Mina hjärtans dag

Ja, jag firade gårdagen med mina käraste hjärtan, ungarna alltså. Vi gjorde en deal dagen innan att vi sku vara vänner och inte bråka. Gick kanske inte så bra, men mycket bättre än på några dagar. Vi försökte åtminstone!

Dagen började med skola och klubb. Efter klubben stannade jag ute i parken en stund med Trapp innan vi mötte sambon och Trull på busshållplatsen och tillsammans åkte vi mot skolan på kvartssamtal. Han stannade ute på gården med småttingarna medan jag gick på mötet med Tripp. Efteråt åkte sambon på jobb medan ungarna och jag klättrade uppåt till himmelsberget för att åka peffis i stormen.

Trapp med bästisarna, deras småsystrar och en av skolpojkarna som trivs med de lite yngre varje gång.
De hade bakat bullar i klubben,vändagen till ära, till vännerna ifall de ville. Trapp var lite besviken på sig själv senare på kvällen då han bakat bara en jättebulla och ätit upp den själv. Sötnos.

På vägen upp mot berget hittade vi fina istappar.
Helt omöjliga att få loss trots hårda sparkar, till pojkarnas besvikelse.

Äntligen hittade vi ett ställe att bryta loss några ifrån

En väldigt fint formad var det dessutom som lossnade

Himmelsberget sträckte sig nästan upp till himlen (hehe). Så kändes det åtminstone med mina möra ben och med den tunga vagnen att skuffa genom snön.

Maaamma, maaamma!Alltså mammas blomma. Alla träd,blommor och kvistar framkallar denna reaktion. O så ska det petas på "blomman". Här fanns det mycket att peta på.

De äldre åkte förtjust ner för den branta backen med hård fart , vi struntade i att det blåste så förtvivlat hårt.

Jag hade varm kakao termosen som värmde händerna och magarna skönt.
Hamnade lägga undan Trapps glasögon i nåt skede, inte såg han ändå nåt genom dem då de hela tiden var fulla med snö både på ut- och insidan. Då blev de heller inte immiga medan han drack kakao, som de brukar och han såklart inte gillar.

denna gång gillade också Trull drycken

Han orkade ta sig högst upp flere gånger och susade ner medan snön yrde omkring

Akta babyn!! (Han såg ju inget då snön kom i ansiktet)

Vi åkte också peffis med Trull! Han gillade det, fast inte då det kom snö i ansiktet. Först åkte jag med honom framför mig  men då blev han bara vit i ansiktet. Så åkte vi några gånger så att han satt bakom mig på en peffis (man kan liksom fästa dessa två med varandra)och jag höll i honom bakom ryggen med ena handen. Inte det lättaste men då var det jag som tog snön som yrde. Han älskade det, men själv tyckte jag det kanske var liiite jobbigt. Ett par gånger fick han åka själv i en sluttning. 

Så traskade vi ner från berget då det började bli lite kyligt och snön började komma ner med fart. Tänkte att det kan ta en stund att komma hem ifall trafiken reagerar som den brukar i dessa snöstormsfall.. Gick förbi skolan och till busshållplatsen, där bussen just gick framför näsan på oss. Såhär såg det ut i vagnen då. Någon hade haft en lite jobbig utfärd. Jobbig men lyckad.

Var och shoppa i Prisma härom dagen förresten. Ny pipo,nya vantar och nya skor, allt på -50 och -70, så det var ju bra!

Viking goretex. De förra läckte.

Vi hann vara hemma i kanske femtio minuter innan det var dags att klä på sig andra, torra ytterkläder. Vilket då orsakade dagens melt-down hos en viss liten typ. Plötsligt var pipon jag erbjöd, istället för den nerdränkta som nyss varit på huvudet, världens sämsta och det var gälla skrik i ttrappan då vi gick ut och jag vägrade lyssna. Det var min pappa som kom och hämtade oss på vändagsmiddag, till Mäccen. Hih.

Medan vi åt undrade pappa ifall Trapp plötsligt lugnat sig. Svarade ja, för visst har det varit aningen mindre galna trotsutbrott på sistone.
Då vi kom hem låg han bara på tambursgolvet och frågade om han fick gå och lägga sig redan. Hmm, nå, han hade ju faktist varit ute med klubben, med mig efter klubben en knapp timme, med pappan på skolgården en knapp timme och med oss i pulkabacken några timmar, plus ännu promenaden till bussen efteråt. En hel del utevistelse och rörelse alltså.
På natten märkte vi dock orsaken till lugnet och den stora tröttheten. Plötsligt stiger en liten feberhet pojke ut ur rummet och deklarerar att han inte har någon röst och därför inte kan sova. Då hade han 39.3. Själv fick jag sömn där efter tre. Hade äran att få sova mellan den darrande,flämtade feberheta typen som jämrade till med jämna mellanrum och på andra sidan låg den lilla mjölksugaren som inte riktigt fick någon ro han heller.

Underbart att stiga upp 6.30 och föra Tripp till skolan längs de oplogade vägarna.. Knappt att jag orkade ta mig ända fram. Tror visst att jag också är lite sjuk. Alla leder är sjuka och musklerna har ingen kraft. Lite feber har jag, men jag har faktist haft stegring nu redan flera veckor. Ingen sport sedan söndag. Vågar inte riktigt fast det retar mig att bara sitta och pösa.