Parkhäng och krismöten

Det var ungefär vad min dag gick ut på. Ja och så flyttade jag tillbaka alla balkongmöblerna och sakerna på samma plats de stod på tidigare igår. Nu orkade jag själv dessutom lyfta "bordet" och blomlådan tillbaka helt utan hjälp. Kände mig stark.

Spenderade någon timme i parken efter klubben, med Trapps bästa kompis, mamma och syster. Det var is på pölarna och väldigt vackert i gräset. Men var dröjer snön undrade vi båda. Är så trött på denna evighetslånga höst. På kvällen regnade det.

Där nästan ligger man på marken i parken för att fånga kölden på bild.
Små fötter kommer springande, mamma fota mig! 

Denna parvel klarade av flera meter till fots i sin vinterhalare med skor på! Min baby! 

Krismötet var angående klassandan i ettan. Som suger. Men de är nästan 20 och av dessa är visst fem flickor. Pojkarna igen är alla livliga små pojkar. Var lite orolig över mötet, men egentligen var det inte så farligt. Sambons råd innan jag gick var; Nicka och le, smält in bara, så går det nog bra!  Fast jag sa nog en hel del. Skyllde inte ifrån mig.Anklagade ingen.Alla sitter vi i samma båt.Försöker lära de små pojkarna vad som är rätt och fel. Hur man är med vänner och inte så bra vänner. Kommer överens. Är ett team.
De gör ju ett så himla fint jobb på skolan med denna oroliga klass. Vet ju att min älskling spritter i kroppen, gillar att prata och tyvärr lätt tar kroppslig kontakt ifall det blir bråk. Men jag vet ju att det blir bättre! Det har redan blivit så mycket bättre! Hur duktig och pliktfull han är! Hur han kämpar. Hoppas bara deras duktiga klasslärare orkar kämpa med att förbättra feelisen i gruppen. Så inte alla de små stackrarna tycker att de blir mobbade av de andra i klassen.