tisdag 10 januari 2012

Tisdag = klubbdag

Efter flera veckors paus var det dags imorse igen, första klubbdagen för i år. Alla de små sötnosarna, lite nervösa men de flesta väldigt glada över att återse vännerna och få pyssla med nåt lite eget. Idag var det visst inte ens någon som grät. Positivt. Tycker alltid så synd om de som det brister för då föräldern ska gå. Både om barnet och föräldern. Minns alltför bra hur det var då Tripp började i dagis. Inte var det mycket bättre de två åren i förskolan heller. Men nu har han åtminstone accepterat att man har skolplikt, vi ska inte ännu tala om för honom att man egentligen bara har läroplikt.

Det var inte länge jag hann sova innan väckarklockan ringde att det var dags att hämta hem den lilla klubbpojken. 20 minuter för att vara exakt. Men det var väl bättre än inget kan man tänka. Den lilla han slumra ännu i över en halv timme innan jag klädde på honom i racerfart och spurtade iväg mot parken med Trapps skidor under vagnen och babypulkan på,det går nämnligen inte att dra pulkor här på vägarna i trakten de plogas och sandas alldeles för noggrannt. Tänkte vi sku ta vara på den perfekta vinterdagen. Lever hela tiden lite under press med detta, vill inte att det blir plusgrader och blött, fult och tråkigt.

Trull hittade ett rätt bra gåstöd i parken.Men stackarn, det är nog inte lätt för honom nu. Där låg han igen med hela ansiktet i djupa pudersnön och kom inte upp.. Frustrerad, arg och ledsen är han mest då vi är ute.
Trapp skidade nöjt i parken. Åkte nerför kullen och for glatt omkring och visade vad han kan
En liten paus i lusthuset 
Så följde vi bästisen (med syster och mor) hem över ängen  
Inte det lättaste att skuffa vagnen med en unge skidandes bredvid så han håller i hans "handtag" (alltså cykellåset man ser)  Där tänkte jag nästan bli lite nervös över att skidorna hela tiden for under vagnen..
och fortsatte hemåt. En och en halv kilometer blev det ungefär, utan skidspår!

Offroad är mer hans grej tydligen, sku bara önska sig mer backar än vad här finns (alltså knappt nåt som kunde räknas) 

 Jag måst säga att jag är lite stolt. Han med den korta stubinen har funnit sin grej. Det gör inget att skidorna ibland bara vill fara kors och tvärs. Han tycks inte ens märka att monona är fyra storlekar för stora och skidorna för långa. Stavarna lämnade han dock bort idag efter en stund för det går lika bra utan.  Han bara njuter. Njuter av att kunna och njuter av vintern på ett super sätt.

De började spruta vatten på sportplanen idag också. Hoppas minusgraderna håller i sig för de är ju inte precis många (kanske fyra eller fem) så man snart sku kunna skrinna också. Det är hans nästa drömprojekt!

Det enda negativa idag var att han på nåt sätt hade lyckats få en lång, ordentlig repa (hela vägen igenom) på reimatecens rygg.. Inte så bra. Tror minsann vi får spana på reahalare lite. Denna var ju som tur en secondhand halare men endå den bästa han har.

3 kommentarer:

  1. Jo, det låter verkligen som att vi har ganska likadana söner då det gäller detta: även C har väntat på snön som på "kuuta nousevaa", har i de flesta andra lägen verkligt kort stubin men älskar verkligen skidandet och tar sig t o m själv upp då han faller! I dag var det dock lite anti-klimax...

    SvaraRadera
  2. Ja suck för vädret (om det var det du menade). :( Men vi /jag hann endå njuta några dagar, bättre än inget. Hoppas det blir lite kallare och snöígare igen bara! Såhär kan vi ju inte ha det!

    SvaraRadera
  3. Jo, vädret :( Hoppas verkligen också att det blir kallare och snöigare snart. Kallt lovar de ju redan till veckoslutet så då får man skrinna omkring på den frusna slasken igen... ;)

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)