter) och sprang ut i snöstormen. Följer stigen  där man ser färska fotspår som leder mot parkeringsplatsen. Min unge! Där tultar han omkring i kläderna du ser på bilden ovanför, faller,stiger upp (tur lyckas han åtminstone med det då han inte har overall på sig), faller igen. Rusar fram med hjärtat i halsgropen samtidigt som ledaren från uteeftiset springer fram från deras lilla gård. En av deras pojkar hade haft vett att gå och säga till henne att där gick en baby i innekläder.
Alltså vilken liten fåntratt. Tänk om han gått längre bort? Om jag sku ha stått och pratat några minuter längre och litat på att han står och blinkar med lampor,gräver i någon pappersroskis eller inspekterar nåt personalrum (ja för han pysslar mest med sådana lite mer förbjudna grejjer). Hemskt! Nu gick vi fort in och tog av blöta kläder och så råkade det finnas ett par passliga långkalsonger i byteshörnan (som jag faktiskt förde dit själv igår). Unge! Huj så jag blev rädd en liten stund. O hur det kändes i mammahjärtat att se parveln där i drivorna med bara små mockasiner på fötterna och tunna bommullskläder. Men han lärde sig inte ens nåt. Stod och vaktade vid ytterdörrarna på en ny chans. Man får verkligen vara noga med denna unge.

Då vi gick hem där kring fyra hade det fortfarande inte varit någon plogbil på vägarna. Nu var det redan riktigt svettigt att skuffa fram vagnen genom snön som tog i korgen under vagnen och gick långt över mittdelen på hjulet största delen av vägen.. Men visst är där vackert nu igen. För att tänka positivt.

På kvällen var jag riktigt huslig av mig. Tortillas, pannakaka och morotssemlor fick jag till stånd. Fast semlorna fick nåt fel och blev rätt platta och fula. Goda var de som tur ändå. Det gäller att passa på nu då det finns en annan vuxen hemma som kan se efter terroristen medan jag står i köket.

Nu tog den godaste sylten dock tyvärr slut.Pappas drottningssylt.

4 kommentarer:

  1. Jag kan tänka mej att du hicka till lite när du int hitta honom. Tur att flickan sa om de, för de e int alltid dom öppnar mun heller. Jag var med om lite liknande med dottern som smet ifrån mej i Citymarket i LänsiKeskus i Åbo, å huj vilken upplevelse.

    SvaraRadera
  2. Fast hon sa ju också till först sen då hon sett att jag sprungit igenom tamburen med sökande blick några gånger. Man sku ju hoppas de sku ha vett att säga till direkt till någon vuxen,eller till deras ledare om en babu i innekläder går ut i snöstormen. :/ Fast tur att hon nu ens i detta skede kom på att nämna det. :)
    Ojnej, ja jag kan tänka mig att det var hemskt! De är så snabba (och inte ännu så alldeles fiffiga..).

    SvaraRadera
  3. Tur slutade det bra. På familjecafe så är dörren trög så där slipper noginga barn ut, därtill är det ett stort fönster åt det hållet så man borde se rymlingar. MEN Axel han hittas alltid i köket, på väg upp på brdet efter BRÖD och MAT!! Han kan äta kilovis på det stället. Folk tror nog att han inget får hemma;)

    SvaraRadera
  4. Jo den här dörren är också tung och trög men igår kom det så mycket snö där emellan att den inte riktigt gick fast.O så var det ju någon av eleverna som öppnat dörren åt honom..
    Faktiskt så blev vi också utstängda med Trull då vi sku in då klockan tolv.Någon mormor försökte skyffla bort snön som blivit där mellan dörren och så SLÄNGDE hon fast dörrem och knix så gick den i lås.Alla andra klubbarn med föräldrar var på utsidan, Trapp var ensam där inne och jag försökte ropa åt honom att gå och hämta någon för att öppna. Tog ett tag innan han hittade dem alla som satt i personalrummet med stängd dörr.
    Ja och gissa nu vem som alltid sitter där då skolbarnen har mellanmål och dreglar dä-dä-DÄ! Igår fick han en morotsbit och satt så stolt och åt med dem på en pall.

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)