tisdag 8 november 2011

Årets höjdpunkt

Åtminstone om man frågar min förstfödda. Festen han väntat på sedan förra året då han senast hade sitt kalas. Kompiskalaset, det bästa av de bästa kalasen!
Båda hade räknat dagar sedan oktober. Hur många dagar är det kvar? Söndag morgon började nedräkningen av timmar. Det var första gången också Trapp fick vara med på Tripps vänkalas, förr har har fått vara med mamma. I år var det bara Trull som fick åka iväg för att inte hamna illa ut bland de långa, yra benen.

Lite före fyra ringde det på summern och den första lilla utklädda typen kom in. En till och en till, tills alla nio bjudna var på plats, plus då våra två egna barn. Vissa av barnen var från ettan andra från tvåan. Tycker det egentligen är ganska fint att han har vänner i båda klasserna eftersom han ju gick om förskolan.
 En massa skor i tamburen, en massa barn i vår pytte lägenhet. Ljudnivån otrolig. Olydnaden likaså. En hänger ner från våningssängen och gräver ut godis ur pinjatan, fast han redan blivit förbjuden ett par gånger.
Fort alla till bords.  Här kom det lånade bordet väl till pass. Fast trångt i köket var det ju nog. Men ingen verkade störas av det inte.

Det var inte många minuter de orkade sitta still innan de rusade iväg. De grävde fort fram alla vapen vi har i huset och det gick villt till. Någon fiffikus tar en vattenpistol, fyller den med vatten och börjar skjuta omkring innan jag beslagtar vapnet. Huh. Det var lite väl nära datorn det...

Vi hade planerat flera programpunkter i år. Trodde det sku hjälpa hålla energin på rimlig nivå.
 Först drog vi igång med skattjakt på födisbarnets begäran. Men då ingen ville lyssna. Vi fick höja rösterna med sambon ända upp till skriknivå innan någon reagerade då vi bad om tystnad så man kunde ge det första tipset. Vi fick vänta en god stund. Huh.
Gasnka fint att de kan läsa ledtrådslapparna helt själva redan
Själva skatten var gömd på balkongen. Guldpåsar i en kista fylld med skelettbitar och en skalle.

Sen blev det då lite dans. Men inte kunde vi ha musiken på särskillt länge heller då det blev så himla vilt. Tyvärr. Men som sagt, de hade roligt. Fast jag var rädd att någon sku få ont då de ville brottas på golvet. 
men vi hade fina lampor och dekorationer åtminstone
Nästa program var pinjatan. Jag har ju aldrig varit med om en fest med en sådan. Visste således inget om det hela innan jag googlade "hur göra din egna pinjata". Glömde googla vad man sku slå den med... 

Tripp slog först. Försiktigt.
Nästa i kön funderade och planerade, sökte det ställe Tripp slog på (fattade ju inte att de sku ha ögonbindel då de slog, och en mycket mjukare käpp) och slog PÅ FULLT! PAM! Så flög allt godis och spindelringarna ut på golvet. Alla dök! Men vissa roffade åt sig allt  och andra fick inget. Mina "man ska nog dela med sig så att alla får" ekade åt döva öron.


Senare revs den alltså i mindre än små beståndsdelar och spreds ut över hela lägenheten. Min fina spindel. Men nästa år ska jag göra en bättre och ha mjukare saker att slå med, en krok i taket i nåt större rum och ögonbildlar för deras ögon. Då blir det nog bra.

Efter att paketen öppnats var det dags för kaka. Ides ju inte baka en tårta då ingen brukar äta av den så gjorde bara en glass- och marängkaka. Kakka sade en att den smakar. Inte heller muffinsarna smakade till denna pojke och han slängde dem bara över bordet då! Jag stod som ett frågetecken.


Men SEN. Sen var vi fiffiga och satt på wiin. Två i gången fick de spela. Resten av dem stod som fastklistrade runt dem som var i tur. Varför satt vi inte på den genast?! (nå menar ju alltså inte helt allvar här nu hoppas jag du förstår) Hur fint som hellst kunde de vänta på sin tur, heja på spelarna och dela med sig råd. Jag hann tom. torka av diskbordet medan de stod där som änglar. What?! 

Huvudsaken är väl att alla var nöjda och glada. Inte minst födisbarnet och hans stolta lillebror som fick vara med på "stora pojkarnas kalas". Men jösses vad stressande och vilt. Jag förstår nog att de haft lite problem i eftis på sistone. Om de är ens lite ditåt såhär yra och döva för tillsägelser där så har de som jobbar där all min sympati. 
Tack gode gu´är det ett helt år tills nästa gång. 





4 kommentarer:

  1. Huh, blev helt matt! Duktiga du!

    SvaraRadera
  2. Vi gratulerade varandra med sambon då det var över! ;) Ingen skadades ju tex. På förra veckans party där många av barnen varit (Tripp hade ju släktkalas samtidigt så han kunde inte gå) hade nämnligen en gäst slagit sig ordentligt i näsan så han "spydde blod i lavoaren" enligt värden.

    SvaraRadera
  3. Ja..det kräver lite det där med att ordna barnkalas när de blir större. Och tyvärr finns det alltid av de där kräsna/oartiga typerna som ska kritisera allt.
    Och seplkonsoler brukar vara en bra trumf (hur skrivs det?), som du märkte ;)

    Jag har nog på senare år börjat förstå varför man betalar "lite" för att ordna kalas på t.ex HopLop.

    Roligt att det ändå var lyckat!

    SvaraRadera
  4. Ja jag förstår hoplop kalas mer än väl! O nästa år får det nog komma lite färre barn. Dethär var ju lite dumt av oss då vi har en så liten lägenhet. Men då han så gärna ville bjuda alla vännerna och dessutom var snäll nog att ha Trapp med så testade vi nu så här i år. Tänkte att det inte kan göra så stor skillnad om det är några till barn än förra året..hade nog lite fel.

    SvaraRadera

Blir så glad för varje kommentar! :)