onsdag 4 januari 2012

Den andra januari

Då kom den äntligen. Snön.( Ja,ja jag ligger efter med bloggen.)

Kollade ut genom fönstret då jag lagt minstingen på tupplur på eftermiddagen och VAD skådar mina ögon. Jo snöstorm! Jippii!
Väntade otåligt på att den unge herrn sku vakna så man sku få ta sig ut i stormen, för storm såg det verkligen ut att vara. Grävde fram vinterskor,vantar,mössor. Grävde fram skidor, pulkor, peffisar snöspadar och annat man kan tänkas behöva i snö från vårt förråd. Äntligen. Men herre du milde så det ser ut i vår tambur nu. VILL bo i egnahemshus med ett förråd att ha allt detta stuff i! Det blir ganska mycket med fem personer i en trea..
Babyn var inte alls imponerad av den hårda vinden i kombination med nåt vitt,blött och väldigt kallt och grät om man hade vagnen vänd så blåsten kom in under skyddet
De började med lite snöbollskastning, grävande och skidande på gården. Lyckliga.
Han har monon som är sådär 4 storlekar för stora, men det gjorde inget för nu var äntlgen hans "jul" här.

Vi stod i vindskydd bakom ett hus med minstingen medan de andra skidade omkring. Här är Trapp på dagis/skolgården.

Han stannade för att träna på lite prickkast mot måltavlan

och så hjälptes vi åt med en liten snögubbe på gården innan vi gick in någongång vid åtta på kvällen för att ännu äta middag.

 Jag lät dem stanna ute nedanför vår balkong medan jag gick in för att laga middag med Trull som bara grät och hade fått SÅ nog. Man vet ju aldrig om den är kvar imorgon (snön alltså) tänkte jag. Då jag kollade från balkongen såg jag gårdens bråkstakar som just demolerat Trapps snögubbe mitt framför näsan på den lilla stackaren med tårar i ögonen. Hojtade argt till dem men de sprang bara skrattande iväg.
Är så himla trött på människorna här på gården. Ja eller inte alla men många familjer verkar inte lära sina barn det minsta lilla utan de är ute vind för våg och djungellagarna gäller. Den ena av dessa pojkar har en alkismamma som ingen vågar säga nåt till för hon är så agressiv. Ja synd är det ju om barnen. Men nog är det lite synd om de andra barnen på gården också som inte får vara ifred utan att någon kommer och retar eller bråkar med dem. Varför kommer inte de rätta numrorna på Lotto snart så jag sku slippa härifrån?!

På kvällen då sambon kom från jobbet lite före tio tog jag ännu ett varv till förrådet för att leta efter mina egna monon som jag inte hittade på första varvet tidigare på dagen. Hittade dem och bestämde mig för att ta en skidtur, ja mitt i natten, för detta vita har jag nu väntat på så länge! Men UJ! Kanske den sämsta skidturen ever. Vad gör jag för fel då de bara glider, ja verkligen nästan flyger, men bakåt.  Fick noll fäste med skidorna och bara drog mig framåt med armarna. Nå åtminstone fick armarna lite workout. Hasade mig till palstan och med Trapps sorliga min i minne tog jag och stannade och byggde en stor snögubbe till honom. Där kanske ingen söndrar den tänkte jag. Fast han inte sett den så vet han åtminstone att den är där (ja eller smultna rester av den) och det räckte för att få honom lite gladare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blir så glad för varje kommentar! :)