söndag 10 juni 2012

7.6

Det blev nog sång först då han stigit upp, min fina, på hans födelsedag. Det är nog inte föräldrarna som vaknar först i detta hus nämnligen. Men sång fick han, och paket. 

Kortet ritade jag natten innan, små saker som känns viktiga.

En ferrari (Francesco Bernulli heter han visst?) som kan byta färg och så den blå (Raoul) som kan byta min kom till till samlingen.
De nya kompisarna fick genast komma ut i parken där han igen lekte så fint med nya kompisen Jan.


Så kom min mamma/ hans mommo på besök och med sig hade hon ett paket som inte alla små får, ett gäng (sex stycken) Verkkonuoliaisia. Så små. Så söta. Så kvicka och svåra att fånga på bild.
I flyttburken

lite fest

och mycket lek. Mamma fick lära sig namnen på bilarna i cirkeln, men tror inte så många fastnade än.. 

Jag sydde nytt tyg till hans stol, avskydde det förra med nallar på. Trull gav tummen upp.

Några av de små i nya hemmet
Så åkte han iväg till svärföräldrarna med storebror och jag kände mig lite tom utan att få krama honom den tid han föddes. Men ringde och sa ännu några gånger hur massor jag älskar honom, med blanka ögon. Finaste, finaste lilla femåring. Tänk. Min lilla pojke, hur gick de så fort dessa år?! Bli inte för stor, för snabbt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)