En liten omväg

Det var en så vacker höstdag idag att vi* bestämde oss för att gå hem från rådgivningen, kanske sådär två eller tre kilometer,via gravgården. En viss sådär en meters typ gnällde största delen av vägen, är det lång väg kvaaar?! Jag gjorde mitt bästa för att inte låta det förstöra mitt goda humör. Köpte lite mellanmål i butiken på vägen och så åt vi det på en bänk på gravgården. Det är så vackert och lugnt där. Sade just till Trapp då han undrade vad jag gick omkring och fiilistele att jag blir så nöjd där, man blir fylld av nåt slags inre ro då man i lugn och ro får gå omring och se på allt de vackra och på alla små djur som gömmer sig i den lummiga fristaden.


*alltså jag, Trapp var nog ganska emot det

helt underbara alléer åt alla håll

croissantmumsaren undrar vart han hamnat

kan vi fortsätta att gå nu?! (kolla vad stora tänder han redan har!)

fullt med fina små prydnader överallt

nyfikna små ekorrar 

Hej, har du nåt gott till mig? 

Så gick vi igenom den långa, mörka tunneln som ekar så härligt då man ropar i den, tills vi såg ljuset och kom fram till Vik.

Huhuuuuu!! -Huhuuuu...