fredag 16 mars 2012

Tidig morgon

Vi har haft väldig tur dessa veckor. Mamma,pappa och svärfar har hjälpt till med förandet och hämtandet flera gånger. Tack! Men igår fick vi vakna tidigt för att hinna till skolan till åtta. Sökte fram syskonvagnen för att kunna ta långa steg, det brukar inte precis bli tid över då man har alla med.. Tur nog hade det varit en kall natt så vägen var ännu is, inte sörja då vi tog oss fram till skolan. Eftersom klubben börjar halv tio kom vi bara hem för att packa lilla ryggsäcken med mellanmål innan vi gick mot parken. Tror minnsann det var första gången vi var där innan nio.Kändes lite konstigt. Men åtminstone var vi i tid till klubben! Trull somnade också rätt fort då vi kom hem. Men om du tror att jag fick sova, så nej, inte mer än en liten stund. Att jag alltid ska ha sådan otur. Det är väldigt sällsynt att någon ringer mig, men tror du inte att jag brukar få samtal just på tisdagar och torsdagar mellan 10 och 11.30. Så också igår. Såklart. Trött som en (insätt det tröttaste du vet) släpade jag mig sedan till parken för det vanliga hänget där. Uj en sådan eftermiddag. Alla skolbarnen var helt hyper och ljudnivån på helt ny nivå. Verkligen ingen fröjd för en trött hjärna. Fem gick vi hem igen. En lång dag för Trapp igen alltså.
På kvällen var jag rätt färdig att bara promenera ur lägenheten också ett par gånger, men nej jag gjorde det såklart inte. Då de somnat tog jag tom. mig själv i kragen och putsade akvariet. En sådan fröjd. Not. Att jag dessutom blev avbruten tre gånger av den yngsta gjorde inte saken bättre heller. Avskyr att suga ut av vattnet. Blä. Men igår fixade jag åtminstone det så att smutsvattnet rann ner i byttan direkt med en slang. Brukar bära bort det med ämbaren. Lika länge tog det väl ändå, slangen är så dålig. Men jess, nu har de det bra igen! 

Turisten i skeppet. Hej,hej! 

Där ni ser min skugga får vi också klättra över kullen av snö alla dagar. Tycks inte vara vinterunderhållning.. 

Trapp har famnen full med skatter, isbitar till alla kära.  

2 kommentarer:

  1. Jag har lärt mig, jag sätter telefonen på möte:)

    SvaraRadera
  2. Men jag känner ändå att när två av dem är borta hemifrån och på mitt ansvar så vill jag vara anträffbar direkt om nåt sku hända dem. Man vet aldrig med våra vildingar (och inte behöver det ju ens vara deras fel).

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)