onsdag 25 januari 2012

busy,busy

Ibland känns sambons kvällstursveckor långa. Som när marken är tjockt täckt av snö ingen har hunnit ploga. När tre ungar ska ha stora högar med kläder på sig innan man kommer någonvart. Tidiga morgnar, halv sju är de flesta redan uppstigna, funkar inte med att väcka bara skolpojken.
Men det kunde vara värre. Nu har vi endå allt på det klara med jobbturerna, behöver inte längre fundera på om det nu var kväll eller morgon denna dag, så var det ännu förra året. O så finns det ju de som hamnar dra hela lasset själva. Inte klaga.   Men lika trött är jag utan klagomål också..

Igår var det full rulle igen, från morgon till kväll. Åtta vände jag hemåt från skolan. Via butiken, med ryggsäcken full med försenade bibbaböcker, till biblioteket (som ju ännu var stängt,duh, tur såg en vänlig bibliotekarie mig genom fönstret och frågade ifall jag ville ge henne böckerna). Hem och fylla matsäcken till Trapp, kakao i termosen, kläderna på och ute genom dörren iväg till klubben.

Halarproblemet löst, köpte en ny för -50. Ciraftec, nytt märke för mig, hittills verkar den bra.
 Hem en sväng, försökte ta en tupplur men har väl glömt hur man sover. Mat i magarna och ut i parken med Trapp efter klubben. Tänk, man såg lite av solen också!
solen! 

Så tappades en av de gamla backhopparna bort i simbassängens snömassor. Tråkigt tyckte i synnerhet jag, den har jag ju lekt med som barn. 

Vackra vyer  man får njuta av. Men det blåser alltid förfärligt. 
Lite pulkaåkning och så traskade vi hemåt (med stop i alla höga snöhögar)

Vinterns absolut bästa plagg. Han fick den till namnfesten förra vintern, använde den hela den vintern också  så den har varit värd sitt hiskeliga pris. 
Så följde någon timme av tjat, gnäll och tandgnisslan innan jag fick dem utlockade igen. Målet - skridskobanan, igen. O så de var duktiga! Trull var lite purknare så jag hade lite att pyssla med för att inte han sku slänga sig raklång och bara yyyyla, men det gick och alla var glada och nöjda igen, tills det var dags att gå hem.

Starka pojken drog lite tyngre klimpen mot isen

Pupun var nöjd i pulkan en tid

Trapp hölls redan längre tider på benen och gled tom lite fram emellanåt, istället för att bara gå.

och så gick vi hemåt efter lite varm kakao för att i racerfart göra middag och äta den.
Nu drog Tripp den lite lättare klumpen, hela vägen hem. Han hjälper redan en hel del! 

4 kommentarer:

  1. Blir så varm av att se den syskonkärleken mellan dina pojkar. JO, vet att de säkert strider så stopporna yr;) men finns nog en fin samhörighet där.

    SvaraRadera
  2. Oj vad du orkar få iväg er hela tiden ;) Och vad fint Tripp skrinnar. Vår 4-åring hade haft skidskoåkning med dagis idag och enligt henne hade det inte gått alls, hon hade bara fallit. Men övning ger färdighet, sägs det.

    SvaraRadera
  3. eh..Trapp var det alltså som skrinna ;) Men det var honom jag menade, vad duktig han är!

    SvaraRadera
  4. Veronica, hih. Ja det ryker nog, riktigt ordentligt, mååånga gånger i dagen. De vet nog vilka knappar man ska trycka på för att få den andra tokig. ;) Men så leker de så härligt tillsammans däremellan, behöver ingen annan egentligen för att vara lyckliga.Bästa vännen är ju alltid där. :)

    Naadi, nå men kära nån då han föll så många gånger under dessa dagar att han igår klagade på både ont i armbågen och knäna. Han bara föll och föll stundvis men så reste han sig bara och gled plötsligt fram flere meter. Han är verkligen en vintersportsmänniska! Underbart att se hur lycklig och lugn han är då han skrinnar eller skidar, inga nervsläpp som det annors är fullt av hela tiden. Det gör det värt mödan att tvinga ut dem. (o jo fattade nog. :) )

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)