lördag 11 maj 2013

Ögonläkare och höga väggar

På onsdagen var det igen dags för Trapp att gå på ögonkontroll. Vi hade lappen på ögat på morgonen och då ville Trull självklart också ha en! Så han nappade en från skåpväggen där Trapp får limma upp de använda och lade den på ögat, hämtade ett par solglasögon och var nöjd. Och mycket, mycket gullig.
Lika som idolen.
 Det var bara Trapp och jag som åkte iväg. Det blir inte till nåt om busfröet är med och stör. Detta kräver grym koncentration för att det ska bli rätt resultat. Det är ingen enkel uppgift för barn! Men han är duktig och gör sitt bästa varje gång.
Synen hade visst blivit aningen bättre igen och för första gången såg han 3-D figurerna på pappret sköterskan visade. Kanske det hjälpte med filmen kvällen innan!?
 Denna gång behövde han som tur inte få av otäcka, svidande, ögondropparna vilket vi lite hurrade över tillsammans. De avskyr han! Men nu kollade läkaren utan, skönt!

Stället var fullsmockat med barn och åldringar. Mest åldringar. Och jag hoppas de hade dålig hörsel. För den lilla bredvid mig pratade oavbrutet. Varfö si och varför så? Vad är detdär? Varför har den skalliga åldringen bredvid mig hela huvudet fullt av fula fläckar (leverfläckar)? Varför ser (den långa äldre mannen med kutrygg och blekt ansikte) han ut som en zombie? Varför?

Då vi var klara höll vi uppe traditionen och drack ananassaft på cafét. Hans favorit!
 och loppisfyndet för föregående lördag, Picatchu, var med. Hans favorit (förutom pupun då) för tillfället.
 Vi gick en lång väg för att komma till bussen som tog oss till tåget, som vi tog EN hållplats. För att göra honom lycklig. Och för att komma till sambons jobb där han hade med sig Trull medan vi var borta. Han hade tom. med sig kärran, han som avskyr att ha den med. Men nu hade han vågat och lyckats bra. Och där satt den lilla parveln och charmade folk utanför på en bänk då vi kom fram.
 Där stannade vi sedan någon timme för att Trapp också sku hinna klättra lite. Han hade inte varit med på jobbet på en evighet. Tripp har ju varit där rätt regelbundet de senaste åren, en gång åkte han tom. själv dit från skolan här för någon månad sedan.( Då var jag nog lite nervös. Ensam till Böle..)
 Ooh så han njöt. Och nog kommer det ju rätt naturligt för dessa barn detdär med att klättra. Pappas pojkar.

 Barnhörnan. Fast nu var där inte barnsliga greppfigurer som han ibland gjort då de bytt "greppstenar".
 Då klockan närmade sig sex drog vi hemåt. Innan det blev kalabalik hade jag tänkt mig. Men det blev det endå. Vi missade precis bussen då vi stack oss in på Lidl för att färdigt köpa vår fredagspizza (vi har ingen Lidl nära oss) och gick istället mot tåget. Avskyr då man måste be om hjälp för att lyfta in vagnen bara. Tycker inte om att vara till besvär. Folk som vänder blicken bort så man inte ska fråga dem.. Men vi kom in. DÅ bröt sen infernot lös.. Den lilla ville verkligen inte sitta i någon rutten vagn. Men det ville jag så vi också sku komma ut några hållplatser senare. Det blev ett par låååånga hållplatsavstånd för mig. Att han kan vara stark, arg och bestämd!

Men vi kom hem, trots skrik också i bussen vi måste byta till. Och hemma satt Tripp och hade njutit så av tystnaden som rådde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)