I väntan på gästerna

Det var liv i luckan redan efter sju. När får vi limu mamma? Får vi snart karkki mamma? Chips?! 

Kalasbarnet tog det lugnt,åt förnöjt lite smulor från golvet och så.

Trapp var stolt, han fick ha Rex-dräkten på sig, "nu är jag stor".

"jättestor"

Tripp sparang efter Codys dräkt då kameran kom fram,Trull måste kanske få en mini dräkt?

nu nöjde han sig med att leka med ballongerna

ojdå, brorsan, är du ok?

en puss får väl dig att vakna från döden?

 Så blev det panik efter lunch. Klockan ett kom de först iväg till parken varefter städerskan i huset satt musiken på fullt och dammsög för brinnkära livet, plockade undan alla leksaker i vägen och stressade som en tok. Dethär med kalas är nog kanske inte min grej endå?

 Tjugo före tre (kalaset började tre) gick jag i duschen,grät ikapp med vattenstrålen då allt bara sket sig och märkte att också avloppsröret var täppt och fick gräva ut kladdiga hårtussar för att få badrummets vattennivå att sjunka. Tio före tre då första gästerna kom plockade jag bort allt övergivet från matbordet,hittade en skrynklig tygbit till bordsduk och började leta kärl för allt vad jag var värd. Men bjudningen blev sist och slutligen bara en halv timme försenad, inte såååå illa endå.

Men alltså jag och stress, no,no,no!