fredag 15 juni 2012

Det var en solig vecka

Lämnade ju er här med ett argt inlägg i många dagar. arg var jag ju inte att jag inte kunnat skriva. Fast nog har det kokat lite i mitt lilla huvud. Det är inte det lättaste att vara ensam med mina kära vildingar dagarna i ända . De har varit helt hyper och ibland känns det som om de verkligen försöker reta gallfeber på mig. Inte har det ens hjälp att vara ute dagarna i ända, springa och klättra i solen och leka med nya samt gamla vänner. De har bara somnat ännu senare för de inte lyckas varva ner. Vilket betytt att jag kommit iväg till palstan först kring 22 och således kommit hem alldeles för sent för att börja en ny dag då de vaknat. En ond cirkel. Men solen sken och jag grävde fram sandaler och sommarkläder, äntligen! 

Vildingarna jag talade om..
 Fast Tripp vill nog inte hänga i parken med oss längre tyvärr. Åtta och ett halvt år gammal. För stor för att trivas. För liten för att jag lugnt sku kunna låta honom vara ifrån oss hela dagen. Men man måste ju. Släppa. Lite i taget. Om han bara inte sku ha hittat områdets vildaste vilding (opålitlig, lögnare, fuffensgörande, svärande, helt obevakad från morgon till kväll) till första vän här på området. Det gör det hela sååå mycket jobbigare. Att vara rädd för att han ska hamna i problem pga. kompisen. Att inte kunna förbjuda umgänget för det då blev en sådan förbjuden frukt att han började luras för att träffa honom i smyg. Hohhoh. Hur var det nu, små barn små bekymmer.. Fast jag vet att detta ännu är småpotatis jämfört med tonåren så är det nog redan helt tillräkligt med huvudbry för en mamma.

Problem nr. 2. Rymmaren. Man kan inte vända huvudet utan att han hittat nåt hål under staketet eller en olåst port. Han struntar blankt i om vi finns i närheten eller inte och går bara sin egna väg. Eller springer då!

Solen har haft av sina födispresenter till parken.



Vi hade en liten sista födisbjudning på måndag med min kompis. 

Trapp har blivit helt jätte social och hittar hela tiden nya likasinnade han leker med med sina bilar.
Här med Jan och Roy.

Simbassängen har tyvärr inte fått vatten i sig då målfärgen spruckit så illa men igår hade de åtminstone för första gången vattenbanan ute. Idag hölls den dock bakom låsta dörrar igen då barnen ju alla blev lite vilda då årets första vattenlekar var sådär småskaliga..

4 kommentarer:

  1. Lider med dig då du våndas över din äldste. Jag fasar! Lycka till och kämpa på är väl det enda man kan skriva, men jag fattar att du har ångest. Trots att jag vet att du gör det enda rätta.... Hoppas ni har en skön sommar, blir snart stugan för oss och där har vi inte dator, så ses senast i höst :)

    SvaraRadera
  2. Ja inte är det helt lätt att veta hur man ska göra. :(
    Tack detsamma! Ni ska ha det sååå skönt på stugan! Vi är tyvärr väl nog mest hemma vi, har inget sommarställe att rymma till.

    SvaraRadera
  3. Oj, det är alltid lika skönt att läsa om nån som har samma problem. Vår just 9-åring vill heller inte alls hänga med oss andra. Och skulle man kunna välja vännerna. Vilket man tror (?) när de är yngre, skulle det ju göra det hela bra mycket lättare ;)
    Och även i samma båt angående det där med att man ibland undrar om dom får betalt för att jäklas med mor sin... Nu är syskonen åtskilda, 2 och 2, en vecka och det är bra mycket lugnare även om de saknar varann.

    SvaraRadera
  4. Ja jag gissade nog lite att jag kanske inte är ensam med problemet. :) Det sku vara en orsak att flytta härifrån, för att hitta en lugnare och bättre gård med bättre feelis. Fast hur vet man nu sen hur det är innan man flyttat. :/ Det är lite synd då här inte bor NÅGON annan pojke från skolan på rimligt avstånd. :(

    Här var Tripp också borta med pappan över veckoslutet. Åtminstone har de äldre då inte käbblats. :)

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)